Gå direkt till innehållet
Annica Boras utanför Johanneslust förskola

Publicerat:

Jobba med hållbarhet – både organisatoriskt och pedagogiskt

Att arbeta med hållbarhet i förskolan är så mycket mer än att diskutera sopsortering. Förskoleområde N1:s arbete har lett till att frågor och tankar kring barns inflytande och delaktighet har lyfts upp – på riktigt. Det har också lett till nytt sätt att organisera verksamheten.
Att jobba med hållbarhet är många delar. Men framförallt är det att ha ett tankesätt med sig. Att alltid ställa sig frågan; är detta hållbart, säger Annica Boras, rektor.

 Det hela startade 2017 då en av förskolorna i området, Johanneslust förskola, var med i Innocarnival Skåne. Det var också då som de kom i kontakt med FN:s sjutton globala mål.

– Vi begränsade oss i början och funderade på om målen var för stora med tanke på åldern på våra barn. Skulle vi kunna konkretisera det för dem? Att koppla ihop den stora världen med den lilla på förskolan, det globala med det nära. Men det visade sig att det gick jättebra, berättar Annica Boras.

Vill jobba med barnen

Bland annat jobbade barnen med sin närmiljö och upptäckte att de inte kände sig helt trygga i förskolans närmiljö eftersom det var mycket trafik. Det ledde bland annat till att ett nytt övergångsställe gjordes. Det ledde också till ett förvaltningsövergripande samarbete gällande barns delaktighet i stadsplanering. Sedan dess har barnen jobbat tillsammans med andra förvaltningar kring utformandet av Lokstallarna på Kirseberg.

– Många har, längs med vägen, upptäckt att barnen  har kloka tankar som bör tas tillvara på. Och framförallt så har det lett till att de förstår att det är viktigt att göra sin röst hörd och att den blir lyssnad på och får göra skillnad. De får en förståelse för demokrati, säger Annica Boras.

LYSSNA: Katrin Stjernfeldt Jammeh om barns delaktighet och utforskande.

Förskolorna i området, Bulltofta förskola, Johanneslusts förskola, Karlshögs förskola, Kirsebergstornets förskola och Rostorps förskola, är nu inne på andra året med temat ”Barns röster för en hållbar framtid”. Att det blev ett gemensamt tema över hela området är ett led i att skapa hållbarhet i organisationen, säger Annica Boras.

– Vi binder ihop förskolorna och deras berättelser. På det viset så enas vi och skapar också en samsyn. För mig som rektor är det viktigt att vi har en likvärdighet i området. Vi ska ha samma rutiner och regler, man ska känna igen sig när man kommer till en förskola. Varje förskola har sina egna förutsättningar. Men det ska finnas en röd tråd.

Organisera hållbart

Begreppet hållbar organisation är i allra högsta grad levande. Annica Boras menar att det innebär att man alltid har fokus på vad som är hållbart – i allt från budgetarbete till hur man organiserar verksamheten. För att få en samsyn i ett förskoleområde med fem förskolor med nästan femhundra barn och hundra pedagoger utspridda geografiskt, kräver ett mycket nära samarbete mellan rektor och de andra ledningsfunktionerna ute på förskolorna. Ett annat exempel är att man inte använder sig av timvikarier. Istället har man ökat grundbemanningen och de traditionella avdelningarna är på väg bort. Istället jobbar man i enheter som omfattar två barngrupper och dess pedagoger.

– Det är inte hållbart med timvikarier, varken för barnen som måste skapa nya relationer hela tiden och inte heller ekonomiskt. Det blir också mer hållbart att organisera avdelningar i enheter där två förskollärare kan samarbeta nära vilket gör att de inte riskerar att bli lika ensamma i sin roll som man kan riskera på en traditionell avdelning.

Kollegialt lärande del av hållbarhet

En annan viktig del i en hållbar organisation är att arbeta systematiskt med tydliga mål och även det kollegiala lärandet. Under det senaste året har det varit fokus på förskollärares ledarskap.

– Vi såg att många förskollärare behövde bli stärkta i sin yrkesroll. Många tyckte det var tufft att leda så tydligt som det numera står i läroplanen att man ska. Vi jobbade i lärande grupper med förskollärarens ledarskap och uppdragets delar, över de olika förskolegränserna, berättar Annica Boras.

Hon är noga med att påpeka att man ändrar inte en organisation över en natt. Det är ett stort och långsiktigt arbete. Som vid alla förändringar så stöter man på utmaningar och det måste få ta tid för att man ska kunna få en samsyn hos alla.

– Det pedagogiska och det organisatoriska är varandras förutsättningar. För att få en god pedagogisk utveckling så måste det organisatoriska vara väl utvecklat. Hållbarhet är att tänka helhet, säger hon.

Hållbarhet överallt

Just samsyn och att allt hänger ihop märks tydligt när Annica Boras berättar. Tanken om hållbarhet finns med överallt, till exempel i frågan om hur man jobbar med värdegrund, hur man ser på språkutveckling och digitalisering.

– Det är det som är så häftigt. Det tar inte slut. Det ena ger det andra och jag tror aldrig att vi har hittat så rätt i ett målområde. Pedagogerna har varit väldigt engagerade från dag ett och jag är så imponerad av deras arbete.

LÄS MER: Femåringars tankar om livet på innovationskarneval

Barnen i området ska få med sig en framtidstro på att de kan förändra, allt från klimatet till sitt närområde. Och det är också det som Annica Boras säger är det bästa med deras arbete.

– Vi har kunnat visa våra barn hur ett reellt inflytande och delaktighet ser ut. Det handlar inte längre om de vill äta päron eller äpple utan de har fått en vidgad förståelse och känsla av demokrati. Det är på riktigt. De har en röst som de har rätt att använda och de har också en rätt att bli lyssnade på. 

Text och foto: Johanna Ravhed