Alla delar är viktiga för att få en fungerande helhet

Eva Henriksson Garatea och Emma Wiking

Systematiskt kvalitetsarbete låter kanske som något väldigt torrt, tråkigt och för många helt onödigt. En del röster som hörs i skolan handlar om vad vi ska ha systematiskt kvalitetsarbete till och om det verkligen är nödvändigt. Räcker det inte om varje lärare gör sitt jobb?

Jo, det är klart att varje lärares ansträngning för att få sin undervisning att fungera och att få eleverna att klara mål och kunskapskrav är det centrala i skolans arbete, men det måste finnas en systematik och en överblick i vad som behöver utvecklas, av vem och vilka, samt hur och när detta ska ske.

Arbetslagens roll i det systematiska kvalitetsarbetet kan aldrig underskattas. I ett arbetslag samlas undervisande lärare och dessa lärare har kunskap och kontroll över hur eleverna i de olika klasserna presterar. För att arbetet inte ska ske på bara en nivå och isolerat från övrig verksamhet, måste vi samordna våra ansträngningar.  Vi måste säkerställa vad i vår undervisning och elevernas studiesituation som fungerar och inte fungerar. Då räcker det inte med att lärare sitter ensamma på sina kammare och funderar. Då är det inte särskilt fruktbart att varje lärare försöker uppfinna hjulet på nytt och då är det inte heller säkert att vi verkligen får fram orsakerna till de problem som kan finnas i undervisningen.

Det man behöver är att träffas i arbetslag och ha tydliga dagordningar där en stående punkt är hur man arbetar med de problem man har identifierat. I detta arbete kan man använda olika verktyg. På S:t Petri skola använder vi Skolverkets kvalitetsverktyg BRUK. Tidigare har vi använt kvalitetsverktyget Qualis. Det är egentligen inte avgörande vilket verktyg man använder; det viktiga är att man har någon modell för hur man ska identifiera problem och hur man ska försöka lösa dessa. Det man bör tänka på är att hålla i och inte byta verktyg hela tiden för att få till en systematik i kvalitetsarbetet. Det gäller att få alla i ett arbetslag att verkligen förstå varför detta arbete är viktigt, hur de är en del av skolans utveckling och hur deras egen undervisning måste kopplas till elevernas resultat och studiesituation. Om inte detta sker tror vi att utvecklingsarbetet blir ogenomtänkt, sporadiskt och isolerat.

I vårt arbete har vi detta läsår lagt till referensgrupper med elever som ska träffa arbetslagen vid två tillfällen per termin. Dessa tillfällen blir då mötesplatser där undervisande lärare kan ställa frågor till eleverna kring deras studiesituation, och gräva djupare i intervjuresultat och enkätsvar som de fått sammanställda från oss. Här får varje arbetslag arbeta med de resultat som handlar om deras undervisning och deras elever. På detta sätt får lärare och elever arbeta med det behov som har identifierats tidigare. Kan utvecklingsarbete bli mer verklighetsanpassat och behovsstyrt? Det tror i alla fall inte vi som arbetar med detta.

Systematiskt kvalitetsarbete får aldrig bara bli en pappersprodukt, något som görs för att det finns ett krav uppifrån – då blir det totalt meningslöst. Systematiskt kvalitetsarbete måste ägas på varje enhet och vara basen för allt utvecklingsarbete. Alla måste se sin roll och sitt ansvar i detta men också förstå hur viktiga alla delar är för att få en fungerande helhet.