”Programmering har öppnat för nya diskussioner”

Rapportförfattarna Camilla Jonasson och Karin Ollinen, vetenskapliga utvecklingsledare på Pedagogisk inspiration, svarar på några frågor om rapporten ”Barn programmerar”. Rapporten beskriver arbetet inom ett treårigt projekt på sex förskolor i Malmö, som syftade till att stärka kompetensen kring programmering som pedagogisk metod i undervisning och lek.

Ge några exempel på hur programmering som metod har påverkat undervisning och lek på förskolorna?

· Det är inspirerande för både barn och pedagoger.

· På många ställen som en del av förskolans olika projekt där man använt programmering som en av flera metoder. Det handlar både om analog och digital programmering.

· Det finns exempel där pedagoger med hjälp av Barn programmerar blivit medvetna om att programmering omger oss och därmed diskuterat saker med barnen som de inte tidigare gjort. Exempelvis då en barngrupp skulle panta flaskor och burkar i en affär.

· Att använda begreppet Bugg gav pedagoger och barn möjligheten att tala om att “göra fel” utan att det blev något negativt, vilket underlättade för barnen att tillsammans med pedagogerna utforska olika lösningar.

Ni skriver att programmering inverkar positivt på barns språkutveckling men att det inte är lika självklart när det gäller matematiken, berätta mer!

– Vi ser att utforska och lösa problem tillsammans skedde i många barngrupper, samtidigt som flera av pedagogerna inte utnyttjade möjligheter att ställa följdfrågor och följa upp barnens förståelse kring exempelvis räkneord men även lägesord. När vi ställde frågor kring detta så var det flera som sa sig vara osäkra när det gäller hur de skulle arbeta för att utveckla barnens matematiska tänkande.

Ni konstaterar att kunskapsdelningen måste fortsätta för att slutsatserna från ”Barn programmerar” ska leva vidare – hur tror ni det kollegiala lärandet bör se ut för att det här ska fungera?

– Det kollegiala lärandet behöver ske på ett strukturerat sätt för att det ska ske en spridning och fortsatt utveckling. De som deltagit i Barn programmerar bör få möjlighet att ses vid återträffar för att utbyta erfarenheter och utmanas av utvecklingspedagogerna som höll i projektet. Skolledningarna bör organisera träffar då de pedagoger som nu känner sig varma i kläderna visar de som inte är det och diskuterar hur de kan arbeta med programmering som metod som en del av förskolans projekt. Vi vet att denna typ av träffar sker på förskolorna, men det ser olika ut om erfarenheter och kunskaper från Barn programmerar fått ta plats i dessa sammanhang.

– Vem bör läsa den här rapporten?

– Vi vänder oss brett till personer som arbetar inom förskolan men även till de inom andra skolformer som kan ha intresse av att ta del av hur man kan arbeta i förskolan och vad barn kan ha med sig när de kommer till grundskolan. Det kan också vara en rapport för personer som arbetar med eller har ett intresse för skolutvecklingsfrågor, inte minst i relation till samhällsdebatten rörande digitalisering och skärmtid.

Ladda ner och läs rapporten här!