Internationella poesidagen den 21 mars

Tyvärr ligger det nära till hands att uppgivet konstatera att de hängivna poesiläsarna är ett utdöende släkte och har varit det under en längre tid i vårt nordliga land. Längre söderut och österut i Europa och världen är poesi fortfarande en litterär genre som har en starkt folklig förankring och som är spridd i de breda folklagren. I Sverige kan poesi ibland associeras med finkultur eller obegriplighet, inte helt oförskyllt.

Den föreställningen är inte lätt att överbrygga och kan nog få en och annan att inte ens ge poesin en chans. Vilket är synd eftersom det är en ordkonstform med starka traditioner och samtidigt den litterära genre som har den starkaste viljan till ständig förnyelse. Poesin ligger i ett nära släktskap med förundran och poesin ligger väldigt nära barnen. Poesin måste börja hos barnen, annars kanske vi till slut kommer att bli ännu färre som läser poesi.

Men varför skulle egentligen poesi vara en angelägenhet för barnen? Eller för pedagogerna? Eller för barnens föräldrar? Eller för pedagogernas föräldrar? En bra början är att ställa sig frågan när du läste en dikt senast och i vilket sammanhang? För egentligen är vi omgivna av poesi men det är inte alltid vi är medvetna om det.

Dikterna dyker upp i de mest skiftande sammanhang. Förutom i bokform och i tidskrifter så finns poesi på så skilda platser som på lokaltrafikens reklamplatser, i dagspressens begravningsannonser, i insändarspalter och i etermedia. På Södergatan i Malmö kan man till och med hitta den på locket till brunnar.

För att inte tala om den poesi som uppträder i de många olika sociala medier som präglar Internet: Facebook, Instagram etcetera. Så egentligen kanske poesin just nu är mer spridd och har fler läsare än någonsin, om vi undviker att marginalisera den till finkultur.

Språket är så mycket mer än att överföra ett budskap. Dikten är lek, lust och sinnlighet. Dikten är en tummelplats där språket får finnas fritt, utan grammatiska begränsningar. Ja visst kan det vara så. Men det kan också vara den litterära form som styrs av väldigt strikta regler. Dikten rör sig över hela registret, från sonettkransens intrikata komposition till den fria versens skenbara frihet. Jag skulle även vilja våga påstå att det finns ett alldeles speciellt släktskap mellan poesi och förundran. Kanske beror det på att orden i en dikt är färre än orden i en berättelse, men att de samtidigt kan fånga någonting som är lika stort som en lång berättelse eller kanske till och med ännu större, himmelsvid.

Internationella poesidagen till ära – här kommer några boktips som innehåller poesi för barnen:

Anders Holmer – Regn

Annika Sandelin – Om jag var född till groda

Hanna Lundström – Rassel prassel poesi

Jockum Nordström – Året runt

Lena Sjöberg – Aldrig har jag sett

Lena Sjöberg – Tänk om…

Stina Wirsén – Du: dikter för nyfödingar