Historiens vingslag

Vi är nu framme i slutet av vårt forntidentema. I torsdags gav vi oss iväg till underbara Haväng. Vi ville uppleva historiens vingslag med hela kroppen. Det är på många sätt givande att få komma utanför skolans område. Förutom att befästa våra kunskaper om forntiden får vi möjlighet att träna social samvaro med naturen. Inte helt lätt eller självklart. Men vi blir medvetna om våra utvecklingsområden, både barn och vuxna.

Förberedda till tänderna marscherade vi iväg mot bussen i ett långt samlat led. Det kom ingen buss dock. Vi väntade och väntade.  Ni vet säkert hur det känns att hålla om 47 förväntansfulla treor i 47 minuter – utomhus. Efter ett antal telefonsamtal, rullade bussen äntligen mot Österlen.

På bussen hade vi lektion. I par fick barnen svara på frågor om forntiden.

Mycket uppskattat.

Faktakunskaperna sitter fint.

Några blev illamående. Det hände olycka i buss och utanför buss. Tur det fanns snäll busschaufför och gott om våtservetter.

Ett expertord från odlarstenåldern – åker. Genom fönsterrrutan fick vi se en i verkligheten.

Efter frågan ”När är vi framme?” cirka 38 gånger, kunde vi äntligen svara: ”Nu!”

All eventuell stress från morgondagen var som bortblåst när detta landskap öppnade sig för våra ögon.

Gudomligt – magiskt.

Hav + äng = Haväng

Havängsdösen var ett av våra besöksmål.

På behörigt avstånd placerade vi oss i en stor rund ring. Fikadags. En ville gå på toa. Det fick bli buskarna. Ytterligare en ville gå på toa och en till och en till….flocken var splittrad. Som när kor släpps ut på grönbete sprang nu alla åt olika håll och kanter. Några mot havet, några mot kullen, några mot dösen och några mot dungen. STOOOOOOOPP! Fem vilda fröknar med uppspärrade ögon och håret på ända, gjorde sitt bästa för att samla flocken igen. Vi lyckades!

Samling och repetition. Vi måste lyssna till instruktioner och vi måste följa instruktionerna.

Havängsdösen – 5 500 år gammal.

Promenad över ängarna ner till utemuséet.

Lindgrens länga – där tittade vi på gamla föremål från forntiden.

 

På vägen tillbaka tappade vi halva flocken igen. Det var SÅ intressant och spännande med korna i hagen lite längre bort.

Samla ihop oss igen. Ingen går före fröken längst fram och ingen går efter fröken längst bak.

Vallning över Verkeå. Bara räcke på ena sidan. Puh!

Det blåste rejält i torsdags. Med en tändare som börjar bli tom på gas, var det inte helt lätt att få igång grillarna. Stressen började krypa innanför skinnet på de fem fröknarna. Vi dränkte in grillarna i medhavd tändvätska och lät det torka in en stund. En liten ynka gnista räckte sedan för att få fyr på eländet. Vinden gjorde resten av jobbet. Det är något magiskt med Haväng! Säkert någon Gud som hörde vår bön.

Nu blev det flock kontra flock. Våra barn fick syn på de frigående fåren, som fröknarna dessvärre inte visste om och därför inte kunnat förbereda dem för. Värsta fårjakten tog fart. Kolla FÅÅÅÅÅR! Barnflocken splittrades och fårflocken splittrades. Fem vilda fröknar, nu även med ansvar för tre högbrinnande engångsgrillar, kutade runt och samlade in barnflocken. Vi hann dock inte samla in alla innan baggen tog revansch. Han jagade iväg några av våra barn och visade dem att så här gör man inte ostraffat. Bra där Bagge! Våra barn lärde sig en läxa.

Vi grillade och vi åt. Vegetariska korvar är svåra att grilla. De blir lätt brända och fastnar i gallret. Svarta sidan neråt i korvbrödet. Smaklig spis!

Fri lek efter samling och repetition av regler.

Haväng är ett naturreservat. Vi fick lära oss vad det betyder.

Av frisyren att döma förstår ni att fröknarna haft en del att göra idag. Goa ungar!

Titta fröken! Känn så mjuka de är! Vad är skillnaden på mjuk och len?

Verklighetsförankrad språkutveckling.

Så här trött kan man bli av en utflykt till Haväng.

Dagen efter ville vi såklart efterarbeta utflykten. Vi gjorde en EPA om allt som varit roligt. Sen ställde vi frågan om det fanns något vi kunde göra bättre till nästa gång vi ska på utflykt, d v s nästa fredag. Utan input av fröknarna, var barnen överens om följande punkter:

• vi ska låta djuren vara ifred
• vi ska hålla oss till gruppen
• vi ska slänga skräp i papperskorgen eller ta det med oss
• vi ska lyssna på instruktioner
• vi ska följa instruktionerna

Barnen är så insiktsfulla och medvetna. Vi hade förberett dem väl för denna utflykt men vissa saker hade vi inte kunnat förutspå. Om två veckor ska vi på utflykt igen och tills dess har barnen lärt sig något nytt.

 

I par fick barnen sitta vid datorn och tillsammans skapa en återberättande text om utflykten. Genomgång av strukturen.

En av texterna – den talar för sig själv. ”Fårbjuden” – ett nytt ämnesspecifikt begrepp?

På bildpasset jobbade barnen med runor.

Symwriter – ett skrivverktyg med bildstöd i samband med att man skriver.

Om två veckor ska vi till Torna Hällestad. Vi ska bland annat sitta och fika på en rullstensås. Följ oss gärna och ta del av hur den utflykten gick.

Text: Katharina Olofsson

Bild: Katharina Olofsson och Anna Duncanson.