Gå direkt till innehållet
Barn håller i en cementbit med sand på. När pedagogerna fick chansen att prova på olika material föddes idén att tillverka dinosaurieskelett och placera ut i förskolans sandlåda. Foto: Mossängens förskola

Publicerat:

Att bejaka leken kräver närvaro

Att vara närvarande, bejaka barnens lek och intressen och ha roligt tillsammans – det är ledord för personalen på Mossängens förskola. Projekterande arbetssätt har lett till både arkeologiska utgrävningar och äventyr i Bermudatriangeln.

– Det ska vara lika roligt för barnen som för oss.

Pauline Rüdeberg, blivande förskollärare, beskriver hur viktigt det är att personalen har roligt på jobbet. Det är ett måste för att kunna väcka barnens nyfikenhet och intresse.

Under en av förra årets verksamhetsutvecklingsdagar låg fokus på att utveckla utomhuspedagogiken, i coronapandemins spår. Personalen på avdelningen Fladdermusen hade sett hur barnen intresserade sig för och fossiler och dinosaurier. När pedagogerna fick chansen att prova på olika material föddes idén att tillverka dinosaurieskelett och placera ut i förskolans sandlåda.

– Vi använde upp en hel cementpåse, fyllde sandlådan med skelett och grävde ner, berättar Pauline Rüdeberg.

Sandlådan avspärrad

När barnen kom tillbaka nästa dag var det något som inte stämde. Hela sandlådan var avspärrad och det hade kommit ett brev från en arkeolog som tappat hela sin last med fossiler som var på väg till ett museum i Stockholm. Arkeologen undrade om barnen kunde hjälpa honom att leta rätt på fossilerna. Instruktionerna var att inte använda spannar och spadar, utan bara penslar.

– De tyckte det var jättespännande! När vi hittat skeletten samlade vi ihop det, ringde museet i Malmö som spelade med och tog emot våra fynd, säger Pauline Rüdeberg.

Barn och pedagog söker med penslar i sandlådan.
Foto: Mossängens förskola.

Djur och kartor

Barnens stora intresse för djur och kartor tar de fasta på i ett annat projekt som pågår just nu.

– Det är mycket som händer i barngruppen, det är arga, ledsna och glada känslor, så vi har vevat in det i det här projektet. En figur som barnen kallar Kajsa är en stor del av deras lek inne på avdelningen, så hon fick vara med, säger Danielle Nordström, barnskötare.

Projektet startade med att Kajsa skrev ett brev till barnen där hon meddelade att hon skulle resa iväg.

– Eftersom Kajsa inte är en människa får hon lov att flyga även i coronatider; hon kan inte bli smittad eller smitta andra, säger Danielle Nordström.

Dinosaurieskelett tillverkade av cement.
Foto: Mossängens förskola

Äventyr i Bermudatriangeln

Resan tog en oväntad vändning när Kajsa och hennes kompis, piloten Bettan, hamnade på en öde ö i Bermudatriangeln efter att flygplanet havererat.

– Barnen har pratat mycket om Bermudatriangeln, så vi ville ha med det också. Eftersom barnen var snabba med att påpeka att det inte finns några öar där fick vi lägga till att det är osynliga öar.

Månadens “to do” på avdelningen, sådant de ska prata och titta närmare på, var etnicitet och religion.

– Dels fick vi in det genom kartan med olika länder. Sedan träffar Kajsa en person på ön som hon inte kan prata med. Men de använder kroppsspråk – människor från olika länder kan prata med varandra på olika sätt, säger Pauline Rüdeberg.

– Kajsa skriver i sitt brev att hon är ledsen för att ingen pratar med henne och att det känns att alla är sura på henne. Men det är för att de inte pratar samma språk. Så hon frågade barnen hur hon kan visa att hon blir ledsen? Då gjorde de teckningar om känslan ledsen, säger Danielle Nordström.

Naturvetenskapliga experiment

I det senaste brevet från Kajsa vill hon ha hjälp av barnen att över ett vattenparti där det finns hajar.

– De hjälper till genom att bygga båtar, så där kommer vi tillbaka till våra naturvetenskapliga experiment som barnen efterfrågat, säger Danielle Nordström.

– Vilka krav ställer det på er att arbeta så här?

– Vi måste vara närvarande för att medforska med barnen, säger Pauline Rüdeberg.

– Att vi är engagerade. Och så är det viktigt med vår kommunikation i arbetslaget också. Att vi hela tiden pratar med varandra. Vi har våra avdelningsplaneringar varje vecka där vi går tillbaka och ser om vi fått med våra mål och om barngruppen behöver något annat, säger Danielle Nordström.

Text: Fredrik Thunberg

Foto: Mossängens förskola

Kategorier

Slumpa en artikel