Barnens närmiljö blev lärmiljö i matematiken

Hur ska vi få eleverna att intressera sig för och resonera mer kring rumsuppfattning i matematiken? Den frågan har en grupp lärare fördjupat sig kring i nätverket, som leds av Linda Bengtsson, utvecklingssekretare på grundskoleförvaltningen och Christina Svensson, universitetslektor i pedagogiskt arbete i Kristianstad. Viktorija Värn kom i kontakt med nätverket för tre år sedan.
– Jag vet hur viktig grunden i förskoleklass är. Det är precis som och knäcka läskoden; knäcker man inte koden med taluppfattning och grunden så är det jättesvårt sen att hinna ikapp. När det gäller matte kan det vara mycket ångest hos eleverna kopplat till den, men jag vill skapa ett klassrum där det är tillåtet att även tänka högt och tänka fel.

Rumsuppfattning och orientering

Hon valde att tillsammans med sina elever fokusera på rumsuppfattning och orientering och då titta närmare på barnens närmiljö; vilka landmärken finns i Malmö? Dessa har de sedan visualiserat på en karta.
– Andra har arbetat med skattkartor och kartor över skolgården. Det handlar om omvärldsorientering och geometri, att kunna hantera kartor för kommunikation.

Just de här områdena är omvittnat svårbedömda, framhåller hon.
– Det var många barn som inte hade språket och inte förstod uppgiften, men när barnen själva blev mer involverade så blev det mer levande för dem. De förstod bättre när de gjord övningar fysiskt med kroppen och med varandra.

Mattegym i klassrummet

Ett exempel på det är “mattegym” hon skapat i klassrummet, där de till exempel står på en rad för att lära sig taluppfattning; hur många siffror hoppar vi, hur många steg är det? Viktorija Värn lyfter fram John Dewey och hans pedagogiska princip “learning by doing”; det är svårt att bara prata om rumsuppfattning och förvänta sig att eleverna ska lära sig.
– De måste får göra det till sitt, skapa egna kartor. Jag bad dem till exempel rita sin egen väg till skolan och sedan göra kartor av det. Jag tror på det sättet att jobba, att de är i uppgiften. Framför allt är det ett lustfyllt sätt att jobba; barnen pratar mer, blir pigga, när de jobbar två och två eller i grupp. De får röra på sig, det blir dynamiskt och det händer någonting. Många tvåspråkiga barn som inte har språket kan ändå visa med kroppen och då ser vi att de förstår det matematiska innehållet och det är en stor vinst.

Hon beskriver arbetssättet som lekfullt, tillåtande och tryggt. Genom att använda google earth kunde hon fånga eleverna på olika sätt; hur ser Malmö ut uppifrån, från sidan?
– Att barnen blir tagna på allvar ska genomsyra alla lektioner, men speciellt matte för många är sårbara och rädda att göra fel där. Så jag arbetar med att ställa öppna frågor, “hur tänkte du?” Att ta tillvara på deras idéer.

Ta steget utanför boxen

Viktorija Värn menar att hon som pedagog måste vara så säker på grunderna så att hon sedan vågar ta ett steg utanför den boxen.
– Vad är kärnan i det jag ska undervisa och vad är det jag ska bedöma? När jag fick kartläggningsmaterialet från skolverket kunde det i början vara nästan som att läsa ett manus, men nu förhåller jag mig lite friare till det.

Nätverket har låtit henne och kollegor från andra skolor fördjupa sig, inte minst i kartläggning och bedömning.
– Matten kan vara abstrakt med formler och problemlösning och vara svårt att få grepp om. Det går ut på att eleverna ska kunna resonera, komma med idéer och diskutera och vi märkte att det var jättesvårt när man möter dem första gången. Så vi jobbade fram lite andra sätt att komma fram till en bedömning, som var mer lekfulla och lustfyllda, säger Viktorija Värn.

Höll i workshop på matematikbiennalen

Nätverket träffas ett par gånger per termin och Viktorija Värn har också varit med och presenterat arbetet på matematikbiennalen i Göteborg. Med sitt fokus på förskoleklass utmärkte de sig i mängden i programmet.
– Det var fantastiskt och surrealistiskt, med professor och stora föreläsningar om Singaporemodellen och annat snajdigt. Jag lärde mig så mycket, många man möter har samma svårigheter i undervisningen som en själv.

Att möta lärare som arbetar med andra årsgrupper visade sig vara oväntat inspirerande och lärorikt.
– Även om man pratade med någon från gymnasiet kunde man mötas som pedagoger. Jag blev sugen på matten igen!