De vill ge barnen 100 språk 

Under ett veckoseminarium för svenska pedagoger i norditalienska Reggio nell’Emilia besökte förste förskolläraren Linda Thörn på Tröskans förskola, Tröskans OB-förskola och biträdande rektorn Åsa Ersson på Pilängens förskola och Björnängens uteförskola flera ateljéer. Ateljéerna var placerade både inomhus och utomhus i staden. Under ett av besöken visade en italiensk ateljérista en bild på en stor gräsplan med några stockar i mitten.
– Hon frågade oss alla, var tror ni barnen kommer springa? Och vi diskuterade hur barnen alltid kommer söka sig till stockarna och ta den svåra vägen. Barn tar inte den enkla vägen och om vi pedagoger vill vara nära barnens frågor måste vi också tänka: vilken är den svåraste vägen för att lösa frågan? Den enklaste vägen är ju att vi vuxna ger en lösning, säger Åsa Ersson.

Läs del 1 om veckoseminariet här.

”Ta hand om barnens frågor”

Både Linda Thörn och Åsa Ersson understryker vikten av att vara nära barns frågor och att ta hand om deras frågor.
– Tidigare har vi pratat om att följa barnens intressen, men vad händer när vi istället säger att vi vill vara nära barnens frågor och ta hand dem och sedan skapar utbildning utifrån det, säger Åsa Ersson.

På en av områdets förskolor besöker en grupp ettåringar regelbundet en skogsdunge. Där dokumenterar och reflekterar de tillsammans med förskolepersonal hur dungen förändras genom årstiderna och följer hur färgerna skiftar.
– Ettåringarna där jobbar med frågan ”titta kolla”. Det är så viktigt att faktiskt värdesätta ”titta kolla” som en fråga, och dela den upplevelsen med barnen. Det är ju ett barn som vill att vi riktar blicken åt samma håll som dem, säger Åsa Ersson.

– Ja, vi behöver vara nyfikna som vuxna och påminna oss om att vi inte har alla svaren. Vi pratar mycket om arrangerad utbildning utifrån projekt, inte utifrån program. Vi kan inte se in i kristallkulan redan nu, vi kan inte veta vad barnens frågor kommer att handla om. Vi har våra styrdokument att förhålla oss till och det måste vi göra. Vi jobbar ju väldigt målstyrt. Men det krävs att man vågar släppa taget och vågar vänta in och se vad som kommer, säger Linda Thörn.

– Sedan får man hela tiden gå tillbaka ett steg och reflekterar högt tillsammans med barnen. Vi har många avdelningar som har möten med barnen, och också kallar det just möten, där man reflekterar tillsammans om utbildningen, säger Åsa Ersson.

Inte ett pysselrum

Linda Thörn och Åsa Ersson blev rejält inspirerade av den ateljékultur som de mötte i Reggio nell’Emilia och hur den främjade barnens lek. Nu kommer en gymnastiksal under våren att förvandlas till en områdesateljé. Här ska förskolorna i utbildningsområde D3 också kunna utbyta erfarenheter, dela med sig av sina olika kompetenser och ta del av det som erbjuds där.

– Att ha en ateljé handlar inte om att ha ett rum för pyssel, utan är mer ett förhållningssätt. Vi behöver aktivt skapa ett förhållningssätt. Det handlar inte heller om att alla barn ska bli konstnärer. Det handlar snarare om att arbeta med de 100 språken och ge barn chans att uttrycka sig och se egenvärdet i det estetiska uttrycksformerna, säger Linda Thörn.
– Nej, det handlar inte om att pyssla eller jobba mot en färdig produkt. Man kan till exempel jobba med färger och utforska hur en färg kan se ut och kännas. Sedan får man inte glömma att det finns en kraft i att en vuxen försöker tolka det ett barn uttrycker, säger Åsa Ersson.

En tanke som följde med hem från Italien är att det är okej att följa pedagogernas passion.
– I Reggio nell’Emilia sa de att om man har svårt att hitta en passion i barngruppen så kan man utgå från de vuxnas passion, så kommer det att smitta av sig på barnen. Och det har jag faktiskt inte hört så mycket här i Sverige. Men det stämmer ju, säger Åsa Ersson.

Lärdomar att skicka vidare

Kollegorna emellan reflekterar också vidare kring hur man även inom andra delar av utbildningsväsendet skulle kunna snegla på förskolans arbetsmetoder och processer, särskilt när det kommer till de estetiska lärprocesserna och det projekterande arbetssättet.
– Det är häftigt hur vi inom förskolan jobbar transdisciplinärt. Vi delar ju inte upp ämnena. När vi jobbar med bildämnet jobbar vi samtidigt med matematik till exempel när vi jobbar med mönster, det blir ju symmetri vilket är första steg i programmering, säger Linda Thörn.

– Ja, när man jobbar så transdisciplinärt och ämnesövergripande ser vi tydligt hur medvetna barnen är om sin egen kompetens, säger Åsa Ersson.

– Vi vill ju skicka lärande människor till grundskolan, barn som vet att de kan lära. Vi jobbar ju nära barnens frågor och då behöver vi göra insatser som är nära barnen. I vårt område skriver ju varje avdelning in sina egna insatser, utifrån den barngrupp man har framför sig. Vi är ett område som tänker på vårt kompensatoriska uppdrag och vi vet att olika barnen behöver olika saker, avslutar Linda Thörn.