”Måste ha tillgång till forskning – och förstå dess principer”

– När man ser forskningen som ett ständigt kunskapsbidrag till det man sysslar med tror jag man också får en forskningslitteracitet som bygger på en nödvändighet att kunna mer om ett område, säger Månadens forskare, Sven Persson, professor i pedagogik på Malmö universitet.

Enligt skollagen ska undervisningen vila på beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund. Just forskningslitteracitet har intresserat Sven Persson de senaste åren. För att pedagogerna ska kunna förankra sin praktik i vetenskap krävs det att de har tillgång till forskning – och, inte minst, att de kan förstå forskningens principer, kan värdera den i förhållande till den egna praktiken och se på vilket sätt forskningen kan utveckla den.

Utveckla sin praktik med forskning

Sven Persson framhåller att pedagoger behöver kunna använda forskning för att utveckla sin praktik, snarare än att ta forskningsresultat och implementera det i sitt yrke.
– Man måste kunna förstå, tolka och använda forskning. Jag förespråkar en “bottom up”-ansats när det gäller att använda forskning. Det gör jag av två skäl; vi vet att lärare sällan använder forskning för att förändra sin praktik och att forskningen spelar en relativt liten roll när det gäller att utforma den egna verksamheten. Själva kunskapsbidraget från forskningens sida är sällan så entydig att man kan utgå från resultat och metoder, säger Sven Persson.

Istället handlar det om att pedagogerna får tolka forskningens resultat i förhållande till det de redan gör och vet, menar han. Mycket tyder på att försöka implementera forskningsresultat på en förskola eller skola och säga att personalen ska arbeta efter dessa inte kommer att fungera. Sven Persson är intresserad av vilka kunskapsbidrag forskningen kan ge, men även av vilka kunskaper pedagogerna har. Och hur kan de berika varandra?

”Möte mellan olika kunskaper”

– Jag menar att forskningslitteracitet handlar om ett möte mellan olika typer av kunskaper, som har sin egen logik. Hur kan den vetenskapliga kunskapen och en mer erfarenhetsbaserad kunskap mötas?
Man kan börja med att fundera över ett utvecklingsområde på sin förskola eller skola. “Vad vet vi om det här?” kan vara en lämplig fråga att börja med.

Sven Persson tar språkutvecklande arbete som exempel; utgångspunkten blir vilken erfarenhet de har från det redan gör.
– Man kanske använder sig av mycket högläsning. Vilket kunskapsbidrag kan forskningen ge, så att man också kan fördjupa sin förståelse av det? Drivkraften tror jag ofta ligger i att man vill utveckla någonting, en drivkraft som jag menar är grunden till forskningslitteracitet; att söka sina kunskaper på flera olika håll. Jag vill ju helst se att man gräver i ett egenupplevt problem. Där man känner att ja, men det här lyckas vi inte särskilt bra med. Att här finns mycket, mycket mer vi kan göra och att det blir utgångspunkten för ett utforskande arbetssätt.

”Utgå från det ni redan gör”

När Sven Persson träffar pedagoger rekommenderar han dem att utgå från det de redan gör och fundera på vilken vetenskaplig grund det finns i deras sätt att arbeta med det.
– I bästa fall kommer ju resultaten från studierna i ett utvecklingsarbete till någon form av praktisk användning och läggs till den samlade argumentationen för vad man gör. “Bottom up”-perspektivet bygger ju på att skolan eller förskolan behöver värdera forskningens kunskapsbidrag mot sin egen praktik.

Sven Persson har utarbetat ett koncept för aktionslärande där den egna verksamheten detaljstuderas. Just aktionslärande och processkvalitet, det vill säga hur interaktionen mellan pedagog och barn fungerar, är något han genom åren arbetat med i många kommuner.
– Aktionslärande bygger på att lärarna själva definierar vad som är ett problem och vad de vill utveckla. Det handlar om vad de själva observerat, i barngruppen eller klassrummet; till exempel att det är mycket envägskommunikation och att barnen inte får uttrycka sig på ett sätt de skulle behöva. Och i nästa steg, vad gör vi åt det? Någon form av aktion för att förändra det som sker.

Sätta sitt arbete under lupp

Det här praktiska görandet kan dokumenteras genom att pedagogerna filmar sig själva eller varandra. Sven Persson har arbetat fram olika typer av frågor de kan ställa sig när det här materialet sedan ska analyseras. Han kallar det för mikroluppen frågor, detta att analysera en betydelsefull situation väldigt noggrant. Sedan vänder man på luppen och ställer sig frågan “vad kan vi lära oss av här som vi kan använda i andra situationer?” Ett sorts expanderat lärande.
– I alla de här stegen kan forskning vara ett kunskapsbidrag, kanske får man efter observationen återgå och se vilken forskning det finns på området. Forskningen kan bidra till en ökad förståelse för vad man ska fortsätta arbeta med och varför.

”Borde synas i systematiska kvalitetsarbetet”

Just interaktionen mellan pedagoger och barnen är något som borde belysas mer i förskolors och skolors systematiska kvalitetsarbete, menar han.
– Det är i mötet mellan personal och barn som själva brännpunkten ligger men jag ser väldigt lite av det i huvudmännens systematiska kvalitetsarbete. Kanske är det för att vi lever i en tid då vi tror att vi kan mäta allt. Kanske finns det aspekter av den här interaktionen som inte är mätbara, kanske handlar det mer om att beskriva hur de här processerna ser ut. Men det finns ju faktiskt forskning som mäter effekterna av de här processerna.

Han tror att om man ser forskning som ett ständigt levande kunskapsbidrag till det man sysslar med får man också en literacitet, eftersom det är nödvändigt att kunna mer inom ett område. Forskningen blir ett bollplank i jakten på mer kunskap och i bästa fall en motor i ett förändringsarbete. Ett bollplank som kan stödja men också störa verksamheten.
– Svårigheten ligger i att det är så lätt att bara ta till sig det som bekräftar det man från början tycker sig veta… Ett undersökande arbetssätt handlar ju om någon form av nyfikenhet; vad händer när vi gör så här, vad får vi syn på då?

Låta pedagogerna formulera problemen

Den samlade forskningen kring vad som gynnar det kollegiala lärandet, fortbildningsinsatser och vem som formulerar problemen talar för att det är pedagogerna själva. En framgångsrik praktiknära forskning behöver däremot inte alltid utgå från ett “bottom up”-perspektiv, förtydligar Sven Persson. Inom till exempel variationsteori behövs det en teoretisk och metodologisk grund för att man ska kunna arbeta med det i praktiken.

Ett vanligt praktiskt problem är att förskolor och skolor ofta inte har tillgång till primärstudier, det vill säga forskarens egna studier. Där är ofta ansatsen betydligt mindre självsäker och rikare på nyanser än i sekundärlitteraturen, då forskningsrönen presenteras i en tidskrift och kanske driver en egen tes.
– I primärstudier finns alltid brister; sådant man inte vet något om och inte kunnat se.

Sven Perssons tips är att förskolan eller skolan använder sig av sina lärarstudenter, som har tillgång till databaser med forskning genom sin utbildning. En annan möjlighet är att huvudmannen etablerar ett samarbete med ett universitet.
– De flesta universitet satsar ganska stort på samverkan med det omgivande samhället.

Han lyfter också om forskningsöversikter, som samlar ihop en mängd olika studier, värderar dessa och sätter in dem i ett sammanhang.

Mer om Sven Persson

Sven Persson är professor i pedagogik vid Malmö universitet. Han har i sin forskning undersökt bland annat förskolans likvärdighet, pedagogiska relationer och förskollärares professionella uppdrag. Under sina snart 40 år som forskare har han också studerat relationen mellan vårdnadshavare och förskollärare.

Han har skrivit flera forskningsöversikter om förskolans likvärdighet och dess betydelse för barns lärande och utveckling. Framhåller processkvalitet och har utvecklat konceptet pedagogiska relationer i förskolan. Har också intresserat sig för praktiknära forskning och drivit flera forsknings- och utvecklingsprojekt tillsammans med förskollärare.

Forskningsöversikt: En likvärdig förskola för alla barn

Förskolans betydelse för barns utveckling, lärande och hälsa

Betänkande – en tioårig grundskola