Hon arbetar normkritiskt i biblioteket

Det är torsdag eftermiddag på S:t Petri skola och inne i skolbiblioteket arbetar Fanny Almqvist med en utställning på temat förbjudna böcker. Fanny Almqvist konstaterar att även om hon som bibliotekarie befinner sig i biblioteket dagligen, så är hon inte alltid så synlig för eleverna.
– Som bibliotekarie kan jag därför ha ett annat perspektiv än lärare. Många elever hänger här och de kan slappna av på ett annat sätt än vad de gör i klassrummen. Men det är också då man märker av en del normer som finns, till exempel en grabbig attityd som baseras på att man inom en kompisgrupp tyvärr trycker ned varandra och nedvärderar homosexuella och tjejer, berättar hon.

Fick viktiga pedagogiska verktyg

Demokrati och mänskliga rättigheter är något som alltid varit viktiga frågor för Fanny Almqvist. När hon fick möjlighet att utbilda sig till processtödjare i normkritiskt arbete på Pedagogisk Inspiration var hon redan engagerad i skolans likabehandlingsutskott. Tillsammans med några lärare och förstelärare driver hon även en mindre arbetsgrupp som tar fram undervisningsmaterial och olika metoder för likabehandling. Det kan skolans mentorer sedan använda.
– Det stora fokuset är att vi redan i ettan går ut och pratar normkritik med eleverna. Vi pratar även med skolpersonal med jämna mellanrum. De metoder vi tar fram testas  alltid först på en klass, innan vi ger alla mentorer tillgång till materialet, berättar hon.

Processtödjarutbildningen beskriver hon som en djupbottnad utbildning med grundläggande teori om normkritiskt perspektiv.
– Jag uppskattade verkligen att utbildningen gav mig pedagogiska verktyg som jag som bibliotekarie saknade. Utbildningen gjorde mig varm i kläderna när det gäller att gå ut och prata om de här frågorna i klasserna, säger Fanny Almqvist.

Många personliga reflektioner

Under ett kurstillfälle fick Fanny Almqvist och de andra deltagarna spela ”Privilegiebingo”. En övning som gick ut på att upptäcka vilka privilegier man själv har och att diskutera just normer och dess privilegier. En fråga som diskuterades i övningen var: vad innebär det att vara svensk? För Fanny blev det snabbt personligt.
– En annan deltagare sa att hon kände sig svensk, men inte kände igen sig i normen för vad som anses vara svenskt. Det väckte tankar i mig, eftersom jag själv inte har en helsvensk bakgrund. När man hela tiden ska definiera något, jag klassificerar ju information i min yrkesroll, det innebär ju att man plötsligt stänger ju ute massa annat. Jag som person passar in i en specifik subkultur utifrån min stil, mina kläder och den musik jag gillar. Även där kan jag ju uppleva att det finns fördomar om mig, från andra, säger hon.

Upplevelsen av processtödjarutbildningen blev också på det stora hela ganska existentiell för Fanny Almqvist, då det samtidigt skedde flera förändringar i hennes privatliv.
– Hela utbildningen handlar ju dessutom mycket om att reflektera kring sig själv. Min far blev sjuk just då och det blev ett mischmasch av reflektioner och känslor. I min egen lilla familj hände det också mycket. Idag kan vi titulera oss som en funkisfamilj och det har resulterat i att jag fått en helt annan förståelse för våra elever med NPF-diagnoser. Allt jag lär mig om barn och ungdomar med dessa diagnoser har jag stor användning för både på jobbet och hemma, säger hon.

Börja med de vuxna

Fanny Almqvist upplever att hon fått mer mandat att arbeta vidare med det normkritiska arbetet på skolan efter utbildningen. Men hon är själv inte helt säker på att det märks så tydligt att hon är processtödjare.
– Vi har ju ett helt team här på skolan med gedigen kunskap och med olika ansvarsområden kopplade till det här. Just nu arbetar vi med att ta fram nya arbetsmetoder. Arbetsmetoderna kan till exempel handla om etnicitet, funktionalitet eller hur unga agerar i sociala medier. Sedan tror jag verkligen att vi vuxna först och främst behöver jobba med oss själva, säger hon.

Fanny Almqvist gick processtödjarutbildningen tillsammans med kollegan och matteläraren Juna Henriksson. De tog sedan tillsammans fram materialet ”Vett och Netikett” som handlar om  hur unga kan hantera problematiska situationer som uppstår på sociala medier.
– Vi ska göra en del två om sociala medier, men mer om delningskultur. Jag själv är väldigt intresserad av allt som har med nätet och den digitala världen att göra. Mitt jobb som bibliotekarie består nästan 90 % av att jobba digitalt. Framförallt med att söka, klassificera, samt undervisa i MIK och om Informationssökning, säger Fanny Almqvist,

Hon understryker att det är det en stor trygghet att ha kollegor på skolan som delar intresset för demokrati, normkritik och likabehandling.
– Det är skönt att inte behöva vara ensam. Vi är ju flera stycken och då kan vi finna stöd i varandra. För det kan absolut finnas ett ointresse för att ta i dessa frågor. Jag har själv upplevt de där små suckarna när någon i rummet signalerar ”vi kunde väl gjort något vettigare, än det här”. Så att driva detta arbete ensam på en skola är nog väldigt tungt. Om man gör det gäller det att hitta andra att samarbeta med, konstaterar hon.

Ta del av Fannys resursmaterial Förbjudna böcker på Malmö delar.

En öppen plats för alla

I ena delen av biblioteket finner man nu utställning med böcker som någon gång varit förbjudna. Utställningen har redan gett ringar på vattnet då en samhällslärare på skolan intresserat sig för litteratur som någon gång varit censurerad och tagit in det i sin undervisning. Fanny Almqvist har även tagit fram listor över de engelska och svenska böcker som finns i skolans samling kopplade till temat censur.

– Även en svenskalärare har nu planer på att arbeta med förbjudna böcker istället för med klassiker. I vissa fall är det ju nästan samma sak, säger hon.
– I till exempel vissa delstater i USA förbjuds tusentals olika böcker och titlar, till exempel för att de tar upp ämnen som HBTQ och sex. Det har ju även varit en debatt i Sverige om Drag Queen stories där både bibliotek och bibliotekarier fått utstå hot. Därför var denna utställning viktig att skapa för mig, fortsätter hon.

För Fanny Almqvist handlar mycket om att hon vill att skolans elever ska må bra under sin skoltid på S:t Petri. Hon vill att eleverna ska ha en bra arbetsmiljö och ges rätt förutsättningar för måluppfyllelse. Hon funderar mycket kring hur biblioteket ska kunna vara en öppen plats för alla.
– Jag tänker på den här grabbigheten som jag upplevt i biblioteket vid några tillfällen. Det handlar inte om minuter, utan om sekunder då den uppstår. Jag vill snabbt kunna gå in och agera på bästa sett, om det skulle ske igen, säger hon.