Linda Thörn, förskollärare på Knäbäcks förskola.

Publicerat:

Här borgar återbruket för leken

Pedagogisk vägledning i en miljö som ständigt förändras och med material som kan ses som ofärdigt ställer särskilda krav på förskolepersonalen.

– Det här är som ett tivoli, det händer roliga saker hela tiden…man måste nog ha någon sorts kaoskompetens som personal, skrattar förskolläraren Linda Thörn.

Hon guidar runt på Knäbäcks förskola. När Linda Thörn anställdes låg hennes fokus redan från början på materialets betydelse för det pedagogiska ledarskapet i förskolan. Nu utbildar hon sig till ateljerista och vill bejaka en förskolemiljö i ständig förändring. I hennes pedagogiska verktygslåda finns återbruksmaterial som gjutrör och glasflaskor; inte de klassiska lekmaterialen. Inom Reggio Emilia -pedagogiken kallas miljön  “den tredje pedagogen”. Skapandet får ta stor plats.

Återbruksmaterial på Knäbäcks förskola.
Återbruksmaterial på Knäbäcks förskola.

Upptäckarlust och meningsfullhet

– Det är en miljö som står för sig själv, där ledarskapet inte är auktoritärt, där barnen kan lära, känna upptäckarlust och meningsfullhet. Genom olika material kan man provocera fram något hos barnen, säger Linda Thörn och beskriver miljön på Knäbäcks förskola som en enda stor ateljé.

När hon tillträdde sin tjänst hade hon relativt stor frihet att utforma miljön på förskolan.

– Jag visste att man efterfrågade något nytt och jag hade en tydlig vision från början. Vi tömde hela avdelningen och fick nya möbler. Sedan började vi arbeta mer med det ofärdiga. Visst har vi lite playmobilfigurer kvar här, men det är inte det som är dragningskraften.

”Fredagsfeeling” hela veckan

Det första rummet som möter barnen på Knäbäcks förskola ska väcka barnens nyfikenhet.

– Det ska vara som ett sug in; de ska mötas av något sprakande, en “fredagsfeeling”.

Rummen som följer är alla genomfartsrum – inredningen är under ständig förändring och omvärdering. Just nu präglas många rum av ganska rena miljöer med koordinerade färger. Hon beskriver gränsen mellan inne- och utemiljön som flytande.

Återbruksmaterial på Knäbäcks förskola.

– Ibland behöver alla gå ut av organisatoriska skäl, men för det mesta är det inget måste att alla ska vara ute. Miljön måste få vara föränderlig; det som fungerar i dag kanske inte gör det på måndag. Då gör vi tillägg eller tar bort det som inte funkar, säger Linda Thörn.

Demokrati och makt

Linda Thörn talar mycket om demokrati- och maktaspekten i att låta barnen göra avtryck i förskolemiljön. Där handlar det pedagogiska ledarskapet och det utforskande arbetssättet främst om att följa och utmana.

– Det genomsyrar vår förskola, att barnen syns i miljön. Som pedagog måste man då vara lyhörd och snabb på bollen och verkligen lyssna och se. Det krävs en väldig närvaro att till exempel föra in det i en lek om någon skapat något med en kartong.

De har inga traditionella samlingar med till exempel sångstund.

– Vi har informationsmöte när vi har behov, om vi behöver informera barnen om något. Frukt bjuder vi från ett silverfat där barnen är för att vi inte vill avbryta deras processer och lek.

– Vilka är de stora pedagogiska vinsterna med att arbeta så här med förskolemiljön?

– Att vi betonar det transdisciplinära, det ämnesövergripande och kreativa. Sedan vill jag också betona det här med att miljön gör jobbet åt mig. Jag behöver inte hålla i en förmedlande samling, men jag måste se till att det finns förutsättningar i miljön för det kreativa flödet.

”Ofärdigt material funkar bäst”

Rummet med bara ofärdigt material, som till exempel en uppsättning slangar, har enligt Linda Thörn fungerat allra bäst; där har barnen använt miljön till bland annat rollekar.

– Nu har vi landat i det här tycker jag. Jag upplever en glädje här, att vi ger förutsättningar för alla barn att lyckas. Det finns inga regler för hur de ska ta sig an en kartong eller ett rör. Det blir vad det blir.

 

Text & Foto: Fredrik Thunberg