Elever om kunskapsfestivalen: ”Du lämnar ett avtryck efter dig”

Det skulle kunna misstas för sömnigt, men när dörren till träslöjdsalen öppnas och maskinernas surrande hörs är det tydligt att eleverna är i full gång med olika projekt, trots att klockan närmar sig 15 och vissa slutat för dagen.

Det är teknikläraren Samad Kohigoltapeh som leder oss in, han är lärare i teknik på skolan och även initiativtagare till Kunskapsfestivalen som i år anordnas för tredje året på skolan. Vissa av eleverna är i slöjdsalen idag just för att jobba med sina projekt till utställningen som äger rum 12 juni. Några elever slipar och sågar, någon ber träslöjdslärare Mauricio Cortes Carrasco om hjälp och resonerar kring hur de ska ta sig an nästa steg.

– Det är en hel del elever som är kvar på fredagarna, eller andra dagar när de erbjuds tid för projekten, säger han.
Mauricio Cortes Carrasco är slöjdlärare men har precis som Samad Kohigoltapeh skolat om sig från ingenjör. Han snackar och skojar vant med eleverna. Det är relationerna till eleverna som skiljer ingenjörsyrket mest från läraryrket, tycker han.

Engagerade lärare

Båda lärarkollegorna stannar oftast kvar på skolan på fredagar, för att stötta elever som behöver eller vill lägga extra tid på sina skolprojekt. På fredagarna är det ”projektverkstad” i båda deras ämnen där samverkan varit stor.
– Det är en hel del elever som är kvar på fredagarna, eller andra dagar när de erbjuds tid för projekten, säger han.

I biblioteket intill sitter fyra elever tillsammans med hemkunskapsläraren Sanna Bång och planerar mat och dryck till Kunskapsfestivalen. Utställningen kommer som tidigare år bestå av elevers skolarbeten; modeller av byggnader, radiostyrda bilar, kläder, foton, en flyguppvisning, en fotbollsturnering och några musikakter. Och utöver det – drinkar och tilltugg.

Samarbete och projektledning största lärdomen

– Vi ska se till att ha smoothies och fruktsallad, popcorn och chokladdoppad frukt. Temat är choklad och frukt, säger Rayan Abdikadir som går i nian.

Tillsammans med Gamze Iscan, Mustafa Al-Kartawi och Selma Tahirovic är hon med i planeringsgruppen som ansvarar för hela upplägget av Kunskapsfestivalen.
– Vi måste lyssna på varandra och lära oss att ge och ta. Vi behöver ju komma överens och få förståelse för varandras perspektiv när vi tycker olika. Det är ett samarbete så vi måste kompromissa, säger Mustafa Al-Kartawi.

Den största vinsten är att de lär sig förstå varandra och andra elever på skolan, menar de.
– Det handlar om att lära sig jobba så som man gör i samhället, vi lär oss att driva egna projekt och event. Det kommer underlätta för oss i framtiden, säger Gamze Iscan.

– Förra året var det som att vi drev en restaurang, själva produktionen var så proffsig och alla ansträngde sig för att allt skulle funka, säger hemkunskapsläraren Sanna Bång.

Samad Kohigoltapeh tillägger:
– Och det är så viktigt att ni elever får styra och utforma er egen miljö, det är er skola, säger han.

Han menar att den största skillnaden för i år är att eleverna tagit över stora delar av driften av festivalen, allt från planering till genomförande. Rayan Abdikadir har en samordnarroll och kommunicerar med lärarna kring hur många och vilka arbeten som ska ställas ut under festivalen.
– Det är eleverna och läraren som bestämmer om de vill ställa ut, men jag försöker se till att det blir en blandning av olika typer av arbeten, från olika ämnen, säger hon.

Dela-kultur har skapats

Inom teknikämnet har Samad Kohigoltapeh sett till att elevernas dokumentation sparas och delas med nästa årskull. De har kunnat bläddra bland förra årets arbeten för inspiration och haft full tillgång till skisser, modeller, arbetsmetoder och resultat.

Det har lett till att det de senaste åren har skapats en dela-kultur på skolan. Något eleverna menar har höjt nivån på arbetena som ställs ut. Det blir tydligt att man jobbar vidare på varandras skisser och uträkningar.
– Det vi lärt oss i nian kan de som går i sjuan lära sig nu, och jobba vidare på. Och åttorna har jobbat särskilt med dokumentplanering, säger Selma Tahirovic.

Därför var det också självklart att skisserna och planeringen bakom varje arbete också ställs ut.
– Vi kom fram till att det är bäst och enklast om varje arbete har en QR-kod som man kan scanna för att se hela skissen, säger Gamze Iscan.

“Du lämnar skolan med ett avtryck”

– När man väl har gjort nåt, så är det inte bara ett projekt som syns på papper. Det är något man är stolt över och ställer ut så att andra kan se och ta del av ett ens projekt, säger hon.

– Du lämnar skolan med ett avtryck, det du ställer ut det visas upp även efter utställningen. Det ställs ut i korridorerna, det syns på planscher, det finns alltid där, säger hon.

De andra håller med, de menar att det är en tydlig effekt.
– När jag gick på min första festival kände jag att jag verkligen lärde mig ny kunskap – jag såg raketerna och fastnade särskilt för en balklänning, säger Selma Tahirovic som själv syr en balklänning i år, som hon självklart ställer ut.

– Man ser en stor skillnad mellan första och andra festivalen, det är stora framsteg i våra arbeten. Och utställningen går framåt och blir bättre och bättre, det blir nytt och utvecklas, säger hon.