Att mäta det omätbara
Kulturens väktare värnar allemansrätt
Sedan 2019 har Malmös gymnasier haft egna kulturombud som ska möjliggöra att kultur i skolan är kvalitativ, relevant och tillgänglig. Ombuden informerar och inspirerar sina kollegor om det kostnadsfria kulturutbud som finns inom ”Kulturell allemansrätt för barn och unga i Malmö”, som från och med i höst garanterar minst en kulturupplevelse per läsår för samtliga elever.
Kulturombuden är själva ofta lärare eller bibliotekarier på skolan, och agerar länk mellan lärare, elever och kulturförvaltningen. Kulturombuden är alltså inte de som bokar in kulturupplevelser åt eleverna, det gör lärarna själva.
2020 kom pandemin och kulturupplevelser blev svåra att ta del av, åtminstone fysiskt, men det digitala kunde ta över en del. Nu är kulturverksamheten igång igen och kulturombuden får återigen ses live på nätverksträffar med kulturförvaltningen och gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen.
Pedagog Malmö har gjort nedslag på fyra gymnasieskolor för att ta tempen på kulturombuden, vad tänker och tycker de, och vilka är de egentligen?
Lars Olov Martinsson, bibliotekarie, Universitetsholmens yrkesgymnasium
– Kulturombud blev jag nog för att jag jämt har jobbat nära kulturen, på bibliotek och bokhandlar, utbildade mig till bibliotekarie och så arbetade jag som medieanalytiker innan jag började här som skolbibliotekarie, säger Lars Olov Martinsson.
Uppdraget
– Det är mycket värt att genom kulturombudsträffarna få externa kontakter som inte är andra bibliotekarier eller våra egna lärare, utan faktiskt lärare från andra skolor. Vad gäller själva uppdraget så försökte jag tidigare bokföra hur klasserna tog del av kulturutbudet, men det var jag inte bekväm med, det blev som att ”kontrollera” mina kollegor. Nu önskar jag att jag kunde lösa lärarnas tidsbrist genom att själv boka in klasserna på kulturevenemang och ta med dem dit.
Digitaliserad kultur
– Jag tycker inte att det är ”kulturell allemansrätt” att streama film, även om det var tvunget under pandemin, säger Lars Olov Martinsson. Alla ska ha rätt till kultur, men många elever står långt ifrån den och känner sig inte lika välkomna på Stadsteatern som på McDonald’s. Vissa bor på landet och har inte möjlighet att ta del av Malmös kulturutbud så ofta. Grejen med kulturell allemansrätt är att fysiskt få ungdomar att vara på Operan, gå på teater, att få upplevelsen i de kulturella rummen. Att streama är då helt motverkande, anser jag.
Funderingar
– Det finns många bra filmer, pjäser och annat som inte går att koppla till kursplanen just den period som de spelas, säger Lars Olov Martinsson. Den kopplingen ser jag som ett hinder som bromsar upp. Ibland tycker jag att den kulturella allemansrätten måste få ligga över pedagogiken, en kulturupplevelse måste kunna få stå för sig själv utan pedagogisk anknytning. Lite mer spontanitet och flexibilitet, helt enkelt.
– Jag har också en önskan om att man breddade kulturutbudet med mer på tema teknik, fortsätter Lars Olov Martinsson. Det finns mycket inom humaniora och, som passar oss, med vårdtema. Men vilken kulturupplevelse relaterar till kylteknik? Ingen.
Therese Samuelsson, svensklärare och bibliotekarie, Malmö Idrottsgymnasium
Om uppdraget
– Det var viktigt för oss att kulturförvaltningen kom ut till oss och presenterade utbudet tillsammans med en representant från en kulturinstitution, nu senast Stadsarkivet, säger Therese Samuelsson. Jag tycker att de visar stor flexibilitet för våra behov. Våra elever är borta från skolan mycket, på träningar och tävlingar. Så kulturinsatsen måste riktas till några få timmar mitt på dagen, mellan morgon- och kvällsträning, och mellan de perioder som elever är borta på tävlingar och träningsläger.
Funderingar
– Det skulle vara bra med större naturvetenskaplig inriktning på kulturutbudet, säger Therese Samuelsson. För vi går inte iväg på musikaler bara för att roa oss, utan det ska vara knutet till undervisningsinnehållet. Våra elever är dessutom svåra att få med om det inte är knutet till undervisningen eller inte har med betygen att göra.
Digitaliserad kultur
– Jag tror att kulturen blev väl så viktig under pandemin, den utgjorde ett sammanhang, säger Therese Samuelsson. Precis när det stängdes ner skulle vi ha haft Timbuktu på författarbesök, men det blev inställt. Senare gjorde dock studierektorn en filmad intervju med honom, som vi kunde visa under en temadag, så att eleverna fick känna att det var meningen att han skulle kommit till dem. Likadant blev det ju många andra onlineföreläsningar och filmvisningar i klassrummet. Det har ju fört med sig det goda att både vi och eleverna är vana vid det här mediet nu, så det är exempelvis enkelt att ta in en föreläsare online om denna kanske har ont om tid.
Marie Wetterstrand, bildlärare och speciallärare, Valdemarsro gymnasiesärskola
Om uppdraget
– När mitt uppdrag som kulturombud startade var det lite svårt att nå ut med informationen till lärarna. Det märktes stor skillnad när kultursekreteraren sedan hade besökt vår skolas APT och informerat lärarna om kulturutbudet. Det gav tyngd åt det hela och underlättade för mig i mitt uppdrag.
Digitaliserad kultur
– Innan pandemin hade ingen kommit på tanken att göra kulturutbudet digitalt, eller att lära sig den tekniken. Men det visade sig ju gå utmärkt med distansvisningar, som exempelvis Malmö Museer Akvariet. Eftersom både kulturinstitutioner och skolpersonal under pandemin var tvungna att lära sig det digitala så går det inte längre att säga att man ”inte kan”, vilket är en bra följd av detta. Numera kan vi alltid önska digitala visningar. Ibland går det, ibland inte. Det finns förstås förluster med att inte åka iväg och uppleva exempelvis en biograf, men samtidigt kan det vara en svår omställning för elever med diagnoser som autism att faktiskt ta sig iväg. Visar vi filmen här i skolan kan vi pausa och förklara. Och vi har generellt svårt att ta oss iväg, våra elever kan ha svårt att passa tider, förstå sammanhang eller att göra toabesök trots handikappanpassade toaletter.
Berit Wijk Tegenrot, bibliotekarie, S:t Petri gymnasieskola
Funderingar
– Vi har inte riktigt kommit tillbaka efter pandemin, säger säger Berit Wijk Tegenrot. Här är det svårt med schemabrytande verksamhet, sådana ska helst bokas in ett halvår i förväg, och så lång framförhållning har inte kulturbokningarna.
– På vår skola läggs ofta exkursioner i naturen in som schemabrytande aktiviteter för eleverna på naturvetenskapligt program, fortsätter hon. Det kan nog kännas mer självklart att de gör sådant, än att elever ska få loss samma tid för kulturella upplevelser. Men man får ha tålamod när det gäller kultur. Det måste få lov att bli ”inkört” att få det naturligt att göra kulturella aktiviteter, likväl som naturvetenskapliga.
.
