Hennes medforskning gynnar de yngsta

TEMA: Ögonblicksforskning – del 1 (Del 2 & 3)

Mikaela Dahlgren Andreasson arbetar som förskollärare på Spinneriets förskola i Malmö. Hennes själviakttagelser vid gungorna skedde inom ramarna för PIs processtödjarutbildnings påbyggnadskurs. Där används ögonblicksforskning, ett begrepp myntat av Elizabeth Florez på PI. Ögonblicksforskning är aktionsforskning i miniatyr och där synliggörs verksamhetens ”små” händelser under korta tidsintervall. Fokus ligger på pedagogens egen betydelse och hur de kan utveckla sin relationella potential i möten med barnen. Pedagogen blir medforskare kring det ögonblick något sker.

Vinst med utbildning

Mikaela Dahlgren Andreasson examinerades som förskollärare våren 2022, efter flera yrkesverksamma år inom förskola i både Malmö och Norge. Innan studierna drog i gång föreslog Mikaela Dahlgren Andreassons dåvarande rektor att Mikaela skulle delta i processtödjarutbildningen på PI.w
– Det lät spännande, jag gillar att hela tiden utvecklas inom mitt yrke och tackade ja, säger Mikaela.

När PI i höstas startade en helt ny påbyggnadsutbildning med fokus på ögonblicksforskning så hade Mikaela hunnit byta arbetsplats, men blev även här uppmuntrad av sin rektor att gå utbildningen.
– Det finns ju en vinst med att vi i verksamheten jobbar med diskrimineringsgrunder, normkritik och intersektionella frågor, säger Mikaela Dahlgren Andreasson.

Kursen pågick under hösten 2022 och inleddes med att deltagarna studerade diskrimineringsplanen på sin arbetsplats för att fundera på om det fanns något där de ville fördjupa sig i. Mikaela Dahlgren Andreasson var redan inställd på att fokusera på åldersfrågan.
– Jag har mest erfarenhet av avdelningar med de yngsta barnen, det är en sådan jag jobbar på idag, men alla åldrar är lika roliga att arbeta med, säger Mikaela. Tyvärr upplever jag att äldre barn ”får” mer av pedagogerna, och även tar sig mer makt själva, medan det i stället blir mycket fokus på omsorg när det gäller de yngsta barnen. Det tycker jag är fel, yngre barn har lika mycket rätt att utvecklas som de äldre.

Att finna ögonblicken

Kursdeltagarnas uppgift var att iaktta ett visst kort skeende i arbetet, sitt eget beteende eller en kollegas. Här valde samtliga deltagare att iaktta sig själva. Efter observationen tog de med sig tankar och iakttagelser till följande kurstillfälle på PI, där de fick återkoppling av övriga deltagare och handledarna Elizabeth Florez och Maria Almgren. Deltagarna återvände sedan till sina verksamheter och observerade ytterligare fem liknande situationer, varvade med återkopplingstillfällen på PI.
– Hela påbyggnadskursen var präglad av nyfikenhet, jag fick tillfälle att granska mig själv och hur jag uppfattar och agerar i olika situationer, säger Mikaela Dahlgren Andreasson.

Alla kan göra fel

Mikaela Dahlgren Andreasson valde att titta närmare på en situation där hon upptäckte att hon själv underskattade barnets förmåga baserat på barnets ålder. Under en lekstund utomhus i en lekpark ville ett 1,5 år gammalt barn gunga i en så kallad däckgunga. Mikaela sa då till barnet att det inte fick gunga där, utan skulle vänta tills en ”bebisgunga” blev ledig.
– Jag tänkte att barnet var för ungt och inte skulle klara av att sitta i däcket själv, säger Mikaela. Men om jag ger äldre barn mer utrymme eller underskattar de yngres kompetens så bidrar jag till att skapa en viss kultur och maktordning. En sådan kultur genomsyrar hela verksamheten och då har vi ett problem.

När hon insåg hur hon hade agerat blev Mikaelas första reaktion därför att bli rädd och besviken på sig själv.
– Jag tänkte till och med att jag kanske inte borde jobba med barn om jag bidrar till att upprätthålla en sådan kultur. Det var jättejobbigt.

Men tack vare återkoppling och samtal på PI insåg Mikaela att de egna bristerna och det egna agerandet är ett lärtillfälle.
– Det finns en rädsla bland pedagoger att inte våga göra fel eller lyfta sina egna brister, säger Mikaela Dahlgren Andreasson. Genom min ögonblicksforskning ville jag visa kollegorna att alla kan göra fel, även jag som utbildad processtödjare, och att ändrade tankesätt och små justeringar av beteendet kan gynna barnen, och även utveckla mig själv som pedagog.

Motsägelsefull konvention

Mikaela Dahlgren Andreasson fortsatte att observera ögonblick utomhus vid veckans lekparksutflykt. Hon spelade in varje tillfälle med mobilen och en dold mikrofon, för att fånga upp sin egen röst.
– Jag startade inspelningen så fort barnen kommit igång och börjat leka, berättar hon. Efter några minuter glömde jag bort att mikrofonen fanns.

Senare samma dag satte hon sig alltid och skrev ner vad hon sagt på inspelningen, och noterade även vad som hänt utöver ljudinspelningen.
– Vid flera tillfällen upptäckte jag att jag tog makten från barnen eller uppmanade till försiktighet, säger Mikaela Dahlgren Andreasson. Då fick jag fundera på om det verkligen behövdes utifrån barnets bästa eller om barnets rätt till utveckling borde gå före? Båda rättigheterna ingår i barnkonventionen. Kanske det ibland kan vara bättre att visa barnet ”Jag finns om du behöver hjälp”.

För Mikaela Dahlgren Andreasson var det viktigt att Maria Almgren och Elizabeth Florez på PI ställde frågor just om vilket beteende som var rätt gentemot barnen ur barnkonventionens perspektiv. Och vad gäller barnet som ville gunga, visst fanns kompetensen där när Mikaela väl lät barnet prova däckgungan. Barnet klarade gungan utmärkt.

”Vågar visa hela mig”

– Det är tufft att behöva vara självkritisk, men samtidigt bra att i den egna verksamheten kunna upptäcka brister eller att säga förlåt till varandra, att inse att negativ feedback från de egna kollegorna inte behöver innebära något påhopp, utan kan stärka den egna utvecklingen, säger hon. Vi behöver synliggöra privilegier i samhället, även på den egna förskolan. Jag och mina kollegor har pratat mycket om intersektionalitet, att få syn på maktstrukturer. Många tycker det är svårt, men nu börjar alla tycka det är intressant.

Mikaela berättar att hon efter ögonblicksforskningen också vågar granska sig själv och upptäcka både positiva och negativa saker som hon kan förändra.
– Jag har blivit mottaglig i tanken, säger Mikaela Dahlgren Andreasson. Jag är inte perfekt, men fokuserar på hur jag ska välja att hantera mina brister, att göra motstånd eller inte. Tack vare ögonblicksforskningen vågar jag visa hela mig.