Djupadalsskolan: Inte utan min rektor

-Nej, det finns inga pengar.

-Nej det kan vi inte.

-Nej, men du förstår jag måste prioritera.

Vi kommer in i rummet och möts av leende Kerstin Johansson:

-Oh! Vad bra att ni kommer! Det är massor att göra och jag behöver HJÄLP!

Min oro växer igen, bara de inte förväntar sig en städpatrull som ska nu fixa till, tänker jag. Bibliotekslokalen ser inget vidare ut. Mitt kritiska öga ser att det är trångt på hyllorna, en del gammalt och slitet, lite konstig uppdelning av böcker, småtråkiga väggar, nerdragna gardiner för att stänga ute solen. Rummet känns inte alls välkomnande. Men jag hinner inte riktigt analysera det vidare eftersom en av skolledarna, Christina Simfelt kommer in i rummet. Vi sätter oss ner med en kopp kaffe och en bit kaka som Kerstin bakat. Vi får höra att något måste göras på skolbiblioteket.

Rummet, man pratar hela tiden och rummet, och det förstår jag. Det är där vi måste börja. Men vi glider även på bemanning. Det finns inga pengar för att anställa någon, men Kerstin får ett antal timmar att bemanna skolbibliotekt tillsvidare. Det finns tankar och visioner hur man vill ha sitt skolbibliotek på sikt. Jag spetsar mina öron. Ja, nu börjar vi prata en medveten satsning på skolbiblioteket! Det går inte att förändra allt från dag till dag.Men det finns goda tankar och idéer. Tillsammans gör vi upp en kortsiktigt och en långsiktig plan. Först och främst gör vi om rummet utifrån vad de de ekonomiska ramarna tillåter. Vad som måste köpas in och vad man kan lösa på ett annat sätt. Och allt kommer i rullningen.

Under sommaren går vi igenom hela bokbeståndet. Vi tar bort det som är slitet, det som finns i för många exemplar eller det som helt enkelt inte är anpassat till elevernas ålder. Samtidigt kontrollerar vi att allt finns inlagt i SELMA. Vi gör en inventering  av vad som verkligen finns på bibliotekets hyllor. Det visar sig att en hel del saknas i systemet. Det gör att arbetet tar betydligt längre tid, så vi jobbar på under somamren när knappt någon är kvar. Kerstin kommer då och då på sin lediga tid och till hjälp har vi även två fantastiska och hjälpsamma personer: Karl Schmidt (IT-ansvarig) och Gert Sandberg (fritidspersonal). De hjälper till med allt vi frågar efter: teknisk hjälp, praktiska saker i rummet, beställningar mm.

Och just då känner vi oss som en del av skolan. Vi känner oss inte som några främlingar, som kommer utifrån och ifrågasätter eller kräver något. Jag funderar mycket på varför. Det är inte första gången vi är ute på en skola och jag känner vilken skillnad det kan bli. På Djupadalsskolan är det tydligt att alla vill samma sak, att man hjälps åt. Det är för barnen man finns här: Det är för elevernas skull man förändrar och förbättrar.

Vi jobbar på under några veckor. Vi är flera som turas om att vara på plats. Marie Jönsson, vår duktiga assistent tar hand om allt det praktiska. Maria Lindroth och jag är med för att organisera det hela och ta hand om beståndsöversynen. Under tiden har vi kontinuerliga möten med skolledarna, både Christina Simfelt och Anna Andersson. Och det känns så härligt när någon av dem spontant kommer in och bara frågar hur är det, hur gå det?

När sommaren är över är våra praktiska insatser slutförda. Nu är det dags för barnen att utforma sitt skolbibliotek. Kerstin bildar ett biblioteksråd bestående av en elev från varje klass från årskurs 1-5. Totalt ingår 19 elever i rådet. De träffas och pratar om vad de vill göra och hur vill de ha sitt bibliotek. De är glada och ivriga att hjälpa till. De känner sig utvalda och ansvariga. En gång i månaden träffas de och jobbar med hur de kan få rummet att förändras. Med små medel blir biblioteket alltmer trivsamt och inbjudande. Barnens delaktighet i processen är så oerhört viktig, men tyvärr alltför ofta underskattad. Eleverna vill mer, de vill hjälpa till.

Kerstin och jag träffas och pratar vidare om vilken roll rådet kan ha. Det finns så mycket vilja och engagemang som måste tillvaratas. Det ska märkas att de gör ett bra arbete. I slutet på höstterminen åker jag ut och håller en mini-introduktion om hur det fungerar på ett bibliotek. Hur man hittar böckerna på hyllorna och vilka olika medier man kan hitta här.

Tanken är att Biblioteksugglor (nu döper vi om biblioteksrådet) ska hjälpa Kerstin att hålla ordning på bibliotek. Och de är jätteduktiga. De är nyfikna, koncentrerade, undrande och fulla av allvar över att de ska hjälpa till. På dörren hänger vi en fin affisch med Bokugglornas namn och klass, som kollegan Sara Arildsson har utformat. Barnen får var sin ugglenamnskylt, ett bokmärke och en bok. Nu blev biblioteksrådet Biblioteksugglor och här börjar deras arbete. Läs gärna Djupadalsskolan: Biblioteksugglor får ordet

Någon har sagt: ”Inte utan min rektor” och i det här sammanhanget förstår jag verkligen ordens innebörd. Allt som har hänt under sommaren/hösten 2014 och som fortfarande pågår skulle aldrig ha hänt om man inte har haft så engagerade och visionerande skolledare. De har inga extra pengar, de har ingen extra personal. Men de vet vilket värde ett bemannat och fungerande skolbibliotek har! De har viljan, visionen och tron på, att med de små steg såsmånigom kan stoltsera med ett fulltidsbemannat skolbibliotek. De är väl medvetna om hur biblioteket bidrar till barnens ökade måluppfyllelse och skolornas jämlikhet.

När vi är ute på skolorna så handlar det ofta om rummet, om skalet. Sällan handlar det om innehållet och den pedagogiska verksamheten som bedrivs på skolbiblioteket och utanför. Men med en skolbibliotekarie blir skolbiblioteket en viktig pedagogisk resurs. Rummet och medierna är viktiga, men utan en kompetent personal blir rummet inte ett skolbibliotek. Skolbibliotekspersonalen är inte de som sitter och ”blippar” böcker, utan de är med i undervisningen. Men hur gör man, hur kan man bedriva både en pedagogisk verksamhet och samtidigt agera en utlåningsautomat och ordningsvakt när tjänsten är endast … 3,5 timme i veckan!? Under hösten träffas vi igen några gånger och pratar vidare. Att öka bemanningen är inte möjligt. Den resursen finns inte.

Hur ska man då frigöra tiden för Kerstin så att hon ska kunna jobba pedagogisk? Frågan om själva utlåningen av böcker löser vi med datoriserat utlån. Barnen får visserligen inte låna ut själva. Men alla pedagoger får en inloggning till biblioteksdatasystemet Sierra, och kan på så sätt låna ut till klasserna även när Kerstin inte är där.

Travar med återlämnade böcker hjälper Bokugglorna med. Tack vare detta kan Kerstin använda sina få timmar till biblioteksverksamhet på ett mycket bättre sätt. Vardagen fungerar och en process har påbörjats. Skolbiblioteket på Djupadalsskolan är långtifrån “Ett bibliotek i världsklass”, men det är målet att sikta mot. Om det tar ett år eller tre är det ingen som vet. Men ett är säkert: på Djupadalsskolan finns det vilja, medvetenhet, hjälpsamhet och strävan mot ett tydligt mål. Och tack vare det är jag övertygad om att de kommer att nå till sin vision där skolbiblioteket spelar en viktig roll för elevernas lärande!

Text: Aleksandra Erlandsson
Översta bilden: colourbox.com