Amelie Åberg Larsson och Elisabet Ahlqvist står i ett klassrum.
Amelie Åberg Larsson och Elisabet Ahlqvist. Foto: Fredrik Thunberg

Känslan av mening viktig för att främja läsning

En känsla av mening och sammanhang underlättar om gymnasieeleverna ska hitta till läsningen. Många elever som börjar studera på Pauliskolan har inga starka läsvanor med sig; därför försöker skolans lärare skapa bästa möjliga förutsättningar för just läsning. Att var goda läsande förebilder och att arbeta ämnesövergripande är några av sätten.

Flera studier och rapporter visar att barn och ungdomar läser allt mindre, samtidigt som elevers läsförmåga har sjunkit de senaste decennierna. Ofta hamnar fokus på de läsfrämjande insatserna på låg- och mellanstadiet men även på gymnasiet pågår ett aktivt arbete på området.

Läsveckan på Pauliskolan

Pedagog Malmö träffar Amelie Åberg Larsson, lärare i franska, svenska och svenska som andraspråk och Elisabet Ahlqvist, lärare i svenska och engelska, båda på Bernadottegymnasiet,  några veckor efter vårens läsvecka på Pauliskolan. Fem skoldagar som är späckade av läsfrämjande aktiviteter som synliga läsande förebilder och boktips. Eftersom många av eleverna här ska förbereda sig för högskolestudier är läsningen central.

Amelie Åberg Larsson och Elisabet Ahlqvist är överens om att det väsentliga här är att fokus på läsningen inte stannar vid att uppmärksamma världsbokdagen. De tar Lotta Schelin och hennes bok om sin fotbollskarriär som exempel.
– Vi lät alla mentorer hålla i läsningen. Vi har rätt många manliga lärare på Bernadottegymnasiet (en variant av samhällsprogrammet, reds. anm) som fick bli läsförebilder, läsa med sina mentorselever och vara med när Lotta Schelin besökte skolan. Vi försöker engagera lärare från andra ämnen än svenska i läsningen; och av båda könen, säger Amelie Åberg Larsson.

Metakognition

– Jag brukar prata om metakognition, att eleverna ska lära känna sig själva i alla ämnen; vad funkar för mig? Vi pratar mycket om anpassningar; “hur mycket kan jag göra under tiden jag läser? När tappar jag fokus?” Vad händer om de får rita en bild under tiden eller spela schack på datorerna? Men det måste ju vara något som inte konkurrerar med läsningen och där man använder en annan del av hjärnan. Plötsligt har flera av de här killarna hittat fokus och många nöjer sig sedan med att bara sitta och läsa, säger Elisabet Ahlqvist.

Amelie Åberg Larsson ger sina förstaårselever tillfälle att läsa relativt mycket under lektionstid.
– Under tvåan och trean minskar jag på det successivt så att de främst läser utanför lektionstid. Men jag vill få igång läsningen; det finns elever i ettan som kommer hit och nästan lite stolt berättar att de aldrig läst en bok.

Kopplar läsning till kriminologi

Under tredje läsåret breddar hon litteraturutbudet.
– Jag försöker hitta böcker där de kan tillämpa sådant de har lärt sig i andra ämnen. Vi läste till exempel “Nickelpojkarna” av Colson Whitehead, som är en alldeles förfärlig historia om en ung man som hamnar på en så kallad uppfostringsanstalt. Det är nog den bok som fallit bäst ut. Men då kan de koppla det de läser till kriminologi som de läser i trean och till sociologi. Då ser de att litteraturen inte är helt fristående utan kopplad till världen; det kan även vara ett sätt att förklara världen. Då får läsandet en annan mening.

En känsla av mening och sammanhang kan också stärkas av att de arbetar med en sorts “litterär kanon”, böcker som av olika anledningar anses tillhöra en “måste-läsning”.
– Det kan ju vara på en samhällsnivå men man kan också skapa en liten egen kanon i sin egen klass. Om alla läst samma böcker kan de göra samma referenser och vi kan använda det i undervisningen; “kommer ni ihåg i ettan när vi läste Timbuktus “En droppe midnatt”, till exempel, säger Amelie Åberg Larsson.

Litteratur som ”förklarar världen”

Målet är inte att alla elever ska lära sig att älska litteratur, understryker hon. Samtidigt vill Amelie Åberg Larsson att de ska se att läsning kan ha ett värde och att det kan ge förklaringsmodeller på världen och att det också går att koppla teorier till litteraturen. Ofta får de diskutera romanerna i seminarieform enligt en mall.
– De sitter ned i mindre grupper. Jag finns med, men det är företrädesvis de som pratar. Att få andras perspektiv på en text vidgar ju också ens ingångar till och ens uppfattning av den. Det finns elever som säger att efter att vi hade pratat om boken ser jag på den på ett helt annat sätt.

– Hur tycker ni att man ska få in läsning i andra ämnen på gymnasiet? 
– Tyvärr saknas det ofta tid, men det är viktigt att vi inte bara höjer faktatexter till skyarna utan ser att skönlitteratur också kan innehålla mycket relevanta saker speciellt i de samhällsvetenskapliga ämnena. På min förra skola var det ett nära samarbete mellan lärarna i svenska, biologi och kemi där eleverna gjorde en uppgift om ett giftmord, säger Elisabet Ahlqvist.

– Jag jobbade tidigare på vårdprogrammet och det finns ju oerhört många böcker man kan läsa där, om etik och människan. Överlag tycker eleverna väldigt mycket om den typen av böcker som är kopplade till verkliga händelser, men som ändå kanske innehåller skönlitterära element. Det handlar hela tiden om att ligga lite före eleverna, så att de utvecklas och upptäcker böcker och ämnen de inte visste att de ville läsa eller var intresserade av, säger Amelie Åberg Larsson.