Det här med inskolning…

Nu är hon ingen bebis längre helt enkelt. Det har hon inte varit på ett tag i och för sig då hon fyller 2 år om två veckor. Jag och min sambo har haft turen och valt att vara hemma ett år var. Men nu är det slut på det. Sambon börjar igen om två veckor och nu kommer vi in i trallen igen. Lämning, jobba, hämtning, vab, stängda dagar, leka med kompis och så vidare.

Nu har ju vår lilla tjej turen att hon ska börja på samma avdelning som hennes storasyskon. Hennes stora idoler i livet. Tänk vad härligt att de får ett år tillsammans innan tvillingarna börjar förskoleklass. Men det är en helt annan historia.

Häromdagen skrev jag till en gammal kollega, som skulle skola in sitt första barn på förskolan förra veckan, att tänka på vad hon själv hade sagt till en förälder i hennes situation? HA! Det vet jag väl, och hon, vad hon hade sagt. Men det struntar jag i nu, när jag sitter och tänker på det där med att lämna min lilla skatt i någon annans händer. Men, jag vet ju vad jag hade sagt till mig själv. Och jag vet att min lilla skatt är helt förälskad i personalen på förskolan och i alla barnen, och i alla sakerna där för den delen. Jag vet att hon kommer bli ledsen, men också att hon kommer bli glad igen.

När jag skolade in våra stora fick jag höra av en  i personalen någon som jag verkligen tog till mig.

”Det är helt okej att de blir ledsna, det viktigaste är ju att vi får lov att trösta dem”

För mig har det gjort stor skillnad. För jag hade inte tänkt på det på det viset förrän jag skulle lämna bort mina egna barn. Det gjorde något med mig som förskollärare när jag fick prova på att vara på andra sidan. Så är det ju självklart inte för alla, men för mig var det så.

Idag finns det många olika sätt att genomföra en inskolning på, den gamla ”klassiska” två-veckors inskolningen, föräldraaktiv inskolning och så vidare. Jag undrar i mitt stilla sinne om man verkligen kan generalisera och säga att vi på vår förskola gör såhär! För att för mig handlar det om trygghet. Och vi vet alla att våra barn, och deras föräldrar, blir trygga av olika saker, och behöver olika saker. Och hur kan vi redan innan vi lär känna barnen, och deras familj, vet vad de behöver för typ av inskolning.

När föräldraaktiv inskolning verkligen kom på tapeten för fem år sedan ungefär saknades det forskning kring hur inskolningen verkligen fungerar på förskolan. Vi kan alltid dra paralleller till anknytningsforskning och dra lärdom av det. Jag försökte lite snabbt googla fram något om inskolning på förskolan och 95 % av träffarna visar på artiklar från olika föräldrasidor för hur man ska lyckas med en bra inskolning. Sen när är det journalisterna som vet bäst i dessa frågor?

Sticker ut hakan lite och hänger på Linda Linder i hennes uttalande om att det är väl vi i förskolan värld som bäst kan svara på hur en lyckad inskolning är. Och precis som Linda skriver, så kan en lyckad inskolning skilja sig från en annan lyckad inskolning, och vi som arbetar i förskolan kommer att beskriva den olika.

Nu är det dags att bege sig ut mot avdelningarna och barnen. Men, anknytning känns som ett ämne som alltid behöver uppdateras och det kan vara så att jag letar reda på forskning kring ämnet senare idag. Tips mottages tacksamt!