Ett år på jobbet

Nu har det gått drygt ett år sedan jag började min tjänst som förste förskollärare här i Malmö. Det var en brokig väg hit och det har varit en brokig väg under året.

Jag kan inte säga att jag är samma förskollärare nu som jag var då, och det vore väl inte önskvärt heller. I den typen av tjänst som jag har idag skulle jag vilja säga att det är en förutsättning att man alltid vill förändras och utvecklas. Att man vågar prova och vågar misslyckas – det är värt det för de gångerna man misslyckas.

Det allra svåraste är att vara ledare. Att få vuxna människor att följa med på tåget, och att göra det på ett bra sätt. Jag försöker hela tiden att stoppa nya saker i min ledarskapsryggsäck, och där har jag verkligen mycket plats kvar. Det är helt okej tänker jag. För om jag varje dag fyller min ryggsäck med erfarenhete och input från litteratur och annat så kommer jag utvecklas.

Aktuellt just nu är annars vår delrapport som vi arbetar med. Vi har under året haft många bra diskussioner i vår ledningsgrupp och ute på våra förskolor om hur vi ska få våra planer och rapporter att bli ett levande dokument som syns i vardagen på förskolorna. Vi har kommit en bra bit på vägen. Vi arbetar systematiskt med våra utvecklingsmål i våra dokumentationer, vi tar upp dem på reflektioner veckovis, vi arbetar på våra verksamhetsutvecklingsdagar med dem och vi följer upp med avstämningar för hela förskolan. Nu ska vi sätta ord på det vi gjort och se vinsterna för barnen.

När man som pedagog ser att det vi gör på förskolan faktiskt gör något med barnen hoppas jag att man kan se och förstå hur viktig man är. Och hur viktigt det jobbet vi gör varje dag är.

För många kanske vår delrapport känns som ett nödvändigt ont. Men, när vi så tydligt kan utvärdera de mål som vi satt upp för vår förskola (eller våra förskolor) och faktiskt se om vi gjort det vi sa? Hade vi lagom höga ambitioner, var det något som inte blev som vi tänkte, är det något vi har missat, blev något bättre än vi hade hoppats? Vad har vi kvar att arbeta med och hur fortsätter vi på den goda väg vi börjat?

Det blir väldigt tydligt. Och det blir väldigt enkelt egentligen. Nu när jag fått sätta mig in i processen och fått dyka lite djupare i den. Nu längtar jag efter veckan där vi ska sitta med alla pedagoger och krama ut allt gott vi gjort. Analysera oss själva. Utveckla vårt arbete. Sedan ska det sammanställas, revideras om och om igen och tillbaka ut till pedagogerna. Såhär blev det. Detta har vi gjort på vår förskola. Detta ska vi vara stolta över.

Sedan arbetar vi vidare mot våra mål, ända tills i slutet av april. Då utvärderar vi året. Och ser framåt. Men än är vi inte där.

Arbetet med våra planer och rapporter ser förstås olika ut i alla förskoleområden i staden och vi i vårt område är egentligen inne på vårt första hela år tillsammans, 2017-2018. Tillvägagångssättet har vi tillsammans i ledningsgruppen med input från andra ledningsgrupper och pedagogerna på våra förskolor kommit fram till, och det är inte hugget i sten. Det viktigaste för oss har varit att vi har med pedagogerna i arbetet och det tycker jag vi har lyckats bra med. Men det kan såklart alltid bli bättre.

Nu blickar vi först bakåt och sammanställer hösten, sedan är det dags att blicka framåt, mot ljuset och skapa en fantastisk vår för alla barn ute på våra förskolor!