Delaktighet som drivkraft
Vilka är elevers, lärares och studie- och yrkesvägledares föreställningar om ett gott liv och framtid och hur återskapas eller utmanas de i skolsammanhang? Det ska Bodil Liljefors Persson och Frida Wikstrand undersöka i det pågående forskningsprojektet “Skola, hopp och framtid” på Malmö universitet. Med en tvärvetenskaplig blick på de här frågorna vill forskarduon fördjupa synen på dem och även belysa hur SO-lärare och syvare kan samarbeta mer i skolan.
– Religionsämnet är en så stark bärare av frågor om ett gott liv och det är ju egentligen studie- och yrkesvägledning också, att man som studie- och yrkesvägledare vägleder mot ett gott liv, säger Frida Wikstrand, universitetslektor och fil dr i arbetsvetenskap.
Bodil Liljefors Persson, som själv har en lärarbakgrund, har tidigare bland annat arbetat fram underlag för kursplaner och har under många år haft sitt yrkesmässiga fokus på värdegrunds- och existentiella frågor i undervisningen.
– Vilka är ungas värderingar och etiska dilemman? Det var kring de frågorna jag och Frida möttes. Vi vill undersöka detta i olika utbildningskontexter, säger Bodil Liljefors Persson, som bland annat undervisar blivande lärare i religion.
Hittills har de i en pilotstudie låtit niondeklassare på en skola i Malmö skriva berättelser om hur de ser på sin egen framtid och även intervjuat deras lärare och studie- och yrkesvägledare. Det är ännu för tidigt att dra några generella slutsatser utifrån resultaten. Framöver väntar intervjuer med elever i årskurs tre på gymnasiet och med studenter på lärarutbildningen och SYV-programmet; hur ser de på sin kommande yrkesroll?
Omkring 80 elever från sex klasser har än så länge bidragit med berättelser om hur de ser på sina liv om 20 år, och fler klasser i fler kommuner tillkommer längre fram, liksom uppföljande fokusgruppsintervjuer för fördjupning.
– Vi ber dem berätta om sin vardag, hur de tror deras liv ser ut när de är 35; hur lever de, vad gör de, hur får de pengar och vem lever de med, säger Frida Wikstrand.
– Utan att styra det; vi ger dem ju lite hjälpfrågor som de kan fundera över, men de får skriva helt fritt också om de vill, tillägger Bodil Liljefors Persson.
Än så länge är det en blandad bild som växer fram; familjen är viktig för många elever.
– Det finns några som säger att jag ska absolut inte ha barn, men det är helt klart en minoritet. Jämställda familjeförhållanden är viktigt, att man hjälps åt. Sedan speglar aktuella förhållanden väldigt mycket hur de tänker om vad som är viktigt när de är stora; när det var inflation skrev många att de i framtiden inte ville behöva tänka så mycket på pengar, säger Frida Wikstrand.
I berättelserna finns både dystopiska inslag om klimatet som kraschar och tankar kring livsstil om att bo i hus, driva en yogastudio och sitta vid havet och dricka vin med en väninna.
– Vår idé är inte att det är yrkesvalet som är i fokus i studien, utan mer vad de har för idé om ett gott liv. Vad är viktigt för dem? Där blir ju yrkesvalet ett sorts medel för att nå dit. Det är rätt intressant att studie- och yrkesvägledaren pratar väldigt mycket om det individuella; vad tycker du är roligt, vad tror du är en bra lön? De gör ett jättefint jobb och försöker utmana eleverna på alla möjliga sätt, men det är mycket fokus på “vad är bra för dig”. De stora frågorna, som till exempel klimatet, kommer sällan in i vägledningen, säger Frida Wikstrand.
Däremot, påpekar hon, ges utrymme för existentiella frågor kring det goda livet i samhällskunskap och religion.
– Det hade ju varit spännande att förena det där på något sätt för att se hur de här stora frågorna vi tänker i SO-ämnena hänger ihop med våra individuella val. I skolan i dag är risken att de är ganska åtskilda, tänker jag.
I ett samarbete mellan studie- och yrkesvälgedarutbildningen och samhällskunskapslärarutbildningen vid Malmö universitet bedrivs sedan ett par år ett projekt där studenter i samhällskunskap och syvstudenter möts för att öka förståelsen för varandras arbete och yrkesroll.
– Annars möts de sällan förrän de kommer ut i yrkeslivet. Vi vet också från flera studier att vägledare har svårt att ta plats i undervisningen och att lärarna kanske inte alltid ser hur de till exempel kan jobba med praon i undervisningen. Vägledarna gör på ett sätt, men hur ska lärarna plocka upp det?
– Jag tror många lärare faktiskt gör det, men det blir kanske mer spontana diskussioner efter att de haft möte med syvaren, säger Bodil Liljefors Persson.
Deras erfarenhet är att när samarbetet mellan pedagogiken och vägledningen fungerar bra handlar det ofta om individer som funkar bra ihop eller en rektor som prioriterar frågan och har en plan för det.
– Det ser väldigt olika ut och skolorna har olika förutsättningar, men vi tror att det finns potential att öka samarbetet, säger Bodil Liljefors Persson.
I pilotstudien gav både lärarna och syvaren uttryck för att de gör ett viktigt och bra jobb och att de gör skillnad, men responsen kan se lite olika ut. Yrkesgrupperna har olika typer av relationer med eleverna.
Projektet “Skola, hopp och framtid”, med undertiteln “förställningar om framtid och ett gott liv i utbildningskontexter” går i mål 2029.
– Det finns många negativa föreställningar om framtiden; oroligheter, klimatproblem, krig och elände. Vår idé med projektet är att vända lite grann på steken. Att undersöka hur man arbetar med dessa frågor i undervisningen och väcka elevernas funderingar kring framtid och att de har möjligheter att påverka, säger Bodil Liljefors Persson.
– Vad ska vi med skolan till, vad är dess roll i samhället? En av grundteserna i ansökan till det här projektet är att skolan har en roll att förbereda eleverna för någon form av framtid. Många lärare jag mött ger uttryck för att det är svårt att hantera elevernas oro för framtiden. Vi hoppas kunna bidra till att de reflekterar över sin egen roll och vilka redskap de kan använda i mötena med elever och i undervisningen, säger Frida Wikstrand.
De framhåller att många lärare är vana vid att arbeta med elevers framtidsfunderingar men vill undersöka hur det görs i den dagliga undervisningen. De hoppas också kunna arbeta fram ett metodmaterial i samband med rapporten.
– Det ska inte alls vara några moraliserande pekpinnar, utan mer som inspiration. Elever är ju vana vid att prata om livsfrågor i religionen. Kanske man också kan knyta det till samhällskunskapen, arbetsliv och framtid, säger Bodil Liljefors Persson.