Mind the gap: Majas resa

En vardag med frånvaro

När Maja beskriver sin tid i grundskolan använder hon ordet ”katastrof”. Frånvaron var hög redan från årskurs sju – och ökade ytterligare när hennes föräldrar gick isär. Skolan reagerade med återkommande möten: biträdande rektor, kurator, mentor, familjebehandlare och mamma.
–  Det var väldigt jobbigt att gå dit. Inte bara för att höra om sin frånvaro, utan för att behöva bearbeta allt om och om igen, säger Maja.
Skolans försök att hjälpa henne varierade. En lösning var att hon fick rätt att lämna lektioner vid panikattacker, vilket var skönt – men eftersom hon ofta inte var i skolan hjälpte det inte mycket. Majas meritpoäng sjönk markant: från 287 i sexan till 150 i åttan. Det sista året kändes allt som en enda lång uppförsbacke.

Mötet som gjorde skillnad

Vändningen kom när skolans studie- och yrkesvägledare frågade om Maja ville delta i ett projekt där slusskoordinatorer stöttade elever inför gymnasievalet. Maja tackade ja, och det var så hon först träffade Jenny och Naba. Tillsammans pratade de om framtiden, utbildningar och skolor.

–  Jag ändrade mig kanske 80 gånger, säger Maja med ett leende.

Att välja gymnasium var svårt – inte minst när självkänslan var låg och framtiden kändes oklar.

En dröm om att bli flygledare eller läkare

Maja har alltid drömt om att bli flygledare eller läkare och hon pratade mycket med slusskoordinatorerna om hur hennes utbildningsväg kunde se ut. Ett alternativ var vård- och omsorgsprogrammet vilket länge verkade vara det självklara valet eftersom hon gillar omvårdnad, biologi och medicin. Hon funderade också på det naturvetenskapliga programmet som kan leda mer direkt till hennes drömmar, men tvivlade på om hon skulle klara det. Samtidigt ville hon bevisa för sig själv att hon klarade mer än vad grundskolan visade. Hon sökte som reserv till naturvetenskapsprogrammet – och kom in bara dagar innan terminsstart!

En nervös men hoppfull start

Första dagen på gymnasiet minns hon tydligt. Nervositeten, salen full av nya ansikten, och bänkarna med namnlappar där hennes namn inte fanns med.

–  Jag var reserv, så allt hade inte hunnit komma in i systemet, säger hon.

Det ordnade sig snabbt och starten kändes bra.

Att lära om – och lära nytt

Naturvetenskapsprogrammet blev en utmaning, ibland större än hon räknat med. Att få bra betyg krävde mer arbete än hon trodde. Samtidigt upptäckte hon något nytt: rutiner. I högstadiet pluggade hon sällan, hade svårt att koncentrera sig och gav lätt upp. Nu pluggar hon regelbundet – inte för att det är enkelt, utan för att hon har förstått följderna av att inte göra det. Hon vill undvika ”den onda spiralen”. Gymnasiet har lärt henne att ta ansvar för framtida Maja.

– Det är den största utvecklingen jag gjort hos mig själv, säger hon och ler.

Maja heter egentligen något annat och är inte personen på bilden.

Läs mer: Lärdomar och fördjupning om projektet

Tillbaka till startsidan för Hållbara övergångar!