Lärarna i täten

I någon mån har vi skapat våra egna recept för lärande, för våra omständigheter, och vi förfinar dem ständigt. Denna kompetens ska inte underskattas. Vi har utbildat en hel värld.

Så kommer digitaliseringen. Hur vet vi vilka av lärandets beståndsdelar som är eviga och vilka som bör bytas ut? Vilka förändringar behöver vi göra i vårt recept?

Den 27/4 hölls EdTech 2017 i Malmö med underrubriken “En kunskapskonferens om digitalt lärande”. Jannie Jeppesen, VD för branschföreningen Swedish EdTech Industry, inledde dagen. Jeppesen poängterade i sin presentation det paradigmskifte människans lärande står inför och vikten av att vi alla är aktiva i att skapa en positiv utveckling som är människosläktet till gagn. Hon tog avstamp i människans behov att kommunicera och nyfikenhet som drivkraft, och menade att dessa är beständiga, de utgör en bas att bygga på.

Här tror jag, liksom Jeppesen, att  nyckeln till det uppdaterade receptet för lärande finns – i människans natur. Tusenåriga sanningar om dramaturgi gäller fortfarande trots revolutionerande teknik, eftersom människans fascination inför berättelser verkar vara beständig. På samma sätt tror jag att vi tryggt kan luta oss på redan existerande ramverk om lärande och utifrån denna stadiga grund våga tänka nytt och bygga om.

Digitalisering är inte som vädret. Vädret kan vi inte kontrollera eller ta makten över, vi försöker bara anpassa oss efter det. Det är vi människor, och framför allt vi lärare, som ska nyttja och styra den digitala utvecklingen så att den tjänar våra syften. Tekniska framsteg bör inte bestämma hur lärande ska ske i framtiden, vi ska inte undervisa på ett visst sätt bara för att tekniken finns. Istället bör våra tankar och gedigna kunskap kring lärande bestämma riktningen för den tekniska utvecklingen, tycker jag. Så vilka är då de eviga ingredienserna för lärande, som gäller även om tusen år? Jag sätter mina pengar på Vygotskij med några matskedar Gibbons:

• Interaktion med syfte som är tydligt för deltagaren, till exempel genom kunskapsglapp.
• Sammanhang och röd tråd.
• Kognitivt krävande uppgifter
• Stöttning (det vill säga hjälp med hur, inte bara med vad).

Digitala resurser ger verktyg att lyckas bättre med ovanstående. Det bästa med digitaliseringen tycker jag är hur kollaboration och samarbete underlättas.

Hur ser ditt recept ut?