Att planera en historiekurs – ingen lätt uppgift!

Samtidigt måste man som lärare fråga sig vad meningen med vår undervisning är och om bildningsaspekten är den viktigaste. Om vi läser i våra styrdokument så är bildningsaspekten bara en del av ämnets syfte. Det som genomsyrar hela historieämnets syfte och som bör ligga som ett raster över kurserna är historiemedvetande.

Historiemedvetande är ett svårfångat och abstrakt begrepp som lite förenklat kan sägas innebära att eleverna ska förstå kopplingen mellan individens tolkning av det förflutna kopplat till en förståelse av nutid, med blickar mot en framtid. Det handlar alltså om sambandet mellan då, nu och framtid, samt hur händelser tolkas i dessa tidsdimensioner. Tolkningen blir här ett nyckelbegrepp som kan varieras i tid och rum, beroende av vilken historiekultur som råder. Historiemedvetandet aktiveras och kan också ses i historiekulturen, och det är också här i historiekulturen som vi värderar och bestämmer vilken historia som är värd att lyftas fram och vilken historia som inte alls ska få något utrymme.

Genom historiebruk aktiveras vårt historiemedvetande som i sin tur är beroende av den historiekultur som råder vid historiebruket. Det är alltså detta vi måste förhålla oss till när vi planerar våra upplägg. Naturligtvis måste eleverna ha referenskunskap annars blir inte heller något historiemedvetande aktiverat, men om vi åtminstone ska försöka nå det syfte som styrdokumentet trycker på så måste ämnet bli ett färdighetsämne. Vi måste öva våra elever i att ställa relevanta frågor kring det material vi presenterar i undervisningen. Elevernas förståelse kring vad historia är måste utmanas. Om syftet är att utveckla elevernas historiska tänkande då är inte fakta om dåtiden det helt avgörande, även om eleverna naturligtvis måste ha en del referenskunskap.

När vi lärare diskuterar vad eleverna har svårt för handlar det ofta om att eleverna inte ser samband, inte kan tänka kritiskt eller har svårt för att analysera. Här måste vi dock backa lite och fundera över vad vi menar med detta. Vad innebär det konkret att eleverna har svårt för att t.ex. analysera? Vad innebär det att de inte ser samband eller tänker kritiskt och hur övar vi i så fall upp dessa förmågor? Det är lätt att som utbildad lärare glömma bort vad som är svårt i en undervisningssituation och det är kanske så att vi inte tillräckligt tydligt visar eleverna hur de ska arbeta med ämnet. Vad jag menar här är att när vi hela tiden fokuserar på kronologi och fakta så blir det också detta som eleverna uppfattar som viktigast. När vi sedan går igenom ämnets syfte och kunskapskrav så skaver det kraftigt.

Vi måste sätta oss ner och verkligen fundera över vad meningen med vår undervisning är och vad vi vill att eleverna ska behärska när de är klara med kurserna. Om vår undervisning är fokuserad kring kronologi och fakta så kommer också eleverna att lära sig detta i bästa fall. När de sedan ska klara av analysfrågor så hamnar de i problem. Hur många gånger har vi som lärare inte haft elever som klagar och säger- men jag pluggade ju jättemycket och kunde en massa av det som står i boken men varför går det då inte bra?

Hur ska vi då tänka när vi planerar och lägger upp kurserna i historia? Jag föreslår att vi utgår från vad eleverna behöver för att kunna tänka historia; kunna förstå att historia alltid är en tolkning som görs i en dåtid, i en samtid men också i en nutid. Denna tolkning är alltså tidsberoende och tidsbunden och därför blir elevernas kunskaper inte mer än ett utanpåverk om vi mest fokuserar på kronologi och referenskunskap.

Mitt förslag är att först fundera över vilka stora frågor, konflikter och problem vi har i nutiden och att vi sedan går vidare och tänker på var rötterna till dessa problem, konflikter och stora frågor finns. Därefter måste vi se hur vi kan koppla samband, förklaringar och perspektiv till detta när vi gör vårt urval av stoff. För att detta ska fungera bör vi under den första delen av våra kurser arbeta med kronologi och epoker men, här handlar det om korta översikter där vi visar på det tidstypiska och på övergångar samt fokuserar på förändring och kontinuitet. Eleverna behöver alltså ett kronologiskt skelett att utgå ifrån. Jag brukar låta eleverna sätta ihop dessa kronologiska översikter och när vi sedan arbetar med olika teman får eleverna ta fram sina tidsaxlar för att sätta in händelser och skeenden i ett tidsperspektiv.

Jag föreslår att vi tänker om och tänker nytt när vi ska planera vilka teman och vilket stoff vi ska undervisa om på våra lektioner. Vi ska inte börja om och ta i stort sett samma kurs som eleverna ska ha läst och ha arbetat med på tidigare stadier. Däremot måste vi fundera mycket, diskutera med ämneskollegor och verkligen läsa vad som är syftet med de kurser som vi ska undervisa i. Därefter behöver vi själva fundera över vad historia innebär och vad vi vill att eleverna ska ha med sig inför fortsatta studier. Är historieämnet främst ett bildningsämne där det gäller att ta med så mycket fakta, stoff och kronologier som möjligt eller är det ett färdighetsämne där det handlar om att få eleverna att tänka historia, förstå att den värld vi lever i nu är en produkt av en dåtid och att vår sätt att hantera historia kommer att påverka vårt framtid. När vi själv har besvarat den frågan först då är vi mogna för att börja planera våra historiekurser.