Att göra alla delaktiga i utveckling

Med egensnickrade formler för delaktighet och transparenta processer kring tjänstefördelning var all personal på Risebergaskolan med på tåget när resan från en lågstadie- till en F-6-skola började.

– Som skolledare är jag till för att med ledstänger och tankestöttor i vardagen möjliggöra för de som jobbar med eleverna att må ännu bättre och göra ett ännu bättre jobb, säger Peter Hansson, rektor på skolan.

Sedan Peter Hansson tillträdde som rektor 2017 har Risebergaskolan vuxit till en F-6-skola. Han beskriver stämningen på skolan, då som nu,  som en där man blir sedd av varandra och vill sina kollegor väl. Samtidigt satte de många nyrekryteringarna strålkastarljuset på det som behövde utvecklas; arbetssätt, rutiner och strukturer för utvecklingsarbetet.

– Kvalitetsrapporten kände man inte riktigt igen sig i, det var inte helt förankrat i verksamheten. Samtidigt tillkom det nya lärare och årskurser man inte haft tidigare, så vi behövde ta nya tag, säger Peter Hansson.

Många nyrekryteringar

Eftersom skolan vuxit så kraftigt har de behövt nyrekrytera varje år, inte minst special- och fritidspedagoger. En av Peter Hanssons utmaningar har varit att engagera all personal i förändringsprocessen. Alla deltar till exempel i samtliga steg i arbetet med tjänstefördelningen; en process som bland annat inbegriper en kortlek.

– Istället för kungar och drottningar är det med vår personal på korten. Sedan får varje arbetslag pussla och lägga ut korten utifrån den information vi har kring eleverna till hösten. Det är oerhört transparent, man resonerar att “nej, jag ska nog inte jobba där, utan gör nog mer nytta där istället”. För tredje året i rad fick vi en ny årskurs och vi måste tänka tillsammans, jag kan inte som rektor sitta på mitt kontor och hitta de bästa lösningarna.

LÄS MER: ”Om man inte ger tid för förberedelse kan man inte förvänta sig resultat”

Egen struktur för delaktighet

Tack vare en god framförhållning brukar alla i juni ha klart för sig hur de ska organisera sig och hur höstens schema ser ut. När skolan började växa fanns det en osäkerhet hos personalen; lärare som tidigare bara undervisat på lågstadiet skulle ta sig an mellanstadieelever. En öppen process var en väg till att arbetslagen skulle nå vad Peter Hansson kallar “bolla-nivån”, en egenkonstruerad struktur för att beskriva hur delaktiga skolans personal är i utvecklingsarbetet. Idén till den kom i bilen på vägen hem efter ett rektorsinternat i Båstad för några år sedan. Att “trolla” beskriver okommunicerade förväntningar på varandra, med “kolla” är man närmare en lösning och att “bolla” innebär att alla är delaktiga.

– Jag vill att personalen ska få ett ägarskap, inte bara ett schema i augusti. Vi bollar fram och tillbaka, “hur blir det om vi gör så här?” Istället för att schemaprocessen är begränsad kring ledningsgruppen som kommer med ett schema i augusti och säger att “nu ser det ut så här, nu vill jag att ni ska trolla”. Då är det stor risk att man inte lyckas, man kan ha för höga eller för låga förväntningar. Sedan är man ju inte alltid sitt bästa jag, men då är man medveten om det; “i dag är jag på trolla-nivå; jag vet vad som är det bästa men har bara inte hunnit.”

– Vad krävs det för att det här arbetet ska lyckas på lång sikt?

– Att det finns en tillit. Tillit skapar du genom bemötande och strukturer, tänker jag. Strukturer hjälper en att vara kvar i tilliten. Har du strukturer kring möten och uppföljningar och alla är överens om vad vi ska göra då ökar tilliten och man behöver inte ha kontroller i vardagen. Det fungerar ändå. Som skolledare är jag till för att ge ledstänger kring vilka förväntningar som finns på medarbetarna. Att stötta och möjliggöra för de som jobbar med eleverna att må ännu bättre och göra ett ännu bättre jobb, säger Peter Hansson.

Påverkanscirkeln

Utmaningen är att trots krympande resurser förbättra elevernas måluppfyllelse – och behålla personalens goda arbetsmiljö. Modellen Påverkanscirkeln, som hjälper personalen att enbart fokusera på det de kan påverka, är ett värdefullt verktyg här.

– Vi är en lågindexskola med lite resurser jämfört med vissa andra skolor. Ibland kan det dröja till juni innan vi får besked kring elever som kräver enskild undervisning, då behöver vi jobba med olika scenarier för hur vi ska organisera oss. I takt med att resurserna blir färre så behöver utvecklingsarbetet bli effektivare. Samtidigt kan färre resurser på vissa sätt gynna utvecklingsarbetet; du måste hitta nya lösningar.