Barn leker på Riseberga fritids.

Leken styr i barnens samhälle

Varje onsdagseftermiddag fylls Risebergaskolans gård med busshållplatser, parkeringsvakter, poliser och sopbilar.

I centrum finns barnen i skolans förskoleklasser, som tillsammans med pedagogerna hela tiden lägger till nya yrkeskategorier och funktioner i detta mikrosamhälle.

I dag antar barnen olika roller och funktioner i samhället de skapat tillsammans med fritidspedagogerna, men det hela började med lek med trehjulingar och sparkcyklar. För att få mer ordning när alla elever skulle samsas om skolans cyklar ordnade pedagogerna ett system för cykeluthämtningen, med bokningslista och visselpipa för cykelbyte.

– Alla barnen satte sig och väntade och kastade sig över cyklarna när jag visslade, och det funkade ju inte riktigt. Men så började vi fundera; hur funkar det på en busshållplats? Där får man ju vänta med att stiga på och ha en turordning. “Men då får vi nog skylta upp busshållplatsen och ha chaufförer…”, säger Stefan Bäckman, fritidspedagog.

Stoppskylt och skyltar för bensinmack och sjukhus som personalen gjort till barnen.
Peter Hyllengren och Stefan Bäckman tittar på trafikskyltar de gjort till barnen.

Utvecklade tjuv- och polisleken

Det som började som en nödvändighet vid onsdagsleken på skolgården växte snart med en rad andra funktioner och inslag, bland annat tog de fasta på barnens tjuv- och polislek.

– Tjuvarna tog konerna vi använde som avgränsning, då fick vi styra upp det. Vi avsatte en del som fick bli polisstation, laminerade polismärken till hattar, och så var vi noga med att tjuvarna inte fick ta konerna. “De hör till ett vägarbete”, sa vi… Ah, vi måste ju ha ett vägarbete!

Barnen som arbetade där fick hjälmar, öronkåpor och hörselskydd. En gammal hoppstylta fick bli en asfaltshackare. Nästa uppslag från barnen var att de ville plocka skräp – och så introducerades västar, sopborstar och påsar i leken. Stefan Bäckman och hans kollegor försöker vara lyhörda inför vilka nya inslag i leken barnen föreslår. Det kan också vara så att de upptäcker hur barnen plötsligt leker något nytt och sedan uppmuntrar det. Yrkesrollen som parkeringsvakt uppstod när cyklarna stod överallt på gården.

Närvarande och aktiva pedagoger

Det här kräver närvarande och aktiva pedagoger – som när barnen plötsligt började gräva på en kulle och förklarade att de var “utgrävare”. Snart hade pedagogerna tagit fram penslar, vattenbalja och silar som arkeologrekvisita till leken.

– Vi hakar på snabbt med olika rollekar och har varit väldigt mottagliga när barnen sagt “Kan vi inte göra det eller hitta på det?”, säger fritidspedagogen Peter Hyllengren.

– Ser vi att något håller på att hända försöker vi introducera det till veckan därpå, säger Stefan Bäckman och lägger till att eleverna sällan missar att han och kollegorna sitter och klipper och laminerar och förbereder nya inslag till leken.

alt=””
Parkeringsbot som ska användas till leken på Risebergaskolan.

Färre konflikter kring leken

De vittnar om hur konflikterna kring leken blivit betydligt färre i och med det nya arbetssättet – förmodligen för att lekalternativen har blivit så många och att konkurrensen om cyklarna samtidigt försvunnit. Flera barn som inte brukar delta i lekarna på skolgården har också lockats med.

– När barnen kollar vad vi förbereder är det också ett tillfälle att höra vad de saknar för att vilja vara med, säger Peter Hyllengren.

Här finns också goda möjligheter att bejaka elever med särskilda behov och särintressen, poängterar de.

– Då får vi bekräfta en elev och det den vill för att den ska komma in i leken. Snart kommer det andra som vill göra samma sak och då säger vi att då får ni vara med på hans lek här. Om det var hans lek från början att ta hand om soporna får han bli chef för sophämtningen. Så det har varit bra för de eleverna, att hitta vänskapen i en stor grupplek, som inte är styrd egentligen. Den blir ju semi-styrd i och med att vi kommer med lite regler kring rekvisitan, säger Stefan Bäckman.

– I och med det här har det har blivit nya vänskapsrelationer som man kanske inte ser så mycket annars på skolgården, säger Peter Hyllengren.

Barn cyklar på en trehjuling omgjord till sopbil. "Kasta dina sopor här" står det på den.
Trehjuling omgjord till sopbil.

God tid för planering

Skolans fritidspedagoger har ovanligt goda förutsättningar att planera sitt arbete. Planeringstiden räknas ut med 0,6-faktorn; har de 15 timmars verksamhet får de 15*0,6 timmar att planera den på, det vill säga nio timmar i det fallet.

– Hade det varit möjligt att jobba så här om ni inte hade de planeringstiderna ni har?

– Nej, det hade varit svårt, säger Peter Hyllengren.

– Ja, det krävs ju lite tid. Nu har vi i förskoleklassen jobbat väldigt nära tillsammans i arbetslaget och alla har varit involverade i stort sett hela dagen. Det här har blivit ett sätt att träna barnen att leka tillsammans. Onsdagarna är speciella, och det vill vi utveckla. Det finns tankar på en uteaffär. Och då får vi ha en bankomat i anslutning till det. Och parkeringsplats, cykelvägar och övergångsställen…och hastighetsbegränsning i tätbebyggt område… idéerna finns, konstaterar Stefan Bäckman.

LÄS MER: Fritidshemmet på Risebergaskolan unikt på flera sätt