Publicerat:

Så jobbar förskolan utan egen gård

För lägenhetsförskolan Oasen innebär det både utmaningar och möjligheter att dela gård med de boende i området – personalen måste till exempel ha noggrann uppsikt över barnen.
– I och med det tror jag verkligen att barnen ser oss som tillgängliga, säger Maria Zachrisson, förskollärare på Oasens förskola.

Pedagog Malmö träffar Maria Zachrisson på Guldängens bygg- och odlingslekplats. Hit kommer barnen från Oasens förskola varje vecka för att snickra, plantera, såga och spika.
– Det betyder väldigt mycket för oss att komma hit, säger Maria Zachrisson.

Maria Zachrisson visar barnens pågående projekt på Guldängen; brädor, stolpar och väggar som bildar ett “potatisslott”, inspirerat av sommarens odlingar i området.
– Dels kan vi knyta ihop detta med projekt vi har på förskolan, dels är det värdefullt att
bara ha något att återvända till; sådant vi bygger och odlar här.

Delar utrymmet med boende

Oasen är en lägenhetsförskola och har ingen egen gård, utan delar utrymmet med de boende. Det är en mindre förskola med två avdelningar för barn i åldrarna 3–5.
– Det är ju väldigt sårbart när man är en sådan liten personalstyrka. Just när man går ut på gården är det inte bara att släppa barnen, utan man måste alltid göra en säkerhetsrunda först; är alla grindar ner till tvättstugorna stängda, är stora grinden stängd? Och så blir det ibland att man tjatar lite på barnen att “inte skrika”, man vill ju inte väcka några morgontrötta grannar… Det är vår gård, men inte bara vår gård, säger Maria Zachrisson och tillägger:
– På förmiddagarna funkar det alldeles utmärkt, för då är ju alla barnen som bor där i skolan. På eftermiddagarna när de andra barnen börjar komma hem är det lite svårt.

Samtidigt menar hon att de särskilda förutsättningarna på hennes arbetsplats har fört med sig flera positiva effekter, både bland barnen och personalen.
– Vi måste ju ha jättemycket koll jämfört med en mer inhägnad gård, vi är med hela tiden i utomhusleken. Vi blir verkligen närvarande, så det är ju positivt. Det har blivit en del av vårt arbetssätt, att vara med. Man blir engagerad, känner jag.

Ställer stora krav

Det ställer också särskilda krav på personalen att kunna agera snabbt och utan tvekan sinsemellan fördela och prioritera arbetsuppgifterna.
– Samtidigt som vi måste ha koll på barnen måste vi också kunna kommunicera tydligt och ibland också ganska snabbt och effektivt. Vi står inte och chillar. Det här gör ju att vår arbetslagsplanering får extra tyngd; det är där vi kan och hinner reflektera, prata och diskutera.

Att personalen av nödvändighet har uppsikt över barnen gör samtidigt att de kan vara mer närvarande i deras lek, menar Maria Zachrisson. De är helt enkelt ofta på plats där barnen är.
– Jag tror verkligen att barnen ser oss som tillgängliga. Även om de tycker vi är lite jobbiga ibland när vi tjatar på dem att inte skrika när de leker att de blir jagade av en zombie. Vad ska man göra när man blir jagad av en zombie? Det är klart att man skriker. Men visst tycker de det är jättekul att en vuxen går in i deras lekvärld, deras fantasi.

Många utflykter

Även om hon saknar ett grönområde och buskar för barnen att busa och leka i försöker de så ofta som möjligt bege sig iväg till Folkets park eller Fiskelekplatsen.
– Det handlar inte så mycket om att vi mister något pedagogiskt, vi försöker kompensera med annat. Vi försöker ta oss ut, kanske mer än andra förskolor som har sin gård som en trygg bas. Enskifteshagen ligger till exempel nära, med fin natur. Sedan är det ju positivt att vi är nära staden, närmare Malmö på något sätt. Det är ju fint, säger Maria Zachrisson.

Text & Foto: Fredrik Thunberg

Kategorier