”Lärande samtal” som förhållningssätt mot våra arbetskamrater

Då vi var uppfyllda av våra tankar och funderingar, med utgångspunkt från boken, så delade vi med oss av dessa till våra arbetskamrater i tid och otid. Detta väckte nyfikenhet hos våra arbetskamrater. En idé om en bokcirkel väcktes så att alla kunde ta del av Bente Svennings bok. Vi tänkte att en bokcirkel var ju en ypperlig möjlighet till reflektionstillfällen för att höja kvaliteten i verksamheten. Bokcirkeln skulle vi i referensgruppen hålla i för våra arbetskamrater. Vi skulle alltså bli studiecirkelledare. Skulle vi klara detta? Jag tänkte ju att jag har ju varit cirkelledare i ”Att sy Walldorfdockor” så kanske skulle jag klara en bokcirkel också.

Vi började förbereda oss bl.a.  genom att ta del av Elisabeth Nordströms ”Lärande samtal” som en del av förhållningssättet mot våra arbetskamrater skickade vi ut en inbjudan som skulle bidra till nyfikenhet, förväntan och intresse för bokcirkeln och dess innehåll.I referensgruppen hade vi skapat en tydlig struktur som skulle hjälpa oss att leda samtalen. Vi hade enats om vikten av att skapa en inbjudande, lugn och välkomnande atmosfär. Vi samlades runt ett bord med .tända batteriljus på en vacker duk. Lugn och vacker musik spelades i bakgrunden under tiden som alla letade upp sin plats som var markerad via en lapp med namnet på.  Väl på plats låg det en chokladbit att mumsa på,” för chokela, det vill man ha, då blir man gla´!”

 Jag inledde bokcirkeln genom att hälsa alla välkomna och berätta om syftet med studiecirkeln:

•  Att vi ska synliggöra lärande processen för oss själva.
• Att vi ska tydliggöra och granska begrepp för att skapa gemensamma begrepp
•  Att vi genom dokumentation synliggör lärande processen
•  Frågan vi ställer oss just nu; Vad ska dokumenteras, hur ska en dokumentation se ut

Ett mål är att få en samsyn kring dokumentation

Ett annat led i vårt förhållningssätt mot våra arbetskamrater var att förklara att allt som vi gör under bokcirkeln är frivilligt, man har rätt att ”passa” och säga nej till de olika övningarna. Man får berätta om man vill och vad man vill. ( det kändes på något sätt befriande, då jag kände en viss osäkerhet från deltagarna om vad som förväntades av dem på bokcirkeln). Efter denna inledning fortsatte vi med fika och snack.

Incheckningsövning;

Jag la ut vykort på bordet, alla fick välja vars två kort utifrån vad dessa betydde för just henne.. (vi har inga killar som arbetar hos oss). Jag började berätta om mina två kort. Sedan gick vi ”laget runt”, jag frågade varje person om det var ok att berätta varför man tagit just de korten. (alla berättade mycket och verkade trygga i det).

Reflektionsövningar

Vi tog sedan några minuter för att gå igenom kapitel  1 o 2, för att sedan skriva ner på ” postit lappar” något som vi fastnat för i dessa kapitel. Alla läste upp det de skrivit på lapparna. ( det blev många lappar). Sedan fick var och en ge exempel på något utifrån lapparna som kan kopplas till vår verksamhet. (det blev många disk. o tankar). Utifrån alla våra postitlappar, tankar och diskussioner valde vi ut ett konkret exempel som vi till nästa bokcirkelträff skulle titta på i vår verksamhet. I vår grupp valde vi ut begreppet ”Övertydlighet”.  Tillåter vi barnen att tänka själv, att själva hitta lösningar eller är vi för ”övertydliga” kanske för att vi har barn med funktionsnedsättningar som behöver tydlighet och struktur. Är det något vi kan utveckla och förändra?

En utmaning för oss är att synliggöra kopplingar och återkopplingar likt en triangel mellan pedagogen, verksamheten och teorierna.

Ett verktyg för att tolka teorier är t.ex. utifrån innehållet i en bok och i vårt fall Bente Svennings bok ”Vad berättas om mig” Tiden gick alldeles för fort och plötsligt var kl. 19.00 och vi avslutade en trevlig kväll med att alla fick berätta vad man tog med sig härifrån. Känslan av samhörighet, trygghet, öppenhet, att bli lyssnad på samt viljan att utvecklas och utveckla verksamheten genomsyrade svaren. Alla var vi överrens om att vi såg fram emot nästa bokcirkelkväll som blir i februari 2014.

Vid pennan; Irene Jönsson Korrebäckens Förskola

Bild: Irene Jönsson