Inte bara en skoluppgift – Fågelbacksskolans arbete med Innocarnival

Hösten 2018 började dåvarande 7a förbereda sig inför det årets Innocarnival. Det var även här resan mot årets Innocarnival började.

Innocarnival var som koncept nytt för mig så jag visste inte riktigt vad det var som vi gav oss in på. Tillsammans satte vi oss in i regler och matriser och kom fram till att det viktigaste för oss att koncentrera oss på var 1. Globala målen 2. Nytänkande 3. Genomförbart. Vi samarbetade med Marint kunskapscenter och studiebesöken vi fick där gav oss mycket inspiration. Nu var det dags att börja arbeta.

Tillsammans plockade klassen ut de globala mål som de tyckte hörde ihop med naturvetenskap (eftersom vi arbetade med detta på NO-lektionerna), det blev 8 mål. EFter intresse delade klassen in sig i åtta grupper som fördjupade sig i varsitt mål för att sedan redovisa det för resten av klassen. Utifrån de mål som de arbetat med började nu processen att hitta en innovation som passade till det mål som man arbetade med. Här började jag undra vad jag hade gett mig in på. Det gick flera lektioner där jag upplevde det som att inget hände och att situationen var smått kaotisk.

Men plötsligt…. proppen släppte och idéerna tog aldrig slut. När alla var färdiga med sina idéer skulle grupperna sälja in sin idé för klassen, vi fick ju bara tävla med ett bidrag. Omröstning skedde med utgångspunkt i den matris som fanns för bedömningen i själva Innocarnivaltävlingen med utgångspunkt i nytänkande och genomförbarhet. Bidraget som vann heter Codak och är ett system för återvinning av förpackningar. Nästa process var att få klassen att förstå att nu är detta klassens bidrag och inte bara de elever som hittade på idén från början. När det släppte arbetade klassen på för fullt med alla förberedelser som behövdes inför Innocarnivaldagen.

Dagen kom, klassen kom till final och vann!!

När så anmälan i våras kom till årets Innocarnival tyckte klassen att det var en självklarhet att vi skulle vara med igen. Eftersom de nu gick i årskurs nio där tiden aldrig räcker till var vi tvungna att snäva in projektet så vårt tema blev framtidens energikällor. Vi hade gjort det innan och lyckats bra så vi använde oss av samma arbetssätt igen. Vårt bidrag det här året heter Waveair och är en lösning för att använda vågor och kraften som bildas i kommunicerande kärl som en energikälla. När det stora Innocarnival eventet blev inställt slutade vårt arbete med att skapa utställningsbord.

Veckorna gick och klassen frågade flera gånger om jag hört något från Innocarnival. Plötsligt en dag hade jag fått ett mail där det stod att vi blivit uttagna till årets final. Glädjen var stor, förväntningarna höga och ett stort arbete sattes igång av de elever som skulle pitcha innovationen.
Finaldagen kom. Jag och mina elever följde med spänning de övriga bidragen och de gjorde en lyckad pitch. En annorlunda situation att göra detta digitalt men också en stor erfarenhet. Tyvärr blev det inte någon placering den här gången. Såklart blev det en hel del besvikelse men även stolthet över att vara i final för andra gången.

Vad har jag då lärt mig av detta? Var inte rädd för att ge dig in i saker med dina elever som du inte innan provat innan och där du känner att du inte helt har kontrollen. Förhoppningsvis blir det bra och blir det inte det är det också en erfarenhet. Det var väldigt bra att göra detta med en årskurs 7. De var tvungna att samarbeta med varandra och skapade under arbetets gång en bra gruppdynamik som de har haft nytta av hela högstadietiden. Att arbeta med verklighetsnära uppgifter där eleverna känner att de gör något på riktigt är något som de gillar.

Citat från en elev “Det här var inte bara en skoluppgift utan något som kan göra skillnad på riktigt”.

Text: Christina Stjärnqvist, lärare på Fågelbacksskolan