Möter utmaningarna med flex och struktur

För några år sedan riktade Skolinspektionen skarp kritik kring Rörsjöskolans arbete med till exempel lärmiljöer, särskilt stöd och extra anpassningar. Samtidigt som rapporten kom våren 2021 gjorde skolans nyblivna rektor Annelie van Lunteren sin första dag på jobbet. Några månader senare stod hon med en ny ledningsgrupp och ett nytt elevhälsoteam.  

– Det kan ge rätt mycket styrka att få en rapport som ingen behöver tycka eller tänka om. Det här hade Skolinspektionen sett och det måste vi ta tag i. Jag tror också att det fanns en stor längtan bland personalen att få lite ordning och reda, säger Annelie van Lunteren.  

Lärdomar från Rosengård

Med hjälp av lärdomar hon hade med sig från sitt tidigare rektorsuppdrag på Rosengårdsskolan började de bygga en ramstruktur för personalen, en gemensam linje att arbeta efter.  

– När jag kom hit såg jag att vi hade väldigt många elever som utmanade och att man inte jobbat strukturellt med hur man skulle möta de i klassrummet och i övergångar. Jag såg att ganska många elever kanske skulle behöva gå i särskilda undervisningsgrupper.  

Samtidigt påpekar hon att det självklart är en stor fördel om man kan hjälpa och stötta eleverna på deras ordinarie skola. Grundskoleförvaltningens relativt nystartade operativa team finns för att ge stöd just där och under vårterminen 2023 är de engagerade på bland annat Rörsjöskolan. Två specialpedagoger, en psykolog och en kurator är kopplade till skolan. Rörsjöskolan är också en del av Skolverkets stöd Samverkan för bästa skola. En prioriterad del är eleverna i årskurs 4, där ett nytt arbetslag med ny personal tillträtt. Där gör operativa teamet observationer på bland annat lektioner, raster och matsalen.  

Flexrum för mindre grupper

En annan viktig del i utvecklings- och förbättringsarbetet är “flexen”, där nyanställda lärare hjälper elever i mindre grupper. “Flexrummen” är mer avskalade än ordinarie klassrum och har fler enskilda arbetsplatser för eleverna. 

– I flexgruppen, eller den lilla klassen, jobbar lärarna med elevassistenter i två klassrum, ett för låg- och ett för mellanstadiet. Det är en annan storts lärmiljö där elever vistas enstaka lektioner eller hela dagar. Det är flexibelt, men vi följer timplanen och tar inte bort några ämnen. Där kan de fokusera på att få en struktur, på studieteknik, det kan vara elever med NPF som behöver en mer avskalad undervisning. Vi har sett hur vissa elever varit inne i flexen, hittat sin struktur och sett att “om jag gör så här, får det här stödet så funkar det”. Det är ett nära samarbete med de undervisande lärarna, så att de sedan kan prova samma sak i sitt eget klassrum, säger Annelie van Lunteren.  

Via en folder informeras vårdnadshavare om att deras barn kan få en möjlighet att gå på “flexen” under en period.   

– Man kan tycka att vi skulle klara det här själva, men det är jättebra att någon utifrån som har jobbat i liknande verksamheter på andra skolor kan vara ett bollplank. Det blir den här kraften när skolledning, elevhälsa och ett operativta team bygger något tillsammans med arbetslagen på skolan, det blir hållbart. Det kommer alltid finnas elever som under en period behöver gå i de centrala särskilda undervisningsgrupperna, men det bästa är ju om man kan ge stödet på den egna skolan, säger hon.

Viktigt samarbeta med mentor

Det är också otroligt viktigt att pedagogerna i flexen har ett nära samarbete med elevens mentor, påpekar hon. Eleven är fortfarande en del av den ordinarie klassen och mentorn har även fortsättningsvis utvecklingssamtal och ett uppföljningsansvar.    

– Vi ser att många barn svarar på det lilla sammanhanget, som flexgrupper. En elev kan ha ett problemartat beteende i klassrummet, men det beror ju oftast på att omgivningen inte är helt tillrättalagd. Det kanske är för mycket stimuli, läraren har kanske inte provat alla rätta metoder. Det kan bli en ond cirkel av det och då behöver man ta en paus, hitta en ny väg, så att eleven kan hitta sig själv, sin linje, sin styrka och få tillbaka sitt självförtroende, säger hon..