Alla Malmös språk på skolbiblioteken

Utmaningen i att snabbt förvärva och tillgängliggöra mångspråkslitteratur, brottas många svenska skolor med. I Gävle har tre kommunala gymnasieskolor tillsammans byggt upp en gemensam mångspråkspool. På detta sätt hoppas de att alla elever i behov av modersmålslitteratur lätt ska hitta böcker på sitt språk.
Malmö är en mångkulturell stad som står inför samma utmaning som Gävle. Kan vi inspireras av dem?

På bokmässan i Göteborg berättar skolbibliotekarierna Sara Gagge, Brita Sjögren och Diana Hedin om Gävleprojektet.

Avsikten är att alla de flerspråkiga böckerna ska kunna användas av eleverna på de tre skolorna. Eleverna förfogar över ett stort antal språk och har ett varierat utbud att välja mellan.

Projektet startade i augusti 2015 med en inventering av vilka språk eleverna i år 1 på Språkintroduktionprogrammet talade. Resultatet blev hela 49 språk. Det bestämdes därefter vilka språk som skulle köpas in. Målet är att alla ska kunna hitta något att läsa på sitt eget modersmål, men de stora språken prioriterades. Framförallt är det skönlitteratur som införskaffas.

Samverkan kring inköpen

Alla tre skolorna har satsat pengar i projektet. Bibliotekarierna samverkar kring inköpen, men var och en handlar till sin skola. Litteraturen katalogiseras på det egna biblioteket, men titlarna ger träffar i samtliga skolors bibliotekskataloger. Beståndet blir på så sätt flytande. Böcker på olika språk finns där de för tillfället bäst behövs.

Gävle kommun är inte bundna av något inköpsavtal för litteratur på modersmål. Ändå är det ofta knepigt att finna det man söker. Det är ett allmänt känt fenomen att många utomnordiska språk kan vara svåra att få tag på. Bibliotekarierna anlitar flera såväl större som mindre nätbokhandlar. Endast ett fåtal av dessa tillhandahåller information om böckerna. Det blir då en nästan omöjlig uppgift att välja boktitlar på främmande språk. Särskilt med tanke på att eleverna befinner sig på väldigt olika nivåer kunskapsmässigt. En möjlighet är att be elever och lärare tipsa om och önska böcker som de känner till.

De flesta företagen erbjuder inte heller utrustning i form av plastning, ryggmärkning eller streckkodsetikett, vilket innebär att bibliotekspersonalen måste lägga tid på att göra detta. Det är med andra ord ett tidsödande arbete att införliva och underhålla en flerspråkig samling.

Många språk i Malmö

Ett rikt språk är en grundförutsättning för barnets utveckling. En god kommunikationsförmåga ger barnet de bästa möjligheter att bli delaktig i samhället.

Läroplanen ser tvåspråkighet som en tillgång och ger stöd för tvåspråkiga elevers rätt undervisning. Skönlitteratur är en väg att nå målen:

”Undervisningen ska stimulera elevernas intresse för att läsa och skriva på modersmålet. I undervisningen ska eleverna möta och få kunskaper om skönlitteratur, annat estetiskt berättande och olika former av sakprosa på modersmålet. Därigenom ska eleverna ges möjlighet att utveckla sitt språk, sin identitet och förståelse för omvärlden” (ur Lgr11 kap 3.7).

Malmö är en mångkulturell stad, där mer än 100 språk finns representerade. Litteratur på 60 av dessa språk finns registrerade i skolornas bibliotekskatalog SELMA. I runda tal är över 7.000 olika titlar eller 24.000 exemplar registrerade i SELMA. Böckerna köps in och används av enskilda skolor vilket inte är så kostnadseffektivt.

Antalet elever med olika modersmål är dock inte statiskt, utan befinner sig i ständig förändring. Elever flyttar mellan skolorna och språket som dominerar på en skola är inte samma ett eller två år senare. Skolbibliotek köper modersmålsböcker som håller för bara något år och därefter står de oanvända i hyllorna. För att inköpt material ska kunna användas mer effektivt, krävs flexibla mediesamlingar som nyttjas av flera.

Hur ska vi göra i Malmö?

Hur ska Malmö stad ge alla elever en likvärdig tillgång till skönlitteratur på sitt modersmål? Varje skola ansvarar själv för anskaffning av material, därmed även litteratur till skolbiblioteket. I den organisation som Malmö stad har idag finns inga centralt placerade resurser för skolbiblioteksmedier. Det varierar stort vilka språk som för tillfället är efterfrågade och hur språkgrupper geografiskt fördelar sig över kommunen. Decentraliseringen ger ingen överblick över det aktuella läget, vilket hade behövts för att snabbt kunna förse elever med relevant litteratur.

På förskoleförvaltningen pågår sedan 2014 en kartläggning av barnens modersmål och utbredning i kommunen. En sådan kartläggning i kombination med en god och snabb tillgång till aktuell flerspråkig litteratur, skulle vara ett lyft för Malmös flerspråkiga elever på grundskole- och gymnasienivå.

En kartläggning av modersmål på olika skolor skulle vara steg ett för att identifiera vilka behov som finns på varje enskild skola. Steg två skulle vara en kartläggning över all modersmålslitteratur som finns på skolbiblioteken. Och tillsammans skulle de vara en utmärkt grund till en genomtänkt och välplanerad anskaffning av modersmålslitteratur.

När kartläggningen gjorts, behöver man titta på hur man mest effektivt kan inskaffa modersmålslitteratur. Som det ser ut idag  är det många skolbibliotekarier som gör samma sak för att beställa ett likartat material. Det kräver mycket tid att hitta rätt litteratur och det är inte alltid så lätt att veta vart man skall leta. En inköpsgrupp bestående av modersmålslärare skulle kunna ansvara för att rätt material köps in och med hjälp av Pi Malmö registreras i SELMA. En inarbetad inköpsrutin med kända inköpskanaler skulle bespara mycket av den tid som skolbibliotekarier på enskilda skolor idag lägger på att köpa likartat material.

Med en central placering skulle man kunna ha överblick över vad som finns och vad som måste kompletteras utifrån den efterfrågan som finns. Materialet skulle nyttjas hela tiden där det verkligen behövs. Nackdelen med denna lösning skulle vara att den kräver en fysisk lokal för central placering, centrala medel för inköp och personal utanför enskilda skolor som tar hand om modersmålslitteraturen.

Depositioner och flytande samlingar

En enklare lösning skulle bygga på ett samarbete mellan skolorna. Den förutsätter att alla satsar lika och att material på modersmål betraktas som gemensamt, oavsett på vilken skola det är placerat. Materialet skulle då lånas fritt mellan skolorna utifrån de behov som finns just då. Till hjälp för att administrera lånen, skulle man kunna använda en av de speciella funktioner i bibliotekssystemet SELMA som tillåter depositioner eller flytande samlingar som enligt ett schema “vandrar” mellan skolorna. Det skulle fortfarande behövas en central “inköpsgrupp” bestående av modersmålslärare, men lokalen och medlen skulle vara enskilda skolors.

Det är bara ett exempel på hur modersmålslitteraturen kunde skaffas och nyttjas mer effektiv. Ingen av dessa lösningar är optimal men båda skulle definitivt underlätta anskaffningen, bespara tid i hanteringen, kostnadseffektivisera inköpen och användningen och ge överblicken över vad som finns och hur det används. Oavsett vad man föredrar så är huvudtanken att medel för modersmålsböcker kommer från samma skattepengar och bör betraktas som en gemensam mediesamling och inte en enskild skolas.

Text: Aleksandra Erlandsson och Maria Lindroth

Foto: Aleksandra Erlandsson, Bild: Colourbox