Gå direkt till innehållet
Malin Pantzar står framför en målad vägg och statyer på Sofielundsskolan. Malin Pantzar. Foto: Fredrik Thunberg

Publicerat:

Så vände Sofielund trenden

Språk, matematik, delaktighet och trygghet – det är de fokusområden rektorn Malin Pantzar och övrig personal på Sofielundsskolan koncentrerat sig på de senaste fyra åren. Efter flera år med låga kunskapsresultat lyckades skolan vända trenden; i år kom 74 procent av niondeklassarna in på gymnasiet.

Sofielundsskolan, en F-9-skola, har länge tampats med låga kunskapsresultat och haft ett lägre resultat än snittet, men de två senaste åren har något hänt. Rektorn Malin Pantzar, som tog över 2017, tror att man nu börjar se resultatet av ett envist, och pågående, utvecklingsarbete på skolan.

– En utmaning är att hitta F-9-tänket, den röda tråden och förståelsen för vad stadierna innan har gjort. När jag började här var det ganska uppdelat. Så vi har fått jobba mycket med tvärgrupper och fortbildat oss tillsammans, inte stadievis. Där var vi inte fullt ut för fyra år sedan.

Arbetat med utvecklingsprocesser

Malin Pantzar tog med sig sina erfarenheter av att jobba med utvecklingsprocesser från tidigare arbetsplatser när hon började på skolan efter höstlovet 2017. Snabbt såg de att de behövde arbeta språkinriktat, med matematik och delaktighet och trygghet. Tillsammans med personalen satte hon en femårsplan.

– Vår vision, var ville vi vara tillsammans om fem år? Det var viktigt att det inte var min enskilda vision, utan personalens. Den kvalitetsbilden var vår “guiding star”; den visar oss riktning och det är utifrån den vi har satt våra åtaganden och byggt verksamheten. För mig som ledare är det väldigt viktigt veta vart vi ska och jobba ditåt.

International school leadership

Hon gick ledarskapsutbildningen ISL (International school leadership), satte målen för verksamheten våren 2018 och under hösten samma år sjösattes planen.

– Det har varit mycket fokus på skolordförrådet, läs och skriv och transspråkande. Jag har haft tur som haft tre logopeder här på skolan. Sedan var simningen ett bekymmer, det hade en negativ påverkan på våra elevers resultat och det har vi jobbat med för att nå ökad måluppfyllelse. Vi jobbar långsiktigt, det får inte vara “tomtebloss”, att vi gör saker nu och sedan glömmer vi bort det.

Samtliga matematiklärare på skolan har involverats i arbetet med att höja resultaten, särskilt kring problemlösning och taluppfattning. Samtidigt har särskilda insatser varit riktade mot matematiklärarna på högstadiet.

– Där jobbade vi mer intensivt, bland annat med venndiagram; vilka elever har vi, vilka förmågor är svåra, hur ska vi jobba med dem? Det gjorde jättestor skillnad att ha både det långsiktiga och snabba perspektivet.

Drivs av förstelärarna

Det långsiktiga arbetet har drivits av förstelärarna under deras konferenstid. Arbetet har underlättats av att skolans högstadium är förhållandevis litet, påpekar hon.

– Det blir ett intensivt och nära samarbete när det är ett tajtare gäng som vrider och vänder på frågorna tillsammans.

Malin Pantzar beskriver också hur hon kom till en skola där man hade ganska låga förväntningar på eleverna.

– Jag ville lägga fokus på att det inte handlar om eleverna, utan om vad vi kunde göra. Att förändra möjligheterna för eleverna att lyckas. Den synvändan jobbar vi fortfarande med. Vad ska jag förändra i mitt klassrum för att eleverna ska lyckas? Med ökande betyg ser vi att eleverna börjar tänka att jag faktiskt kan!

– Hur kombinerar ni de långsiktiga utvecklingsprocesserna med det klassrumsnära förändringsarbetet?

– Att kunna ta små, men konkreta steg är viktigt. Något jag som pedagog kan ta med mig, förhålla mig till och förstå. Sådant som jag kan prova i klassrummet. Majoriteten av våra processer är väldigt klassrumsnära. Som lärare som är mitt i det kan det vara svårt att se, men kommer man utifrån ser man jätteskillnad i många klassrum jämfört med för fyra år sedan.

Gemensamma lektionsstrukturer

Som exempel tar hon vikten av att ha gemensamma lektionsstrukturer; hur ska det se ut, vad kan eleverna förvänta sig att möta i klassrummet?

– Om det är osäkert och jag inte vet kräver det mycket mer av mig att förhålla mig till det än om allt är på plats.

– Hur kan du som rektor stödja pedagogerna på bästa sätt i det här arbetet?

– Mitt uppdrag är att ge förutsättningar, bygga struktur och organisation. Jag får inse att jag lär med de andra, jag lyssnar och lär och har gett mandatet till de som kan. Jag ska inte ha fingrarna i syltburken överallt, utan ge förtroende till de som kan det bättre än jag.

Slumpa en artikel