Ledstjärna ser det lärande i det lekfulla

I klassrummet på Geijerskolan står de stora kartongskivorna med prischeckar uppradade; de senaste åren har Desirée Bentzer och hennes mellanstadieklass deltagit i många tävlingar och vunnit flera av dem. Dusch-uppfinningen “Rocket-timer”, en hållbarhetsinnovation som hjälper användaren att spara vatten, är bara ett exempel. Det var i samband med att hon deltog i InnoCarnival som mycket föll på plats för henne.

– Jag kände, “men det är ju så här jag alltid jobbat”. Det värdeskapande, hur man blir en bra samarbetskompis, hjälper, stöttar varandra och leder arbetet framåt i en grupp. Vad vill jag med min klass i det relationella? Det fanns en sådan tydlig plan för det i Innos arbetsmaterial.

Att bejaka det kreativa

Hon har modellerat om materialet så att det passar hennes undervisning men understryker att arbetssättet att testa, pröva, göra om, bearbeta och få feedback går att använda i alla ämnen. Att bejaka det kreativa.
– Vi kopplar allt detta till de globala målen och tänker, är det här hållbart? Så att de också blir kritiska tänkare. Att de får någonting mer än bara ämnet i undervisningen. De ska ju bli demokratiska medborgare som ska ta hand om samhället och världen.

Att hon skulle bli lärare var inte självklart. Däremot att försöka påverka och förändra världen. Ett politiskt engagemang var däremot aldrig något alternativ.
– Det händer så mycket i världen och jag hade nog haft svårt att slå bort alla känslor. Men så kom jag ju på den här briljanta idén att jag kan ju se till att andra faktiskt blir de här som kan bidra till en bättre värld genom att bli lärare. Det här låter ju helt knäppt, men jag tänkte ändå att jag skulle bli den där bästa läraren man önskade att man haft själv. Att ha glada barn som lär sig både ämnen och värderingar, att ta tillvara och förvalta det demokratiska uppdraget.

Läs Desirée Bentzers egna inlägg här!

Triv som klasslärare

Lärare blev hon och i dag har hennes första elever på Geijerskolan hunnit bli drygt 20 år. Lärarkarriären har även inneburit ämneslärarskap, men att vara klasslärare har alltid legat henne närmast.
– Att ha två stora klasser betyder ju dubbelt så många relationer och kontakter. Nu har jag min klass och kan lägga fokus på hela skoldagen. Jag kan jobba tematiskt på morgonen och spela teater på eftermiddagen, beroende på hur eleverna mår och hur mycket de orkar.

En lektion om hinduism kan innehålla dramatiseringar och på en annan lektion kanske de ordnar en talkshow.
– Jag försöker hitta olika sätt att undervisa på och inte ha för långa genomgångar. Sociala medier har påverkat elevernas uthållighet, med alla snabba kickar. Sedan behöver att dramatisera inte betyda att spela teater. Det kan vara att vi gör en nyhetssändning och intervjuar varandra.

Att inte tappa fokus i det kreativa

Hon vill att hennes mellanstadieelver ska få vara barn så länge som möjligt, att de får vara i det lustfyllda och kreativa, att leka mycket. I det gäller det samtidigt att inte tappa fokus på vad syftet med det de gör är, poängterar hon.
– Just att spela teater stärker ju elevernas förmåga att våga prata med människor i framtiden. Målet är ju att eleverna ska lära sig och på vägen kan planen förändras.

Hon återkommer till hinduismen som exempel. Eleverna får ett uppdrag eller en utmaning; det kan vara att dramatisera eller skapa en affisch. Under en begränsad tid ska de då i grupper planera, organisera och genomföra uppgiften.
– Till vissa delar behöver vi kanske inte ett skriftligt prov utan en dramatisering istället. Då blir det automatiskt så att de vill läsa på och lära sig om ämnet, så man “lurar” dem lite också till att repetera in kunskapen.

Hade tuff skolgång

Desirée Bentzer har själv egna erfarenheter av hur viktiga lärare kan vara under olika perioder i livet. Själv mådde hon väldigt dåligt under högstadiet och hoppade av första året på gymnasiet för att sedan börja om.
– Jag hade en jättetuff skolgång och led av psykisk ohälsa, men jag hade en lärare som lyfte mig när jag mådde som sämst. Jag var högpresterande i skolan, hade bra betyg, men jag kraschade helt enkelt och där hade jag en lärare som såg mig som kunde se att men du mår inte bra. Så den läraren hjälpte mig att komma vidare och få en ny chans. Den chansen jag fick där har ju förändrat hela mitt liv.

Tackar sina gamla lärare

På senare år har hon försökt få tag på alla de gamla lärare som betytt mycket för henne för att säga tack; en träslöjdslärare, en idrottslärare, språklärare, lärare från mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet. Hon beskriver sina tuffa år som en process som lagt grunden till den lärare hon är i dag.
– Det är väl kanske därför jag haft psykisk ohälsa som en hjärtefråga, jag vet ju att jag kan göra skillnad.

I klassrummet på Geijerskolan projicerar hon lektionsplaneringen för matematik. Under kunskapsmålen (binära talystemet, räkna med rätt metod) står de sociala målen; fokusera på ditt eget och ansträngning. I lärmiljön använder hon sig gärna av rum i rummet för bland annat grupparbeten eller om någon elev behöver sitta själv.

– Det blir naturligt; jag menar, jag sitter ju inte på samma plats varje gång jag går på möte.

– Jag har hört det ryktas om att du målade om ett klassrum tillsammans med eleverna?

– Ja, men det var ju när den gamla skolan skulle rivas. En vårdnadshavare som jobbade med färg hade lite över, så…det var rosa och blått. Så vi målade både väggar och anslagstavlor. Det blev en aktivitet vi samlades kring, det blev en sorts teambuilding. Det finns ofta en tanke bakom mina “crazy” idéer. Vi älskade det klassrummet och de eleverna, som är 24 år i dag, säger “minns du när vi målade om klassrummet?” när jag träffar dem. Det sitter ju kvar. Men jag hade inte gjort om det i dag i den nybyggda skolan (skratt).

– Ja, vad hoppas du att dina elever tar med sig när de tänker tillbaka på tiden när de hade dig som lärare?

– Jag hoppas de oavsett vilka lärare de får och möter så hoppas jag att de tänker att okej, jag har någonting att lära av den här personen. Jag har försökt lära eleverna att bemötande är superviktigt. Och att man inte fastnar i tyckande om en lärare eller någon annan, utan att man faktiskt ser det positiva i alla man möter. Det kan vara tufft att växa upp, men att de aldrig ska tappa tron på sig själva och hitta sina inre styrkor.

Men också att de inte behöver veta i dag vad de ska göra i framtiden, det är någonting som kan få växa fram. Ta vara på det kreativa, våga göra fel, göra om. Ta reda på vem du är och vad du står för. Men också att de ska tänka tillbaka på sin tid och säga, “tänk den där galna läraren vi hade på Geijerskolan, så mycket roligt vi var med om”. Jag vill att eleverna ska lära för livet.