Christel Olsson är förste förskollärare på Gubbabackens förskola.

Publicerat:

Med luppen på verksamheten
för en likvärdig förskola

Bemöter vi alla vårdnadshavare på samma sätt när de hämtar och lämnar barnen? Varför och när uppstår kränkningar? Detta var några av flera tankar och funderingar som pedagogerna på Gubbabackens förskola hade med sig när de gick in i ett projekt med målet att skapa mer likvärdighet i verksamheten.
– Kan man inte identifiera problemen kan man inte heller jobba med dem, konstaterar Christel Olsson, förste förskollärare.

På Gubbabackens förskola ville man medvetandegöra för pedagogerna hur olika vardagssituationer på förskolan kan se ut genom att studera situationerna som betraktare. Tanken var att se hur och var eventuella kränkningar kunde uppstå och sedan diskutera detta tillsammans för att bättre bemöta både vårdnadshavare och barn på ett mer likvärdigt sätt.
– I den bästa av världar får alla samma bemötande, men man får väl ändå vara ärlig och säga att så är inte fallet, säger Christel Olsson.

Ögonblick utifrån likvärdighetsperspektiv

De använde sig av så kallad ögonblicksforskning där man utifrån en frågeställning utforskar delar av verksamheten under ett kortare ögonblick som i sin tur leder till att utveckla verksamheten i stort.
På Gubbabackens förskola valde man att titta närmare på matsituationen och hallsituationen (när vårdnadshavare hämtar och lämnar sina barn) utifrån ett likvärdighetsperspektiv.
Hon påpekar att man inom förskolan ofta tittar på det pedagogiska innehållet i verksamheten men att man mer sällan ställer sig som betraktare och tittar på exempelvis hur hämtning och lämning ser ut en vanlig dag.
Frågor och funderingar inför projektet var bland annat om alla barn bemöts på samma sätt av pedagogerna vid matsituationen och om alla vårdnadshavare blir bemötta på samma sätt.
– De observationer vi gjorde visade att alla pedagoger vågade vara ganska öppna, säger Christel Olsson.

Skapar ringar på vattnet

Alla pedagoger gjorde observationer i den dagliga verksamheten. Mat- och hallsituationerna iakttogs och dokumenterades genom att pedagogerna turades om att vara betraktare. När observationerna sedan diskuterades under pedagogernas reflektionstid var fjärde vecka dök det upp en hel del exempel på olikabehandling. Det kunde till exempel handla om att vårdnadshavare hade åsikter om huruvida barnet behövde vara hemma när det var sjukt och hur man hanterade det eller att någon i personalen tjatade på barnen att äta upp sin mat.
– Viktigt att påpeka att det är situationen man vill förbättra, inte peka ut enskilda personer som gjort fel. Därför avidentifieras alltid en situation innan den tas upp för diskussion.

Barnen fått kraft att agera själva

Projektet blev en ögonöppnare för många. Under personalens reflektionsmöten försöker de komma fram till gemensamma lösningar på hur man ska ta sig an situationerna så att alla gör på samma sätt och på så vis bidrar till en mer likvärdig förskola.
– De största förändringarna sker inom var och en. Man blir observant och medveten om sitt eget beteende.
Utöver pedagogerna tycker sig Christel Olsson ha sett förändringar även bland barnen.
– En effekt av arbetet har varit att barnen har fått kraft att agera själva om de ser någon bli felbehandlad eller om de blivit ledsna själva. Ju starkare barnen blir och står upp för sig själva och kompisarna, desto fler blir det som står upp för rättfärdigheten och att alla behandlas lika. Det ger både självförtroende och självkänsla till barnen.

Vilka har nytta av att arbeta såhär skulle du säga?
– Jag tror att alla förskolor hade haft nytta av att arbeta så här, säger Christel Olsson och menar att ögonblicksforskning är ett jättebra sätt att identifiera problem och bli medveten så att man kan jobba vidare med det, säger hon och fortsätter

Gubbabackens förskola kommer att fortsätta betrakta och diskutera vardagssituationer i verksamheten. Men nu känner de sig mogna att hålla det mer fritt och inte begränsa observationerna till specifika situationer.
– Det är högt i tak och man kan tydligt se kraften bland medarbetarna. De vågar synliggöra sina egna tillkortakommanden och det är guld värt.

Här kan du läsa mer om ögonblicksforskning.

Text och foto: Matilda Lundahl