Den tysta läroplanen – AI i undervisningen

En konkret klassrumssituation

I en grundskoleklass arbetar eleverna med en argumenterande textuppgift i svenska. De ska diskutera bra eller dåligt med ökad användning av övervakningsteknik i samhället. Uppgiften är medvetet öppen, tänkt att uppmuntra olika perspektiv och fördjupning.

Flera elever använder AI som stöd. Inte för att fuska, utan för att komma igång, strukturera sina tankar eller få hjälp med språket.

När läraren senare läser texterna framträder ett tydligt mönster. Resonemangen är alltför korrekta, mer än välformulerade och balanserade – men också slående lika. Samma disposition återkommer. Samma exempel används. För- och nackdelar vägs mot varandra i nästan identisk ordning. Slutsatserna är försiktiga, rimliga och utan större friktion.

Det som saknas är inte kunskap.

Det som saknas är risk.

I ett efterföljande samtal berättar flera elever att de har justerat sina formuleringar efter AI:s förslag. Inte för att de saknade egna tankar, utan för att AI:s versioner ”lät mer rätt”.

Ingen har sagt åt dem hur de ska tänka. Ändå har deras tänkande formats.

Vad menas med en tyst läroplan?

Begreppet tyst läroplan används för att beskriva de normer, värderingar och förväntningar som förmedlas i skolan utan att uttryckligen stå i styrdokumenten. När AI blir en del av undervisningen uppstår en ny variant: en så kallad algoritmisk tyst läroplan.

Den tar form när:

• Vissa typer av svar alltid premieras.
• Komplexitet systematiskt förenklas.
• Tvetydighet, osäkerhet och intellektuell friktion slipas bort.
• Det som återstår framstår som det rimliga, det neutrala – ibland till och med det objektivt korrekta.

Möjligheterna – därför använder vi AI

Det är viktigt att vara tydlig: AI erbjuder verkliga pedagogiska möjligheter, och det får vi inte gå under bordet med.

För många elever kan AI:

• Ge språkligt stöd, där lärarens tid inte räcker.
• Erbjuda struktur för elever som har svårt att komma igång.
• Sänka trösklar till innehåll som tidigare varit otillgängligt.

För lärare kan AI:

• Frigöra tid från administrativa uppgifter.
• Ge inspiration till variation och differentiering.
• Fungera som ett bollplank i planeringsarbetet

Problemet är alltså inte användningen i sig – utan HUR AI:s logik riskerar att bli en norm.

När sannolikhet ersätter pedagogik

AI-system bygger på sannolikhet. De genererar det mest troliga svaret, den mest gångbara formuleringen, den vanligaste strukturen.

I undervisningen kan detta leda till:

• En smalare språklig variation.
• En underförstådd mall för vad som räknas som ett ”bra svar”.
• En ökad anpassning av elevers tänkande till AI-genererade svar.

Det som sticker ut, utmanar eller skaver riskerar att hamna utanför.

Likvärdighetens paradox

AI lyfts ofta fram som ett verktyg för ökad likvärdighet. Alla får tillgång till samma stöd, samma struktur, samma språkliga hjälp.

Men likvärdighet är inte likformighet.

När undervisningen sållas genom samma tekniska logik finns en risk att:

• Innehållet blir mer enhetligt.
• Vardagsaktuella kontexter och elevnära perspektiv försvagas.
• Lärarens professionella omdöme gradvis ersätts av tekniska rekommendationer.

Det som uppfattas som neutralt är alltid ett urval.

Lärarens roll – från användare till granskare

Den avgörande frågan är därför inte om vi ska använda AI, utan hur vi förhåller oss till dess inflytande.

Lärarens roll behöver förskjutas från:

HUR kan AI hjälpa mig?-tänk

till:

VAD riskerar AI att ta ifrån undervisningen om jag inte är vaksam?

Det handlar om att:

• synliggöra AI:s begränsningar för eleverna
• diskutera varför svar ser ut som de gör
• använda AI som motpol och samtalsunderlag – inte som facit

Att göra den tysta läroplanen hörbar

Kanske är den viktigaste pedagogiska handlingen just nu att prata om AI:s inflytande som innehåll, inte bara som verktyg.

När vi gör den tysta läroplanen hörbar kan vi:

• stärka elevernas kritiska tänkande
• säkerställa att det är pedagogiska värden, och inte sannolikhetsmodeller, som styr
• återta kontrollen över undervisningens riktning

Att ta med sig

AI kommer inte att försvinna ur skolan. Frågan är inte längre om, utan på vilka villkor den ska användas.

Om vi låter AI:s urval bli norm riskerar vi att förlora något av det mest värdefulla i utbildning: det oförutsägbara, det komplexa och det mänskliga.

Att undervisa i en tid av AI kräver därför inte mindre professionellt omdöme – utan mer.

Och kanske börjar det med att vi lärare vågar ställa frågan:

Vad är det våra elever lär sig – utan att någon uttryckligen har sagt det?