Film och läslust i fokus på Skolbiodagen 2013

Det är frågan som Svenska Filminstitutet ställde när det bjöds in till årets upplaga av Skolbiodagen, ett omtyckt och inte sällan inspirerande inslag varje år under BUFF-veckan här i Malmö.  Som vanligt, bjöds en nyfiken vuxenpublik – från hela Sverige – på en hälsosam blandning av forskningsrön, praktiska exempel och renodlad inspiration – denna gång kring temat film och läslust. Här kommer ett axplock ur dagens godbitar…

Det är 14:e mars, mitt under Barn- och ungdomsfilmfestivalen i Malmö. Klockan är nio, och medan barn och unga över hela staden är peppade inför dagens filmupplevelser, står peppade vuxna i kö för att komma in på SF Filmstaden – och Skolbiodagen 2013.

Böcker + film = sant?

Efter incheckning och kaffe är det dags, och väl på plats i salong 1 blir det Svenska Filminstitutets Malena Janson som hälsar välkommen. Hon inleder med att minnas de två gånger hon har hört Äta Sova Dö-regissören Gabriela Pichler svara på frågan ”Varför blev du filmregissör?” Första gången ska Pichler ha nämnt Michael Jacksons ikoniska musikvideo Thriller som inspirationskälla. Andra gången ska hon ha pratat om alla de gånger som hon som liten fått följa med sin mamma, som arbetade som städpersonal, bl.a. på biblioteket. ”Timme ut och timme in” ska den lilla Gabriela ha suttit och läst medan mamman städade efter stängningsdags.

På samma sätt som Malena tycker att det är denna kombination av film och böcker som har gjort Pichler till den hon är idag, menar hon att de två textformerna kan tillsammans utgöra en viktig förutsättning för att ge dagens barn ett eget språk. Det ska bli ”…en skolbiodag i filmlustens och läslustens tecken.”

Barnens rätt

Utifrån de egna styrdokumenten, samt FNs barnkonvention och den europeiska kommissionens rekommendationer kring medie- och informationskunnighet, har Filminstitutet tagit fram ett Handlingsplan för barn och ungdom 2012–2014.

Det är Elisabeth Wengström, som arbetar på Filminstitutets enhet Film och samhälle, som nu kliver upp på scenen för att berätta om detta. Hon menar att vi är många i salen som redan jobbar för barnens rätt till ”filmberättelser och bilder som säger nåt om hur det är att vara ung i Sverige och /…/ på nån annan plats i världen” – samt för att öka ”barns kunskap om film och rörliga bilder.”

Tre saker vill hon lyfta fram ur handlingsplanet, varav den första är bristen på ny svensk barnfilm. För att bryta trenden har Filminstitutet under 2012 gett ett rekordstort stöd till nio nya barnfilmsproduktioner som beräknas har premiär under 2013 och 2014. Bland dessa är Krakel, som bygger på karaktärer ur Lennart Hellsings barnböcker.

Elisabeth menar även att det har uppstått en brist på skolbiofilmer – och att Filminstitutet nu håller på att bygga upp något som hon kallar för ”en liten, profilerad distribution /…/ kopplad till vårt pedagogiska arbete.” Hon uppger att det handlar om ett samarbete med Folkets Bio och andra distributörer, med en första omgång filmer tillgängliga och bokningsbara via Svenska Filminstitutets hemsida redan i slutet på april.

Digitaliseringen av Filminstitutets stora filmarkiv påverkas också av handlingsplanen, och barnfilm blir ett prioriterat område även här. Elisabeth informerar att sju stycken av de cirka tjugo filmer som kommer att digitaliseras under 2013 är barnfilmer. Tanken är att filmerna ska kunna visas både på skolbio och i biografsammanhang.

Hur gick det sen för Charlie Chaplin?

På Skolbiodagen 2012 var Malena Janson på plats för att lansera Filminstitutets då nya skolbioprojekt Charlie Chaplin – samhällskritiker och medmänniska. Nu, ett år senare, är det Andreas Hoffsten, f.d. redaktör på Film i skolan, som står framför oss för att berätta om projektets framgångar.

Också på plats är Monica Wigren, filmpedagog på Gotland, för att berätta om hur det gick till när man bestämde sig för att jobba utifrån Chaplins filmer i några av öns grundskolor under hösten 2012.

Arbetet i varje skola baserades kring en klassrumsträff i veckan över en fem veckors period, en modell som även används under våren 2013 när nya barngrupper deltar i projektet, förklarar Monica. Från ett första möte med filmhistoria i form av bröderna Lumiéres filmer och några klipp ur Chaplins pojke och Guldfeber har ungarna sedan fått identifiera fyra vanliga karaktärer i Chaplins filmer. Utifrån denna diskussion och en serie dramövningar har ungarna gruppvis fått i uppgift att arbeta fram synopsis till en kort berättelse där någon eller några av dessa karaktärer medverkar.

Nästkommande två tillfällen användes till att grupperna skulle förbereda sig noga för att göra kortfilm utifrån sina berättelser, med utrymme för diskussioner kring gruppernas berättelser och kring teamfunktionerna inom varje grupp, samt teknikgenomgång, provinspelning, planering kring rekvisita, kostym, m.m. På den fjärde träffen spelade grupperna in sina filmer enligt färdigt bildmanus, för att sedan använda femte tillfället till att redigera och ljudlägga materialet. ”[Inget] revolutionärt eller banbrytande,” reflekterar Monica, ”utan kanske snarare ett ganska traditionellt upplägg – men ändå med den styrkan att det har fungerat i praktiken.”

Hon avslutar med att visar bild på ett barn utklätt till Chaplins luffarfigur, som mitt under inspelning ställer sig bakom kameran. ”Om man googlar på ’Chaplin’ så hittar man där bland bilder en bild där han står i sin Chaplinkaraktärs utstyrsel och tittar in i kameraögat /…/ och här har det gått ungefär hundra år och nu är det en flicka som går i årskurs 5 på Gotland som har samma entusiasm och allvar i sin uppgift.”

Hösten 2012 ingick Chaplins Moderna tider i Malmö stads nyligen återupplivade skolbioutbud. Publiken i salong 1 på Filmstaden bjuds nu på en visning av vinnarfilmen i den nationella tävlingen som Filminstitutet arrangerade i samband med projektet. Filmen heter Får jag vara med? – och är gjord av elever på Backaskolan i Malmö. Juryns motivering lyder: ”Får jag vara med? använder både klassisk berättarteknik och uppfinningsrika filmgrepp för att skildra hur en människas bittra utanförskap förbyts i glad gemenskap. En känslostark, skenbart enkel film helt i Chaplins anda.” Efter filmen tillägger Malena att priset blir en egen skolbiovisning av Ella Lemhagens moderna klassiker Tur och retur under pågående BUFF – med den egna vinnarfilmen som förfilm!

Boken på duken

Från ett skolbioprojekt till ett annat, och det är dags att få reda på mer om årets projekt – som har döpts till Boken på duken. Malena Janson börjar med att referera till Litteraturutredningens slutbetänkande Läsandets kultur (2012), som hon menar ”…visar återigen hur deprimerande det ser ut i fråga om barns läsning i Sverige.” Barnens läsfärdigheter, menar hon, har försämrats ”radikalt”.

Malena aviserar Boken på duken som ”Filminstitutets ’strå till stacken’” i relation till Litteraturutredningens förslag Ett läslyft för Sverige – ”…med syfte att öka barns lust att läsa – och motivation att läsa”.

Hon understryker att mycket ny forskning visar att arbete med rörlig bild i skolan kan påverka barns läsutveckling positivt. ”I Storbritannien till exempel, är British Film Institute involverad i ett projekt som bland annat går ut på koppla ihop mediepedagogik och litteraturpedagogik i skolorna. Och i en rapport som de kallar Moving Literacy On så visar två forskare hur barnen /…/ har visat påtagligt ökad läsförståelse av att arbeta med film i skolorna.”

Tillbaka i Sverige, hänvisar Malena till Carina Fasts avhandling Sju barn lär sig läsa och skriva som visar ”…hur barn, exemplevis via TV och datorspel – alltså, nyare medier – tydligt utvecklar en läsförmåga men att /…/ de läsförmågorna inte riktigt tas tillvara i skolan när man arbetar med mer traditionella metoder.” Hon refererar även till Karin Jönsson vid Malmö Högskola ”…som forskar kring hur iPads i skolan kan påverka barns skriv- och läsförmåga – och konstaterar just att film som uttrycksmedel har en väldigt viktig roll i den processen.”

Boken på duken beskriver Malena Jansson som ”…ett pedagogiskt paket av filmer, böcker och praktiska övningar för lärare att använda i klassrummet.” Rent konkret kommer ’paketet’ att bestå av nio stycken långfilmer med tillhörande böcker tillsammans med specialproducerade filmhandledningar som fokuserar ”…mer på /…/ texten – boktexten och filmtexten – men också ger väldigt praktiska, konkreta, pedagogiska råd hur man kan använda filmen som läsfrämjare.”

8 av 9

Av de nio titlarna är åtta stycken spikade säger hon, och avslöjar följande film-bok kombinationer:

• Barnen från Frostmofjället (1945) / boken av Laura Fitinghoff
• Döda poeters sällskap (1989) / saknar litterär förlaga men handlar om läs- och skrivlust
• Foxfire (2012) / boken av Joyce Carol Oates
• Glasblåsarns barn (1998) / boken av Maria Gripe
• Hugo Cabret (2011) / boken av Brian Selznick
• Jane Eyre (2011) / boken av Charlotte Brontë
• Matilda (1996) / boken av Roald Dahl
• Till vildingarnas land (2009) / boken av Maurice Sendak

För Malena handlar det om berättelser ”…för olika åldrar, med olika typer av förlagor. Det kan vara bok, det kan vara seriealbum, det kan vara grafisk roman /…/ Det är filmer som utspelar sig i nutid, men också i dåtid, och det handlar om flickor och om pojkar. /…/ Det är bra historier – och intressanta adaptioner som verkligen tillför något nytt till böckerna.”

Arbetet pågar för fullt med att ta fram det pedagogiska materialet kopplat till dessa titlar – med målsättningen att allt material ska finnas färdigt och tillgängligt via Filminstitutets hemsida före sommaren, för att underlätta lärarnas planering inför höstterminen. Det är Malena, tillsammans med en referensgrupp bestående av lärare och litteratur- och mediepedagoger, som ansvarar för detta. Precis som i Chaplinprojektet blir barns eget skapande en viktig del av konceptet – och Filminstitutet kommer att ordna en webbfilmsfestival där elever kan lägga upp egna filmatiseringar av utvalda scener från böcker.

Broken (2012)

Efter en hektisk kafferast är det dags för en specialvisning av Broken, en ny brittisk film baserad på boken med samma namn av Daniel Clay. Med utgångspunkt i Harper Lees Dödssynden, som publicerades 1960, har Clay sagt att han ville skriva om livet i nutiden – ”…mad and cruel and random, yet always capable of surprising you, and always somehow worthwhile.”

Formuleringen stämmer bra också vad gäller Rufus Norris filmatisering. Livet för filmens karaktärer, med 11-åriga diabetikertjejen Skunk i centrum, ter sig kaosartat, även grymt emellanåt – men trots detta också vackert och hoppfullt.

Filmen visas även under BUFF – och det vi då inte vet är att dagen därpå kommer Broken att vinna Svenska kyrkans pris på 50.000 kronor. Priset tilldelas varje år under festivalen en ungdomsfilm som håller hög konstnärlig kvalitet och synliggör existentiella, rättvise- och sociala frågor på ett sätt som berör både ungdomar och vuxna. “Varför drabbar detta kaos mig? Broken släpper respektfullt en bomb med frågor och vi får själva hitta svaren. Filmen berör svårigheten i att vara människa i en värld som faktiskt är oförutsägbar och där hoppet också finns” skriver juryn i sin motivering.

Vad kan vi visa för barn?

Efter filmen – och lunchen – tar filmarbetaren och kulturpedagogen Maria Bolme plats i rampljuset för att reflektera kring vad som är “okej” att visa för barn. Med Broken som utgångspunkt, delar hon även med sig av sin egen erfarenhet av att arbeta med barn och unga.

Att sätta erfarenheter i rörelse

Tidigare under dagen har Malena Janson hänvisat kort till några exempel på aktuell forskning kring kopplingen mellan film och barnens läs- och skrivutveckling – och nu är det dags att återvända dit. Maria Söderling, högstadielärare som även har forskat vid Malmö Högskola, har undersökt hur elever i år 7 läser film samt funderat mycket kring hur svenskundervisningen kan förvalta deras filmläsning. Maria berättar inlevelsefullt och engagerat om sina observationer i klassrummet – och om deras innebörd, både för dagens undervisning och i relation till skolans styrdokument.

Skolbiodagen riktar sig till alla som på något sätt arbetar med barn, unga och film – lärare, filmpedagoger, bibliotekarier m.fl. Anmälan görs via Svenska Filminstitutets hemsida . Avgiften för 2013 var 700 kronor, inkl. fika och lunch.

Text: Chris Munsey, Red. Pedagog Malmö

Foto: Sara Arildsson, Red. Pedagog Malmö