Ulrika Ryan, adjunkt i matematikdidaktik vid Malmö universitet och en av modulmakarna bakom Skolverkets matematiklyftsmodul.

Publicerat:

“Lämna inte lärandet till ett verktyg”

För att de inte ska distansera sig från elevernas lärprocesser bör lärare inte sätta för ensidig tilltro till de digitala verktygen. Istället borde de fungera som hjälpmedel i en laboratorieverkstad, menar Ulrika Ryan, adjunkt i matematikdidaktik vid Malmö universitet och en av modulmakarna bakom Skolverkets matematiklyftsmodul.

Ulrika Ryan, tidigare matematik- och NO-lärare, kom i ett forskningsprojekt i kontakt med många andra lärare. Deras syn på och förutfattade meningar om de digitala matematikverktygen blev grunden för hennes masteruppsats “Mellanstadielärares antaganden om matematikundervisning med digitala verktyg – en diskursanalys”.

Läs Ulrika Ryans uppsats här!

“Lärandemålet flyttas från läraren”

En annan av hennes slutsatser i studien är att lärare ibland tar för givet, särskilt då eleverna arbetar med digitala verktyg enskilt eller i par, att processen med att använda verktygen för ett särskilt syfte sker utan deras inblandning. Följden blir att ansvaret för lärandemålet flyttas från läraren och läggs på eleven – eller det digitala verktyget. “De digitala verktygen gör färdighetsträning roligare, menar lärarna. Dessa föregivna antaganden skiljer sig från syftet i kursplanen i matematik där digitala verktyg i första hand beskrivs som stöttande då elever undersöker och experimenterar med matematik”, skriver Ulrika Ryan i sammanfattningen av sin uppsats.

– När det gäller matematikappar vid enskilt arbete var det tydligt att många lärare lägger förväntningarna på själva verktygen. Men vad kan du förvänta dig av en målarpensel? Ett verktyg kan inte åstadkomma något själv. Lägger man förväntningarna på att lärarna ska plocka fram rätt verktyg blir det en enorm stress; det är ju omöjligt att överblicka utbudet av appar, säger Ulrika Ryan.

Ofrivilliga matchare i app-djungeln

Konsekvensen blir att många lärare känner sig stressade över att tvingas iklä sig rollen som matcharen som ska hitta lämpliga pedagogiska verktyg, menar Ulrika Ryan.

– Samtidigt blir de distanserade från elevernas lärprocesser. Det blir svårare att få koll på vad eleverna gör och att följa upp deras arbete på ett kvalitativt sätt. Lärare behöver vara medvetna om de här sakerna och fundera på vilka förväntningar man lägger på verktygen. Därmed inte sagt att verktygen inte kan bidra. Men man kan inte lämna över lärandet till ett verktyg, säger Ulrika Ryan.

För att leva upp till styrdokumentens förväntningar med elever som experimenterar och laborerar med matematik bör man använda verktygen som en del av ett utforskande. Ulrika Ryan ger ett konkret exempel på hur man kan arbeta med matematikspelet Seesaw Logic, där man ska avgöra vilket objekt som är tyngst.

– Eleverna spelar i par och tar en skärmdump av spelet för att sedan föra ett logiskt resonemang som leder fram till vad som är tyngst.

Delaktighet i lärprocessen ett krav

Elevernas resonemang visas på tavlan och diskuteras gemensamt i klassen – en slags orkestrering av undervisningssituationen med spelet. För att kunna komma ifrån tanken på digitala verktyg som en enkel och snabb lösning krävs att läraren är mer delaktig i lärprocessen, menar Ulrika Ryan. Hon använder sig av orkestreringsbegreppet från den franska matematikdidaktiska traditionen.

Didaktikprofessorn Luc Trouche skriver om hur de olika verktygen blir instrument tillsammans med en individs tankar och handlingar. För att verktygen ska bli instrument för matematiklärande krävs det orkestrering från lärarens sida. Det räcker inte med verktyget och elevens tankar och handlingar; läraren måste finnas där för att rikta dessa tankar mot rätt aspekter.

– Med hjälp av orkestreringsmetaforen tittar vi på hur läraren som orkesterledare ska göra för att låta instrumenten leda fram till ett lärande, hur de kan vara delaktiga i den processen med medvetna handlingar. Verktyget kan själv inte göra något, vad som kommer ut är istället resultatet av den här orkestreringen, säger Ulrika Ryan.

“En laboratorieverkstad”

– Se det som en laboratorieverkstad, där man kan laborera med abstrakta begrepp. Det kräver en aktiv lärare som utmanar eleverna och låter dem utforska. En annan kunskap om vad lärande är. Många lärare har kompetensen, men det överskuggas av de ganska lockande budskapen om de tekniska verktygen som en quick fix.

– Vilka förväntningar är rimliga att ha på dessa verktyg?

– Inga förväntningar alls. Jag vet två lärare som upptäckte en matematisk felaktighet i en app. Det finns ju faktiskt en enorm potential där att ta makten över verktyget och engagera eleverna, om man ber dem att försöka hitta felet och föra ett resonemang kring det. Det finns en potential i verktygen, men det gäller att man är autonom i relation till appen, inte tvärtom. Att kunna förhålla sig självständig i förhållande till tekniken.

Text & Foto: Fredrik Thunberg