Från brandsläckning till pedagogik

Ett teamwork under ständig utveckling – så beskriver fritidspedagogerna på Apelgårdsskolan sitt arbete. Just nu är de mitt uppe i en förändringsprocess där allt fler medarbetare vidareutbildar sig och blir behöriga grundlärare.

– Fritidshemmet är ett lagarbete. Du är inte ensam om ansvaret i gruppen. Samtidigt var det en aha-upplevelse att inse att “Marie, du får nog steppa upp och ta den här rollen ett tag nu,” säger Marie Jönsson, som tillsammans med Lutfie Zuta tillhör Apelgårdsskolans legitimerade grundlärare på fritidshemmet och drivit det kollegiala lärandet i gruppen.

Skolledning satsar på fritids

Tjänsterna på fritids lockade mycket för att de fått så fria händer, förtroendet att prova något nytt och för att skolledningen medvetet driver fritidsfrågorna. De har båda gått Skolverkets kurs “Att leda kollegialt lärande i fritidshemmet” och förhoppningen är att flera medarbetare på skolans fritidshem snart ska kunna göra det samma. Samtidigt leder de sina kollegor i kursen “Fritidshemmets uppdrag”. Efter att Anna Gullberg tillträtt som biträdande rektor gjordes ett medvetet omtag kring fritids. Från att inte ha haft några behöriga grundlärare på fritidshemmet är de i dag flera som är legitimerade.

För ett och ett halvt år sedan gick fredagsförmiddagarnas planeringstid på fritidshemmet mycket ut på att “släcka bränder” och ta itu med mer eller mindre akuta schematekniska frågor. I dag dominerar de pedagogiska diskussionerna; “om vi gör den här aktiviteten, vilket lärande ser vi då? Vad förväntar vi oss ska ske hos eleverna?”

– Målet är att det pedagogiska ska ta över, istället för det här organisatoriska som alltid tar för mycket plats, säger Marie Jönsson.

– Innan var det mycket; “vem ska rastvakta”, säger Lutfie Zuta.

LÄS MER: Biträdande rektorn: ”Fritids ingen egen ö”

Delaktiga i kollegiala lärandet

Samtidigt som allt fler i personalen vidareutbildar sig är det viktigt att alla känner sig delaktiga i det kollegiala lärandet, tillägger de.

– Även om jag saknar den pedagogiska utbildningen ska jag kunna hänga med i tänket. Så att vi inte hamnar i ett vi och dom, det är farligt. Vi är ett team, säger Marie Jönsson.

Inte bara det som händer under mötet utan också efteråt är viktigt.

– Det finns ju olika sätt att hålla i möten, modeller vi använder oss av så att allas röster ska bli hörda och att det inte är bara är den som tar för sig som hörs. Vi följer upp och frågar “hur kände du att det här mötet blev”, “vad kunde du bidra med” och så vidare. Så att vi inte bara säger “nu har vi kommit till en lösning och så är det bra med det”. Där känner jag att många medarbetare har stärkts och det tror jag är en av anledningarna till att man vill utbilda sig vidare, säger Marie Jönsson.

Värdefullt att vara två

Lutfie Zuta var till en början ensam behörig grundlärare på fritidshemmet och vittnar om att det var ganska ensamt och tufft i början.

– Det var skönt när Marie kom så att vi var två som kunde bolla till varandra i de pedagogiska diskussionerna; hur vill vi göra, vad vill vi nå?

– Att vi är på olika avdelningar är himla bra. Annars är det ju lätt att man “dras ihop”…säger Marie Jönsson.

– Det var målet för mig, att ha en på varje avdelning. Sedan har de ju planeringstid tillsammans, säger biträdande rektor Anna Gullberg.

– Vad har ni för vision kring ert fritidshem framåt?

– Att det är väldigt tydligt både inom huset och utanför vad fritidshemmet är. Att man även som förälder ser och känner till allt vi arbetar med, säger Marie Jönsson.

– Ja, att det inte bara är omsorg utan att vi också har en läroplan. På föräldramötena ska fritids ha en egen punkt, säger Lutfie Zuta.

– Nej, vi ska ha ett eget möte, tillägger Marie Jönsson och skrattar.