Martina Soomro IKT-pedagod Rönnenskolan Malmö

Publicerat:

Språkläraren som blev digital

Inför detta läsår jobbar Rönnenskolan med att se till att allt digitalt material som skapas på skolan säkras för framtiden:
– Tyvärr slutar lärare och det är viktigt att se till att det finns en kontinuitet, säger Martina Soomro, IKT-pedagog på skolan.
Genom att förändra hur skolan använder Classroom och och genom att börja använda TeamDrive har Rönnenskolan kommit en bra bit på vägen mot det målet.

Under läsåret 2017/2018 följde Rönnenskolan några andra av Malmö stads grundskolor och såg till att varje klass och varje undervisningsgrupp fick ett eget Classroom. Martina Soomro fick hjälp av Malmö Apps på Pedagogisk Inspiration, PI. Rönnenskolans elever har därmed samma Classroom i  varje ämne genom alla åren på skolan. Ett Classroom som har skapats av en enskild lärare försvinner om läraren slutar, men genom att skolans administratör äger materialet, finns det kvar.

Inför detta läsår har också arbetet med TeamDrive i Malmö Apps utvecklats:
– Det digitala är så flyktigt, säger Martina Soomro och förklarar att det som ligger i TeamDrive finns hela tiden tillgängligt för alla i ett arbetslag. En ny medarbetare behöver bara få tillgång till TeamDrive och då behöver inte vartenda dokument delas ett efter ett.
– Ökad tillgänglighet ger ökad effektivitet för alla.

Dela med sig

Martina Soomro arbetar sedan ett år som IKT-pedagog och IT-assistent på Rönnenskolan. Från början är hon lärare i svenska, engelska och spanska och de senaste åren har hon arbetat mer och mer digitalt. Nyfikenheten gjorde att hon tidigt började med Drive och Sites i Malmö Apps och när väl Classroom dök upp blev hon såld:
– Äntligen fanns verktyget som alla lärare behövde för att kunna arbeta effektivt digitalt.
Intresset ledde till att Martina Soomro fick ta allt större ansvar för att fortbilda kollegerna. Inför läsåret 2017/2018 kom hon överens med skolledningen om att helt och hållet ta skolans IKT-ansvar i kombination med en del IT-service.
– IKT är ju det jag brinner för, men visst finns det en fördel med att man också har koll på hårdvaran.

Egen takt

Martina Soomro har under året också fått lära sig att skynda långsamt så att förändringar implementeras i lagom takt.
– Jag är själv otålig och vill att allt ska hända nu, men andra behöver mera tid. Det är viktigt att ta deras oro på allvar och hjälpa dem att hitta det bästa digitala verktyget för deras verksamhet.
Hon påpekar att alla på skolan använder samma basverktyg som övriga grundskolor: Classroom, Infomentor och Dexter. Dessutom använder skolan Gleerups digitala läromedel.
– Men det behöver inte vara digitalt som ett självändamål. Förra året hade vi elever i nian som ville läsa på papper i stället och då ska de så klart ha en lärobok.

Lär med elever

Under femton år har begreppet Digital Natives ifrågasatts av IKT-pedagoger, men Martina Soomro ser att nu börjar beskrivningen bli relevant:
– De lever och umgås via mobilen: Snapchat och Instagram för att kommunicera, Youtube som tv-kanal. Då måste vi närma oss det sättet att tänka i vår undervisning och kanske börja interagera mer med våra elever genom sociala medier.
Hon berättar om hur hon hjälpte elever att lära sig programmera med Lego.
– Jag fick lära mig tillsammans med eleverna. Man ska inte vara så rädd för det här med att koda och man behöver inte vara expert från första dagen. Vi upptäckte saker tillsammans.
Hon berättar om hur eleverna byggde bilar och tävlade. När de skulle få bilarna att gå snabbare behövde de använda matematik för att reda ut hur och helt plötsligt fick matten ett verkligt syfte.
– Om vi ger eleverna samma typer av uppgifter som vi själva hade i skolan för 20 eller 40 år sedan, är det inte så konstigt att det är svårt att få dem engagerade.
Hon menar att om vi ska kunna utbilda våra elever för framtiden måste vi förstå var eleverna är och anpassa undervisningen utifrån det.
– Framtiden börjar nu.

Martina Soomro kommer att föreläsa om Google Classroom som ett verktyg för formativ bedömning på Pedagog Malmö Live 26 september.

 

Text: Per Armbäck