Ninni Hyleborg står framför en klätterställning på förskolegården.

Publicerat:

Olika typer av tid skapar bättre förskola

Sedan 2011, då förskoleområde N9 startades, har personalen jobbat med att definiera sin tid i A,B, C och O-tid.
– Vi såg att alla sprang på alla bollar och det i sin tur ledde till att barnen inte fick den förskola och den undervisning som de har rätt till, säger Ninni Hyleborg, rektor för Juvelens förskola, Lugnets förskola och Sjöhästens förskola.

Under arbetslagets veckovisa gemensamma reflektion planerar de in vem som ska vara i vilken typ av tid. A-tid är när man är närvarande med barnen och följer deras processer och lärande nära och nyfiket. När man är i denna tiden får man inte bli avbruten.
– Det här är den viktigaste tiden och det gäller oavsett vilken yrkeskategori som är i den. Allas tid är lika mycket värd och viktig. Men vi kan inte ha alla i arbetslaget i A-tid. För vem tar då emot föräldrar, svarar i telefon, hämtar matvagnen eller byter blöjor?, säger Ninni Hyleborg.

LÄS MER: Att undervisa i förskola

B-tiden sköter om det praktiska runt omkring barnet. Vilken tid du är i kan skifta under dagen, menar Ninni Hyleborg. Även om du är den som byter blöja på ett barn och är i B-tid när du tar barnet ur barngruppen för att göra det, så är du i A-tid när du byter blöjan och är närvarande med barnet i den stunden.
– Det här kräver absolut tillit i arbetslaget. För om du är i A-tid men inte litar på att någon annan hämtar matvagnen så är du inte närvarande med barnet.

Att vara i C-tid innebär att man inte är i barngruppen men gör saker som gynnar barnen. Det kan vara att gå på fortbildning, sköta närvaro, skriva veckobrev, reflektion eller andra saker som sköts bäst utanför barngrupp.

“Man stjäl inte av barn”

– Ett tag hade vi något som vi kallade för O-tid också, berättar Ninni Hyleborg.
– Det var när vi hade praktikanter som somnade på vilan eller spelade mobilspel inne på toaletten på arbetstid. Då tar du av barnens tid som de har rätt till. Tid där undervisning, omsorg och de finaste mötens skulle kunna ha ägt rum. Man stjäl inte av barn, inte ens tid och aldrig kvalitet. Att prata O-tid kan vara obekvämt, men det är en process som allt annat och värt att diskutera och reflektera över för att vidare kunna definiera och landa i begreppen.

Att jobba med A,B och C-tid kräver ett gemensamt språk. Och det är något som måste tränas och definieras i varje arbetslag menar Ninni Hyleborg. Det som kan räknas in i A-tiden i ett arbetslag kanske är B-tid i ett annat.
– Precis som med vilken metod som helst så måste man göra den till sin och tro på den för att det ska fungera. Det är en process som kräver att vi har full tillit till varandra. Till exempel måste pedagogerna kunna säga till varandra, utan att känna obehag, att nu behöver du gå in i A-tid.

LÄS MER: Alex Stenroos, förskollärare, skriver om sin upplevelse av a,b och c-tid. 

Att säga gul bil

Arbetet med A,B och C-tid och att tilliten har ökat har också lett till att personalen jobbar med något som de kallar för Gul bil. Det är ett begrepp som innebär att om någon som är med barnen känner att hen inte bemästrar situationen, eller inte orkar hålla i, eller kanske är på väg att kränka ett barn – då ska man kunna säga gul bil och kollegorna går då direkt in och byter av. Eller tvärtom – att någon utifrån ser att pedagogen behöver bytas av innan situationen eskalerar – då kan de säga gul bil och byta av.
– Man ifrågasätter inte, men pratar alltid efteråt om vad det var som hände. För barnen innebär det en nystart och för pedagogerna innebär det att verkligen vara professionell och att ta sitt professionella ansvar. Men det kräver mycket, både mod, lojalitet och prestigelöshet, säger Ninni Hyleborg.

Utveckling är målet

Att jobba som rektor och att införa detta sätt att se på tid har varit väldigt roligt berättar hon.
– Som rektor gäller det att vara extremt nyfiken på sin verksamhet och att se på den med kärleksfulla ögon, men också att ta ut en riktning som är tydlig. Jag har höga förväntningar på personalen och det visar jag på olika sätt. Bland annat genom att tänka på hur jag samtalar. Om jag har ett reflekterande förhållningssätt så visar jag också att jag förväntar mig det av andra.

På förskolorna finns inget mål om att komma i hamn med utvecklingsprocesserna. Målet i sig är utveckling och faktiskt processen.
– Vi ska alltid tänka utveckling och vi ska stanna i den tanken. Den dagen vi känner oss klara så måste vi ställa oss frågorna; hur, vem, varför, vilka och vad är bäst för barnen? För vi måste alltid se till att barnen får den bästa förskolan som de också har rätt till.

Använda tid på bästa sätt

Arbetet med A,B och C-tid är alltså långt ifrån klart. Hela tiden tränar arbetslagen, de definierar och modifierar för att det ska passa dem.
– Barnen har tid, vi har tid. Och det är vi som kan bestämma hur vi använder tiden på bästa sätt. Det är klart att det kan vara jobbigt att alltid tänka att man har en uppgift och det ställer höga krav på pedagogerna. Men det är också ett sätt att skapa möjlighet för reflektion och att man varje dag känner att man har gjort ett riktigt bra jobb och fått vara en del av fina och närvarande möten med barnen.

Text och foto: Johanna Ravhed