Finns det normer i den fria leken?

Finns det normer i den fria leken hos våra barn på förskolan?

Vi fortsatte att prata om Normer, och då i leken hos barnen. Fri Lek? Vad betyder det egentligen? Vi samtalade och kom gemensamt fram till att det är lek under uppsikt av pedagoger, men att vi håller oss lite ”vid sidan om” och lyssnar: vad händer? vad säger dom? Vilka lärprocesser finns det? Dokumenterar för att sedan reflektera med våra kolleger. Och det vi var överrens om det var att barnen lär mest i lek tillsammans med varandra.

Vi kom fram till att visst finns det givna ramar för hur en lek går till. Och i leken kommer normen.

• Mamma, pappa, barn.
• Doktor, sjuksköterska.
• Pirater
• Star Wars

Överför vi normen i barnens lek?

Kan det vara så att vi måste gå till oss själva? Vad dyker det upp i huvudet när vi säger sjuksköterska? Språkets betydelse, hos oss som pedagoger är det oerhört viktigt? Och om då vår egen föreställning är att en sjuksköterska är en kvinna, Hur överför vi den normen till barnen?

Vi kom fram till att vi som pedagoger är förebilder, även för barnen i sin lek och ska försöka ge dom verktyg så att dom vågar bryta invanda normer.
Vi kommer alltid tillbaka på oss själva och vår egen genus process, som alltid är igång.
Jag vill gärna länka till ett klipp med professor Judith Butler som vi hade som utgångspunkt för normtänkandet.

Varför genuskurs?

Vi i vår kurs är alla överrens om att våra samtal tillsammans ligger till grund för en process tillsammans som gett oss alla så otroligt mycket.
Det kollegiala lärandet, att ifrågasätta och att tycka olika, har varit en stor del i vår gemensamma process.
Processen är när vi kan med andra ögon och öron sitta i ett personalrum, samtal och kritiskt granska. Och det kan vi.

Jag vill avsluta med ett citat från Elisabeth Florez: ”När vi glömmer bort att vi ska lära barnen. Det är då vi lär dom.”

Text: Eva Ohlsson
Bild: Annelie Nilsson