Gå direkt till innehållet
Camilla Adolfsson står bredvid pynt gjord av elevera. Camilla Adolfsson, lärare på Valdemarsro gymnasium. Foto: Camilla Landin

Publicerat:

Distansundervisning på gymnasiesärskolan

Hjälpmedel som bildstöd och vikten av den sociala interaktionen under genomgångar – det är två av flera utmaningar som Valdemarsro gymnasium har vid distans- och fjärrundervisning.
– Det är lite som vanligt, men det är svårare att göra de muntliga genomgångarna och svårt att snappa upp dem som inte förstår, säger Camilla Adolfsson, speciallärare på skolan.

Efter att regeringen beslutade att gymnasieskolorna rekommenderas ha distans- och fjärrundervisning förberedde Valdemarsro gymnasium distansundervisningen under två extra studiedagar. Vissa delar av undervisningen skedde på Valdemarsro gymnasium fram till torsdagen förra veckan (den 26 mars). Då kom beslutet att all undervisning på Malmös gymnasiesärskolor också ska ske från distans. 
– Vi tillverkade material. Det är inte alla elever som fungerar digitalt, utan de behöver ha något i händerna att arbeta med, säger Camilla Adolfsson, speciallärare på skolan.
Nu sker undervisningen via google classroom med incheckning varje dag klockan nio.
– Sedan gör olika pedagoger olika. En del checkar bara in sina elever och så arbetar de hemma och kan chatta under tiden med lärarna om de behöver hjälp. Sedan har de en incheckning igen på eftermiddagen. Jag har alltid kameran uppe med mina elever, det blir ju en viss interaktion, men man tappar ju det som är nyckeln i själva lärandet: den sociala kontakten. Det gäller ju alla elever generellt, men i synnerhet är våra elever i behov av det för att lärandet ska gå framåt.
På vilket sätt?
– Vi ser när de behöver hjälp. Det är inte alla som kan be om det, och det är inte alla som kan navigera digitalt, läsa och skriva samtidigt. Då brukar man ha en papperskopia vid sidan om med instruktioner, nu har de allt på en skärm och det ställer till det för ganska många.

Svårt med hjälpmedel på distans

De elever som inte kan läsa och skriva har en stor utmaning i distansundervisningen. Till exempel fungerar inte talsyntes för dem som har otydligt tal.
– De som är i behov av bildstöd har det svårt. När vi laddar upp bildstödet kommer det som en digital kopia, och då måste de ha många fönster öppna på skärmen och då hjälper inte bildstödet. De har det alltid i pappersform om de inte har det i sin iPad.
För att hitta en alternativ lösning till detta har Camilla Adolfsson och hennes kollegor skickat med en del bildstöd i det redan planerade materialet.

Utvärdering varje vecka

Varje vecka har skolan utvärdering: Hur går arbetet, vilka behöver extra stöd, vilka behöver de ringa för att väcka?
– Vi har diskuterat om vi ska träffa eleverna för att ge dem material, i så fall blir det ju att vi träffas ute. Vi har inte planerat för det och vi får se vilka beslut som kommer.
I arbetslaget har de diskuterat om de ska använda mobila team som åker ut till elever för att stötta.
– Just nu ligger det mycket på föräldrarna och alla är inte helt bevandrade i det digitala. Samtidigt har de arbeten att sköta där de har press på sig att klara sitt arbete samtidigt som de har sitt barn med funktionsnedsättning hemma. Vi har förståelse för att man måste sköta sitt förvärvsarbete samtidigt som man stöttar sitt barn. Det är inte livsviktigt att koppla upp sig klockan nio, ungdomen får göra sitt arbete när föräldrarna kan vara tillgängliga och ge stöd. Det gäller för de som har stort behov av särskilt stöd eller omvårdnadsbehov. Vi ska inte stressa vårdnadshavarna mer, utan göra det i samråd.
Hur hanterar eleverna omställningen?
– Först tyckte de nog att det var ganska skönt att bara vara hemma och chatta med sina kompisar, kanske gå ute lite. Men nu är de flesta noga med att koppla upp sig på incheckningen och gör det med kamera, att vi ser varandra. De kan uttrycka att de saknar skolan och oss. Man märker att de som har svårt att komma upp på morgonen vanligtvis har det jättesvårt nu. Vi får ringa och väcka dem och jaga dem lite.

Text och foto: Camilla Landin