Kooperativt lärande är framgångsrikt menar Elin Strömgren på Rosenholmsskolan.

Publicerat:

Kooperativt lärande skapar sammanhållning i klassen

På Rosenholmsskolan stöttar eleverna varandra i sin inlärning med hjälp av kooperativt lärande. På så sätt är inte bara pedagogen ägare av kunskapen i klassrummet.
– Allt det här skapar en vi-känsla och jag ser glädjen hos eleverna, säger Elin Strömgren, förstelärare på Rosenholmsskolan.

Elin Strömgren blev förstelärare mycket tack vare att hon arbetat med bedömning för lärande. Sedan började hon intressera sig för kooperativt lärande. Hon ville ha mer aktiva elever på lektionstid och kände att de två arbetssätten hörde ihop.
– För egen del var det att läsa på och testa och se hur det gick, men sedan har vi ett utvecklingsarbete på hela skolan där alla har testat kooperativa strukturer, säger Elin Strömgren.

LÄS MER: Att tidigt lära barn om deras lärande

Hon förklarar kooperativt lärande som en typ av grupparbeten som är strukturerade så att alla som är med i en grupp måste delta.
– Du kan inte inte delta i en kooperativ struktur, utan du får delaktighet hos samtliga elever.
Det är själva strukturen som gör det. Oftast har varje person i gruppen en uppgift och gruppen kommer inte vidare om inte alla gör sin del.
– I en struktur kan det vara att man ska diskutera ett ämne, där alla i gruppen behöver ha koll på det vi har pratat om, för det kan vara en person som muntligt ska sammanfatta gruppens svar. Det ställs högre krav på allas delaktighet.

Högre elevaktivitet och måluppfyllelse

På skolan har de processgrupper där lärarna har planerat lektioner, testat dem i klassrummen, för att sedan analysera och diskutera i grupperna.
– Vi är med i ett samarbete med Samverkan för bästa skola. Ett av våra utvecklingsområden är klassrumsdidaktik. Kooperativt lärande blev en del i att vi ville ha högre elevaktivitet och högre måluppfyllelse, säger Elin Strömgren.

Hur kan en kooperativ struktur se ut i klassrummet? Elin Strömgren förklarar en struktur med klockan:
– En drar ett kort där det står ett klockslag, nästa person skriver ner klockslaget analogt, nästa ska göra det digitalt. Alla är med och tränar klockan, men man har olika ansvarsområden.
En annan struktur kallas för huvuden ihop:
– Där diskuterar man utifrån en fråga som pedagogen ställer. Vad tänker vi om det, vad tycker du och så vidare, sedan sammanfattar gruppen. Då kan till exempel alla som har nummer fyra i de olika grupperna sammanfatta och berätta vad gruppen kommit fram till inför klassen.

Arbetar gemensamt mot något

Om det är någon i en grupp som inte kan och blir utvald som den som ska svara för en hel grupp, hur gör man då?
– Gruppen hjälps åt att kolla om alla har förstått det vi gör. Det ska inte vara en persons enskilda ansvar, det handlar om att deltagarna tillsammans har ett gemensamt ansvar där man hjälper varandra. Vi som är i gruppen måste se till att alla har förstått och kan det vi pratar om, säger Elin Strömgren, och fortsätter:
– Allt det här skapar en vi-känsla. Vi arbetar gemensamt mot någonting. Bedömning för lärande handlar om tydliggörande, och här tydliggör vi vad målet är och varför och att vi tillsammans ska nå dit. Det är ingen tävling. Det skapar en enorm sammanhållning i klassen.

Hon berättar att hon ser en glädje hos eleverna som försöker förklara för någon som inte förstår.
– Jag är inte ensamägare i klassen i att vara lärresurs, utan alla kan vara det för varandra. Och när man förstår det och börjar jobba så är det en tillgång och det stärker klassens kompetens tillsammans, vilket gör det lättare för oss att jobba mot en högre måluppfyllelse.

Utvärdera regelbundet

Elin Strömgren berättar att hennes kollegor vittnar om fördelarna med kooperativt lärande och att det skapar en bättre sammanhållning i klasserna på skolan. Hon tycker också att man fokuserar mycket mer på innehållet i lektionen än annars. Hennes tips till andra pedagoger som vill testa kooperativt lärande är våga testa och att utvärdera effekten inom kollegiet:
– Det bästa är att testa, för man måste pröva och göra det, för att förstå syftet och man måste se om det fungerar eller inte. Utvärdera regelbundet, sitt tillsammans och diskutera så kan det ge nya tankar och infallsvinklar.

Text och foto: Camilla Landin