Gå direkt till innehållet
Halvbild på Lina Karlström i Pildammsparken omgiven av träd i höstens färger. På Stubben arbetar pedagogerna efter fem ståndpunkter som genomsyrar all verksamhet. Det var en avgörande faktor för att verksamheten skulle kunna fortsätta i stort sett som vanligt efter branden. Foto: Matilda Lundahl

Publicerat:

”Det sitter i oss, inte i lokalerna”

Den 8 april 2019 brann förskoleavdelningen Stubben i Pildammsparken ner. En händelse som påverkade såväl barn och vårdnadshavare som pedagoger. Men avdelningens väl inkörda arbetssätt gjorde att avdelningen ganska snabbt kunde komma på fötter igen och arbeta vidare.
– Vi behövde inte uppfinna hjulet igen, vi kunde bara rulla vidare, säger Lina Karlström, förskollärare på avdelningen Stubben.

Kvällen då branden startade hade Lina Karlström kommit hem från jobbet på förskolan Stock och sten. En bekant hörde av sig och berättade att det stod i tidningarna att ett skjul brann i Pildammsparken.
— Jag tänkte direkt att vårt vindskydd kan klassas som ett skjul, så jag stack dit direkt.
På plats möttes hon upp av en kollega som tänkt samma sak. De såg avdelningen Stubben stå i lågor. Släckningsarbetet pågick för fullt.
— Jag såg hela mitt pedagogiska arbete brinna upp. Det var en otroligt stor sorg att se allt som vi jobbat fram och skapat med barnen brinna upp och försvinna från oss.
Lina Karlström stod kvar med sin kollega. Efter en stund kom även rektor Katrin Harrysson dit. På kvällen hade personalen möte och alla vårdnadshavare kontaktades.
— Det var en enorm sorg även hos vårdnadshavare. Många mötte upp med tårar nästa dag och frågade om de kunde hjälpa till eller stötta på något sätt.

Fem ståndpunkter genomsyrar verksamheten

Lina Karlström berömmer ledningen som jobbade fort och gjorde allting rätt direkt. Hon beskriver det som att personalen blev “omhuldad” av ledningen.
— De ordnade vikarier åt oss, det kom en psykolog som vi kunde prata med och de ordnade frukost till oss så att vi kunde fokusera på oss och barngruppen och inte det administrativa runt omkring. De tog verkligen hand om oss på ett fint sätt under den tiden.
Enligt Lina Karlström är den strukturmodell som de bedriver verksamhet och undervisning utifrån en av anledningarna till att de så snabbt kunde komma på fötter igen.
— Vi behövde inte börja om utan vi kunde plocka upp och fortsätta. Det blev ett kvitto på att sättet vi jobbar på är bra. Det sitter i oss och inte i lokalerna, säger hon och fortsätter:
— Vi jobbar med stationer och vi har tagit fram fem ståndpunkter som gör att vi kan undervisa och utveckla goda relationer:
1. Mängd – handlar om att ha tillräckligt med material för att skapa undervisning och gemenskap.
— Finns det tre rosa bitar lego vill ett barn ha alla tre. Finns det 103 rosa bitar så är de inte lika viktiga, då kan man bygga istället för att hamna i en konflikt. Vi har mindre antal material men en större mängd av det vi valt att använda.
2. Fysisk plats – handlar om att saker får vara kvar på samma plats så att barnen vet vad som förväntas. Då behöver de inte leta och dessutom kan de ta fram sakerna själva.
3. Vuxnas närvaro – handlar om att alltid vara närvarande vid stationerna och möta barnen och skapa undervisningsmöjligheter.
— För att kunna utmana barnen måste vi vara där. Jag lär inte känna ett barn på tio meters håll, men det gör jag om jag sitter ner med barnet och bygger.
4. Dokumentation och kontinuerlig utvärdering – handlar exempelvis om att se över vilka stationer som är aktuella och se över hur materialtillgången ser ut.
— Detta är en ständig process och något barnen är delaktiga i. De kan önska om de vill ha något och vi lyssnar och tar det med oss. Vi tittar på om barnen blir aktiverade och om de kommer vidare i konstruktioner så att material är värt att behålla.
5. Trägen vinner – handlar om att ta fram material och stationer varje dag.
— Materialet fungerar inte i en låda i ett förråd, här blir den fysiska platsen så tydlig.

Jämbördiga inför situationen

Något annat Lina Karlström lyfter fram som viktigt i hela processen är att hela avdelningen fick finnas kvar intakt, såväl barn som pedagoger.
— Redan dagen efter branden gick vi till platsen där det brunnit för att titta. Det var viktigt så att barnen och all personal fick se. Hade vi bara berättat om det hade de inte fått en relation till att det faktiskt hänt.

Läs om Fosiedals förskola: Natten då förskolan brann

Barnen hade mycket tankar. Om leksaker som brunnit, om någons gummistövel som inte fanns mer.
— Vi stod jämbördiga inför situationen. Vi kunde dela upplevelserna och händelsen tillsammans. Och så var vi noga med att påpeka att ingen skadats, utan att det bara var saker som brunnit upp, saker som vi kan ersätta.

Igenkänning viktigt

Numera huserar avdelningen Stubben bakom en annan avdelnings vindskydd i parken. Det är samma park och samma lekplatser vilket också bidragit till att skapa trygghet.
— Det föll sig så naturligt när vi hamnade på en ny plats att vi bara kunde fortsätta. Det var bra att vi hade modellen som vi jobbar efter och gjort länge. Saker och ting var kvar precis som förut och vi försökte efterlikna platserna och stationerna för att skapa igenkänningsbara miljöer. Det dröjde inte länge innan barnen kände att det var deras avdelning igen, säger Lina Karlström.