En postdigital skola

Den 25 aprill anordnade forskare vid Götebors universitet #PopUpDig24. Konferensen är återkommande och öppen för alla som arbetar med, eller har intresse av digitalisering i förskola och skola. Tanken är att PopUpDig ska fungera som en mötesplats för forskare och praktiker. Inför årets arrangemang hade arrangörerna funderat lite extra över vad som bör vara på agendan ett år som detta, då upplevelsen är att pendeln har svängt och debatten blivit mer och mer polariserad kring skolutveckling. Utan en ambition att vara heltäckande, kommer här några nedslag från dagen.

Analogt och digitalt är sammanflätat

Professor Catarina Player-Koro inledde med att diskutera lärares arbete i en postdigital skola. Hon menar på att vi befinner oss i en tid efter digitaliseringens införande, där skolan verkar i analoga och digitala miljöer. Det innebär att lärare och elever använder både traditionella metoder och modern teknik för det administrativa arbetet och själva undervisningen. Det analoga och digitala sammanflätas och är många gånger inte lämpligt eller ens möjligt att skilja åt. Lärarnas arbete fungerar inte längre på det sättet enligt Player-Koros forskning. Vi är i en tid efter digitaliseringen av skolan, där digitala lösningar gör sig påminda när de inte fungerar eller när de stör.

Utmaningar

Det finns utmaningar i en postdigital skola, inte minst när det gäller hur tekniken kan och ska stötta. Ett exempel som Player-Koro nämnde är att i ett par av våra nordiska grannländer har man valt att utveckla system på nationell nivå för att stötta skolverksamheterna. Gemensamma system skulle kunna innebära en ökad likvärdighet och mindre huvudbry för varje huvudman. I stället diskuterar politiker och till viss del forskare, åtgärder som handlar om att begränsa pedagogiska beslut som tillhör lärarprofessionen och fortsätter lämna infrastrukturen och stödsystemen helt till respektive huvudman.

Förslag på förändringar i läroplan

Vid den avslutande paneldiskussionen knöts inledningen på dagen samman med de tre valbara seminarierna som genomförts under eftermiddagen:

• Skärmfri förskola: Varför då?
• AI i skolan – revolution eller evolution?
• Digital teknik i lärarjobbet – balans mellan krav och stöd?

En av sakerna som diskuterades var förslaget på ny läroplan för förskolan, där digital kompetens är borttaget och på det hela taget även användning av digitala verktyg. Den som ser att digital kompetens är en del av demokratiuppdraget kommer fortsätta jobba med det, medan andra inte kommer att göra det. Det kan leda till en ökad ojämlikhet.

Om vi antar att vi bedriver en postdigital förskola så kan det vara rimligt att förskollärare gör professionella bedömningar och bestämmer vilka verktyg och arbetssätt de använder och att det därmed inte behöver specificeras i läroplanen vilka verktyg som ska användas. Det kräver dock att vi är överens om att vi befinner oss i en tid efter digitaliseringens införande.

Evolution i stället för revolution

I inledningstalet beskrev Player-Koro cykeln som ofta uppkommer i skolan när nya möjligheter introduceras. I början är det en Hype, för att sedan övergå till ett Hopp för att därefter klinga av innan nästa Hype kommer.

I det avslutande panelsamtalet så menade Martin Tallvid att vi borde se teknikens möjligheter i undervisningen som en evolution i stället för en revolution. Nu när möjligheterna med AI börjar skönjas så skyndas evolutionen på.

Medskick och funderingar från dagen

• Vi ska fostra demokratiska medborgare i ett Postdigitalt samhälle! Vad innebär det för undervisning och lärande av barn och unga?
• Debatten har gått från att digitaliseringen är bra och löser allting, till att det nu är orsaken till alla problem.  Verkligheten är med nyanserad än så. Lämna den dikotomiserade debatten! Är det ens relevant att ens prata om analogt och digitalt?