Kulturens laboratorium – vad kan vi lära oss?

Det kan handla om föreningsliv, idrott, näringsliv men också konst och kultur så i viss mån påminner detta om Skapande skola. Kultur i skolan är ett område som inte är så beforskat så när rapporten Partnerskaber, skriven av Tatiani Chemi dök upp på mitt bord var sommarens läsning hemma. Rapporten beskriver Kulturens laboratorium som pågick under 1 ½ år 2016 och 2017 och bestod av nio partnerskap mellan skolor, konstnärer och kulturinstitutioner inom ramen för Åben skole.

Forskningsprojektet hade som mål att undersöka om användandet av konst och kultur i skolan leder till barns lärande och utveckling och titta på styrkor och dilemman i att integrera kultur. Många resultat som rapporten lyfter fram känner vi igen från liknande rapporter och utvärderingar av Skapande skola. Till exempel ser vi ofta att Skapande skola (kultur i skolan) inspirerar att arbeta ämnesöverskridande och ofta använder metoder som av både lärare och elever upplevs som lustfyllda.

Rapporten Partnerskaber påvisar också att kultur i lärandet leder till ökad utveckling socialt, emotionellt och kognitivt. Detta är även tydligt för barnen. De talar om att i projektet har de fått utveckla samarbete och fått nya vänner. Däremot är det inte lika tydligt för barnen att de har lärt sig något inom det konstnärliga facket trots att detta var ett av målen och att både lärare och kulturaktörer kunde se att detta skedde. Inte heller koppling till skolämnen var tydlig för eleverna. Tatiani Chemi lyfter reflektionens betydelse och att eleverna behöver hjälp att sätta in lärandet i ett sammanhang. Eleverna har inte verktygen av avkoda det de har varit med om och kan då inte sätta ord på vilket lärandet som har skett. Ibland talar man om transfereffekter i sammanhang där man arbetar med kultur i skolan, det vill säga att man med kulturens hjälp blir bättre på att lära andra saker men här är Tatiani Chemi tydlig med att om man inte får reflektera och hjälp att förstå så kan det inte ske någon överföring av kunskap och kompetenser.

Från lärarperspektiv lyfts fram vikten av att koppla till skolämnen. En annan sak som är avgörande för hur kvalitén på projektet blir är planeringen tillsammans med konstnären eller kulturaktören. En bra planering innehåller till exempel samtal kring respektive roller, vilken kunskap respektive parter har och konkreta ramar för samarbetet. Tyvärr visar rapporten att man i dessa samtal ofta fastnar i VAD man ska göra och inte i så stor utsträckning VARFÖR. De pedagogiska och didaktiska samtalen får inte så stort utrymme. Lärarna nämner reflektion som verktyg men i praktiken blir detta oftast inte genomfört.

En annan sommarläsning som jag och min kollega har ägnat oss åt är att läsa ett antal skolors Skapande skola-ansökningar fem år tillbaka i tiden. Detta var riktigt intressant och en sak som vi kan se är att de skolor som tydligt har formulerat sitt VARFÖR får en starkare utveckling över tid. Om man har formulerat vad man vill uppnå är det också lättare att kunna se ett resultat. Detta kommer att presenteras i en kommande Kulturrapport som alla Malmö stads skolor kommer att få ta del av.

Så nu när ni ska igång med era Skapande skola-projekt, tänk på att ta de där pedagogiska samtalen tillsammans med er samarbetspart och i kollegiet där ni fördjupar er i VARFÖR just detta kulturprojekt och vilket lärande som vi vill ska ske. Och glöm inte de reflekterande samtalen med era elever. Vad såg vi? Vad gjorde vi? Hur kändes det? Vad har vi lärt oss? Vi behöver hjälpas åt att synliggöra lärandet även i sammanhang när vi jobbar med ett kulturuttryck. Annars är det lätt att kulturen blir det där stupröret bredvid och inte den integrerade del i lärandet som vi vill att det ska vara.