”Strukturen hjälper oss att problemlösa”

Förutom tydlighet som en framgångsfaktor för insatsprogrammet mot frånvaro lyfter Nina Malmberg och Malin Olsen samarbete, uppföljning och psykoedukation – att lära sig mer om svårigheter och diagnoser och vad man kan göra för att det ska bli bättre.

Det första mötet under insatsen är med föräldrarna och skolan.
– Där kartlägger vi hela situationen och syftet med det är jättemycket att få till ett samarbete mellan skolan och hemmet, att alla ska få ge sin bild och att vi ska problemlösa tillsammans, säger Nina Malmberg.

Läs också: ”Ingen har kommit tillbaka till skolan för att vuxna haft möte”

Pratar också om hemmet

Efter det träffar psykologen föräldrarna själva för att få en bättre helhetsbild av situationen och även prata om hemmet; hur är det till exempel på morgonen innan skolan? På två uppföljande möten gör de sedan en plan tillsammans för hur situationen skulle kunna bli bättre.
– Vilka är de bästa insatserna att sätta in? Och om det inte gått så bra, hur kan vi skruva på det till nästa gång? Det är en väldigt stark struktur där man går igenom samma saker och håller sig till ämnet för att inte tappa de här bollarna. Strukturen hjälper oss att problemlösa, säger Nina Malmberg.

Att frånvaroproblematiken ofta har en mängd komplexa orsaker ställer särskilda krav på psykologernas arbete.
– Det vi lärt oss på vägen är att frånvaro är som en febertermometer på att någonting inte står rätt till och under det kan allting döljas. Vi måste förhålla oss till helheten. Jag tror också det är därför det är så svårt för skolpersonal, att det inte bara handlar om skolan. Så det gäller för oss att hålla ögonen öppna och stirra på en sak, säger Nina Malmberg.

”Kan vara fördel komma in från sidan”

Som psykologer som utgår från grundskoleförvaltningen servar de och kollegorna på psykologenheten 78 olika skolor. Att ha full koll på vad som händer på skolor där de vistas någon gång i veckan är omöjligt. Malin Olsen menar samtidigt att det inte bara är nackdelar med att som psykolog komma in på en skola som en extern part, lite från sidan.
– När vi väl kommit så långt att vi ska hjälpa den här familjen med frånvaron och ha de här mötena är vi en part mitt emellan. Vi tar inte någons parti, vi är inte skolan. Ibland kan det finnas legitim kritik från vårdnadshavare och då är vi ju inte i någon försvarsställning.

När Nina Malmberg, som arbetar på högstadiet, engageras i ett särskilt ärende på en skola finns det ofta en omfattande frånvaro, ofta mellan 30-50 procent, ibland ännu mer. För Malin Olsen på mellanstadiet är bilden en annan; de här insatserna fungerar ofta bäst när frånvaroproblematiken ännu inte är så befäst. Insatsmodellen med de fyra mötena fungerar i regel bättre för elever som ännu inte har så hög frånvaro – för de med en mer omfattande problematik kan insatsen ändå fungera som en grund för ett mer långsiktigt arbete.
– Det är väldigt sällan små barn har så mycket frånvaro. Man vet från forskning att stadieövergångar och när man byter skola är extrema riskfaktorer när det gäller frånvaro. Bland de som tyckt att det varit lite jobbit i skolan i sex år är det jättemånga som faller ur när de kommer till den stora högstadieskolan, säger Malin Olsen.

Viktigt etablera relation

Hon understryker också att det ofta är lättare att etablera en relation mellan eleven och en vuxen på lågstadiet, eftersom man har få lärare. Där finns en organisatorisk styrka kring barnet medan det på högstadiet inte finns vuxna med samma överblick och nära relation till eleven, någon som kan stötta på en daglig, tät basis.
– De gånger då det gått riktigt bra på lågstadiet är när mentorn kunnat vara riktigt nära barnet, bosktavligt tagit barnet under sin vinge, säger Malin Olsen.

Om övergångar mellan stadier och skolor är en riskfaktor för frånvaro, så är en annan om skolan inte kontrollerar närvaron systematiskt.
– Då har man ju inte koll på hur mycket frånvaro barnet har. Det kan se ut som 10 procents frånvaro, men det är egentligen 40 eftersom till exempel idrottsläraren, bildläraren och matteläraren inte tar närvaron systematisk. Det är ett absolut första måste och det har man sett i forskningen också. Om det inte finns någon som ringer hem och undrar varför eleven inte är där riskerar frånvaron att bli befäst, säger Malin Olsen.

Viktigt med förebyggande arbete

Psykologerna kopplas ofta in i en insats när frånvaron är ett faktum, men de lyfter också vikten av det förebyggande arbetet på skolorna.
– Det som är lite lurigt med frånvaro är att vi måste ha bra insatser på alla nivåer. Främjande och förebyggande som handlar om stämningen på skolan och att alla får anpassningar, men också bra insatser när någon varit borta ett tag. Från att mentorn hör av sig till en elev till större elvhäsloinsatser, säger Nina Malmberg.

– Hur vill nu utveckla ert arbete framåt?

– Vi jobbar mycket med positivt beteendestöd, att jobba med förändring av beteenden. Och sedan samarbetar vi mycket med andra kommuner som har blivit intresserade av vårt arbete, säger Malin Olsen.
– Jag har ganska mycket organisatoriskt fokus där vi försöker jobba med alla nivåer på en skola. Det närvarofrämjande arbetet, säger Nina Malmberg.