Matematik, motivation och stödmaterial!
Stöttar elever – och pedagoger
Elevkoordinatorerna på Hermodsdalsskolan har fått förstärkning – och med det blir det lättare för dem att fokusera.
– Första tiden sprang jag på alla bollar, nu vet jag vad som är akut och kan prioritera, säger Rashid Resk, en av skolans elevkoordinatorer.
Att bygga goda relationer är centralt i hans uppdrag som elevkoordinator, påpekar Rashid Resk.
– Prio ett är att ha en god relation med alla barn. Har vi en bra relation kan de komma till mig och vara helt ärliga. Ofta försöker jag prata med dem i förebyggande syfte, men har något hänt pratar vi om vad de kunnat göra annorlunda. Har någon blivit arg, sagt fula ord eller puttat till någon pratar vi med bägge parter som är inblandade. Vi försöker ha ett lösningsfokus. Problemen känner vi till, men det är dåtid. Vi fokuserar på att det inte ska hända igen.
Sociala och relationella uppgifter
Rashid Resk tillträdde sin tjänst i augusti 2017. I den nyinrättade rollen som elevkoordinator var uppdraget att genom sociala och relationella uppgifter avlasta och frigöra tid för pedagogerna. Nu har snart fyra terminer förflutit och förutsättningarna ser något annorlunda ut; de har, berättar Rashid Resk, i själva verket förbättrats.
I rummet där han tar emot ryms tre skrivbord. Här arbetar också elevkoordinatorerna Matilda Vahlgren, folkhälsopedagog, och Erica Jerre Titze, socionom. Tidigare hade Rashid Resk och dåvarande kollegan Bledar Zuta, ansvar för eleverna i tre klasser var, både sjuor, åttor och nior. Nu kan Rashid Resk fokusera på de två niondeklasserna. Det innebär visserligen 50 elever – men förändringen är påtaglig, menar han.
– Det blev väldigt stressigt och jag kände ibland att jag inte räckte till. Nu har vi en tydlig arbetsbeskrivning; det är frånvaro och närvaro som vi verkligen ska köra “all in” på. Det handlar om att hela tiden hitta nya sätt att motivera eleverna, samtidigt som man måste ha en god relation till deras föräldrar för att kunna jobba tillsammans. Om vi skulle jobba åt ett håll och föräldrarna åt ett annat blir det tufft, säger Rashid Resk.
Samma elever i tre år
Att gå från att ansvara för elever i olika åldrar till att fokusera på en årskurs innebär också en större kontinuitet och att han hinner lära känna eleverna bättre. Höstterminen 2019 blir han koordinator för sjundeklassare; elever som han sedan får följa hela högstadiet.
– När det gäller mognad är det ju stor skillnad mellan en trettonåring och en femtonåring. Situationer och problem kan inte lösas på samma sätt; en femtonåring kan i regel säga att “jag gjorde fel, jag tar det på mig”, en trettonåring kanske säger något annat, säger Rashid Resk.
Med ökad erfarenhet har han också lärt sig att göra bättre prioriteringar i sitt arbete.
– Första tiden sprang jag på alla bollar, nu vet jag vad som är akut och kan prioritera. Sedan har jag nog blivit bättre på att bygga relationer. Det är inte alla som är jättesociala, men någon kanske gillar att spela bowling. Då kan jag lära mig spelet, kanske skämtar jag till det och pratar om att jag var proffs i 14 år. Helt plötsligt har vi knutit ett band, det krävs inte så mycket av den vuxne, säger Rashid Resk.
Ringer upp frånvarande elever
Hans första åtgärder under en arbetsdag har däremot inte förändrats sedan 2017. Rutinmässigt går han igenom vilka som är sjukanmälda och vilka som missat dagens första lektion.
– Är sjukanmälan gjord med pappas eller mammas nummer är det ofta okej, men är det ett annat nummer ringer jag upp föräldrarna direkt.
På måndagar och onsdagar träffar elevkoordinatorerna alla lärare och går vid behov igenom elevernas mående.
– En elevs mamma blev sjuk och då kan jag informera i arbetslaget om att eleven kommer att känna sig nere och att det är bra om de kan pusha på och vara positiva eller, om det skulle behövas, bara låta eleven vara, säger Rashid Resk och fortsätter:
– Ibland räcker det att säga till någon “att jag ser dig, grymt att du är här”.
