Hur definierar vi egentligen inkludering?

En atmosfär som strävar efter att bjuda in till pedagogiska “skolformsöverskridande” normutmanande möten – detta var vår önskan och ambition inför första träffen.

I detta första pass lyfte vi begreppen inkludering och normer. Vi reflekterade och diskuterade kring vad detta innebar för oss själva. Några tankar från pedagogerna:

Rätten att identifiera sig själv, att inte blir placerad i ett fack.

Vem får vi vara eller inte vara -och hur gör vi det?

Att få vara annorlunda.

Att kunde vara sig själv, utifrån olika förmågor och förutsättningar.
Men hur ser det ut i det pedagogiska praktiken – egentligen? Vad ser vi i våra förskolor och skolor? Finns likheter – och skillnader?  Detta var några av de frågor pedagogerna samtalade kring i små grupper. Resultatet kan sammanfattas i att normerna ser olika ut i olika verksamheter. Några reflektioner – och frågor – från gruppen:

Om man inte är religiös blir man exkluderad i vår skola.

I vår skola finns en stark pluggkultur och kraven på att prestera är väldigt starka.

Gruppera barn utifrån kön – gör man fortfarande det i förskolan?

Vi hittade även mycket gemensamt – men skillnader fanns. En sak som diskuterades är att i förskolan finns en större frihet, medan skolan är mer strikt med snävare ramar –  och förväntar sig andra saker av barnen. Vilken betydelse har det att man är flera pedagoger i förskolan – men kanske bara en lärare i skolan? Hur påverkar detta normerna? Vi lyfte fram vikten av att vara medveten om vem som egentligen sätter reglerna. Vem vill vad – och varför ?

I vårt samtal kom också betydelsen av relationer fram. För att kunna diskutera och utmana de normer som finns hos eleverna behövs en förtroendefull relation mellan lärare och elev. Ibland kan man behöva lämna klassrummets snäva ram för att uppnå den.

Andra grupper pratade om personalgruppen och hur det är att komma som ny. Vilka normer måste man då  förhålla sig till? Vi diskuterade även hur homogen vår egen utbildningsgrupp (!) är  – eller i alla fall förefaller vara utifrån de etiketter vi sätter på varandra. Kön, etnicitet, klass… Och är vi som går denna kurs  “de redan frälsta” när det gäller normkritik – eller inte…?

Makten att vara norm – och att vara den som “bestämmer” normen.Begreppet intersektionalitet. Mänskliga rättigheter. Diskriminering. Barnkonventionen. Barns och elevers delaktighet och inflytande. Detta är några av de områden vi började belysa – och kommer att återkomma till.

Slutligen introducerade vi Ögonblicksforskning – att sätta normen “under lupp”! Vi gjorde våra egna luppar, och började fundera kring – och diskutera – vilka konkreta situationer i våra verksamheter som vi vill “zooma in på”.

Tiden gick alldeles för fort! Nu djupdyker vi i deltagarnas utvärderingar av träffen – och återkommer!

/Karin & Elizabeth