Skolverkets Läslistor
Fakta och myter om flerspråkighet
För att räknas som flerspråkig ska man regelbundet använda och exponeras för mer än ett språk. Flera elever i den svenska skolan är simultant flerspråkiga medan andra är successivt flerspråkiga.
Att vara simultant flerspråkig innebär att man har båda språken från början eller att det ena kommer efter hand upp till det att barnet är tre år gammalt. Om ett barn möter och använder ett nytt språk efter tre års ålder innebär det att barnet är successivt flerspråkigt.
Flera test och screeningar är idag normerade efter enspråkiga elever vilket kan göra vissa testsituationer missvisande om endast ett språk testas. Flerspråkiga elever har en sammansatt språklig förmåga och inte en enspråkig kompetens i sina språk. Skillnaden i språklig kompetens beror på att exponeringen av de olika språken kan vara olika stora, att språken används i olika sammanhang, att man bara läser och skriver på ett av sina språk och att ordförråden i respektive språk påverkas av de sammanhang där språken används.
Flerspråkiga barn behöver samtliga sina språk och man ska därför inte plocka bort ett av dem. Flerspråkighet bör ses som en tillgång!
Om du vill läsa mer om flerspråkighet rekommenderas boken Språkutveckling och språkstörning hos barn, flerspråkighet- utveckling och svårigheter av Eva-Kristina Salameh & Ulrika Nettelbladt.
