Katrin Harrysson sitter framför blomma.

Publicerat:

Att få till ett hållbart ledarskap

Att driva utvecklingsarbete kan vara en utmaning. Att dessutom hålla i det under flera år är en ännu större utmaning. För Katrin Harrysson, rektor för förskoleområde Innerstaden 1, har förskolornas arbete med ögonblicksforskning inneburit många tankar kring hennes eget ledarskap, både vad som har varit bra och vad som hade kunnat göras annorlunda.

Arbetet på förskolorna startade för över tre år sedan. Snabbt sammanfattat så är ögonblicksforskning ett sätt att arbeta för att öka barns delaktighet och inflytande. Genom att pedagoger kritiskt granskar sig själv i mötet med barnen i en viss situation kan lärdomar göras.

LÄS MER: Här kan du läsa om hur pedagogerna har jobbat med ögonblicksforskning

För Katrin Harrysson har det hela tiden handlat om att medarbetarna ska äga sitt eget utvecklingsarbete.

– Om jag av någon anledning inte skulle finnas kvar på förskolorna så kommer det här arbetet att kunna fortsätta. För det är inte förknippat med mig som person. Det är också då som ledarskapet blir hållbart, säger Katrin Harrysson.

Lika villkor i referensgrupp

I arbetet bildades en referensgrupp med en person ur varje arbetslag som handleddes av Elizabeth Florez från Pedagogisk Inspiration Malmö. De medarbetarna skulle i sin tur handleda kollegorna i sina arbetslag. Här blandades olika yrkesroller och även Katrin Harrysson var med i grupperna. Det funkade bra till en början men efter ett tag blev det tydligt att något behövde ändras.
– I referensgruppen var vi på lika villkor. Hierarkier skulle lämnas utanför. Men efter ett tag så berättade en av förskollärarna att hen tyckte att det var jobbigt att jag var med. Jag kände själv också att jag var väldigt återhållsam och att jag inte kunde säga saker för då blev det som att det redan var bestämt bara för att det var jag som sa det, berättar Katrin Harrysson.

Hon hoppade av gruppen och resultatet blev att utvecklingsarbetet tappade fart. Det blev längre till ledningsbeslut och det krävdes mer jobb för Katrin Harrysson och Elizabeth Florez.
– Hade jag fått göra om det i dag så hade jag gjort på ett annat sätt. Det var bra med en referensgrupp, men jag skulle ha lagt mer tid på att förbereda och diskutera hur vi kunde lägga bort hierarkierna mellan yrkesrollerna i gruppen, säger hon.

Fullt förtroende för personal

Att hoppa av gruppen var däremot ett självklart beslut för Katrin Harrysson. Det handlar om att ledare måste ha tillit till sina medarbetare menar hon. Först då kan man få ett hållbart och distribuerat ledarskap.
– De måste få äga sin process. Och jag har fullt förtroende för personalen. Även i andra frågor så är jag noga med att alltid lyssna in. De vet ju bäst – de är i verksamheten varenda dag på ett sätt som inte jag är. Det är klart att jag har en tanke kring hur saker och ting ska lösas men jag är också beredd att ändra den. Och om jag ser att deras förslag skulle funka lika bra som mitt så tar jag mycket hellre deras lösning, säger hon.

Hur gör man för att känna sig trygg i sitt ledarskap?
– Det är ju personalen som gör mig trygg. Jag vet att de alltid gör sitt bästa. Och jag är också noga med att blir det fel så är det inte hela världen. Då gör vi om. Jag glömmer också eller gör fel ibland. Det måste man vara ärlig med som ledare.

En sådan gång var i en diskussion med en medarbetare. Katrin Harrysson berättar att hon alltid är noga med vad hon säger och hur det kan tas emot.
– Jag är väldigt rak i min kommunikation och ibland blir det fel. Det blev det med den här medarbetaren. Vi har en fin relation idag – men jag kan fortfarande ha dåligt samvete för hur det blev den gången. Men det är viktigt att vara mänsklig. Jag gjorde fel och jag kunde stå för det.

Aktionsforskning väntar framöver

Arbetet med ögonblicksforskning kommer att leva vidare på förskolorna, men utvecklas och ska innehålla aktionsforskning framöver. Även denna gången i samarbete med Pedagogisk Inspiration Malmö. Att ha stöd därifrån under arbetet med ögonblicksforskningen och även framöver i arbetet med aktionsforskningen har betytt mycket menar Katrin Harrysson.

Förskolorna är mitt i uppstarten av aktionsforskningen och Katrin Harrysson beskriver det som att det finns ett stort engagemang bland personalen.
– Det är så roligt. Folk vill inte gå hem från våra reflektionsgrupper utan bara fortsätta diskutera. Då tänker jag att det här är hållbart. Delaktighet och inflytande det är det jag brinner för och det tycker jag att vi har lyckats med i vårt arbete.

Text och foto: Johanna Ravhed