Att vända frånvaro till närvaro
I mötet med dig utvecklas jag
När jag i egenskap av människa (och skolkurator med för den delen) vandrar över skolgården på den klassiskt vackra Ribersborgsskolan i Slottstaden, överväldigas jag ofta av mänsklig skönhet. Barn som leker, skriker förtjust, undersöker världen och utsätter sig för farligheter på klätterställning eller trampbil. Här finns ingen som är perfekt.
Här finns modiga, känsliga, oroliga och halta. Här finns barn som behöver veta vad som ska hända sedan, barn som har svårt att tolka de andras kommunikation och barn som grubblar över föräldrarnas separation. För mig är de som modiga soldater som tar sig an varje ny dags utmaningar och sällan ger upp.
Det ofullkomliga barnet är ofta det barn som jag tycker är vackrast. Det ofullkomliga är nämligen så otroligt mycket mänskligt. Det är så mycket jag och du. Det är ur det ofullkomliga som nya idéer och ny kunskap får komma fram.
Livskunskap
Samma barn får mig att stanna upp och fundera lika mycket som de får mig att skratta tillsammans med dem då vi har livskunskap. Jag hjälper dem att lära sig saker lika mycket som de lär mig om hur de tänker. Tillsammans växer vi och når mycket längre än om jag på egen hand, i mitt tjänsterum, skulle sitta och läsa texter, skriva samt svara på mail som aldrig sinar.
På våra livskunskapslektioner för jag upp ett viktigt tema, t ex där jag har en egen föreställning om hur relationer kan se ut, hur vi etablerar och upprätthåller dem samt avslutar desamma. Då jag samtalar med barnen märker jag att deras värld kan innehålla en större palett av begreppet relationer än jag trodde från början. Lika stor är paletten av förhållningssätt och strategier.
Jag blir du i mötet med dig.
I relationell pedagogik talar man om människan som relationell varelse. Den föreställningen finner stöd bland annat hos socialfilosofer som George Herbert Mead – som påstod att “We must be others if we are to be ourselves” (Mead, 1925/1964, s. 292).
Jag skulle aldrig få veta om ett barns tankar och frågor om jag inte ägnade tid åt att se och lyssna på barnen. Jag skulle aldrig veta så mycket om mig själv, mina tillkortakommanden, rädslor, styrkor och egenskaper utan detta. I mötet mellan mig och barnet, i samtalet som vi har, erbjuds jag och barnet möjligheten att få en större självkännedom. Det händer också något i samma relation som hjälper oss att förstå saker bättre. Därmed når vi längre kunskapsmässigt. Jag menar att vi blir bättre rustade att möta livet, båda två.
Från riskfaktorer till friskfaktorer
Pedagogisk Inspiration fick i maj uppdrag att sätta samman en arbetsgrupp som ska arbeta med att öka kvaliteten i sex- och samlevnadsundervisningen i linje med Skolinspektionens granskning och Skolverkets förslag till ändrade läroplaner. En av förändringarna som Skolverket föreslår är en ny benämning, sexualitet och relationer.
Detta signalerar att fokus för undervisningen skiftar från att i stor utsträckning ha handlat om biologiska funktioner och riskfaktorer, till så kallade friskfaktorer och det relationella samspelet.
Då jag nu är en i gruppen som i höst ska vara med och bidra till detta kommer jag att ständigt vara påmind om hur viktigt samspelet mellan oss vuxna och våra elever är. Att aldrig underskatta kraften i samtalet, om än en kort stund under en promenad över skolgården.
Text: Andreas Sjöberg, kurator på Ribersborgsskolan